mot lainejaur!
gott nytt år! skriver när jag kommer hem igen, och då kommer det förhoppningsvis lite sköna bilder från helgen!
det bär av till nordligare breddgrader
så gissa om jag ska vara där med familjen och inte här vid datorn fram tills dess... ses i umeå, kära läsare!
i mitt huvud: elakheter
jag är en, vad jag kallar, scenariemänniska. jag gör upp scenarier i mitt huvud, där folk är förfärligt elaka mot mig, eller bara låtsassnälla eller inställssamma. så tänker jag ut hur jag ska se ut, vad jag ska säga, vilka ord jag slänger ur mig och med attityden jag gör det. och jag är alltid queen. finns inte en chans att jag går förlorande ur striden!
jag vet precis:
¤hur jag ska bete mig när jag hamnar i konflikt på jobbet.
¤vad jag ska säga när mina elever säger att jag är den sämsta läraren de någonsin har haft (fast det kommer aldrig att hända, för återigen kommer jag briljera och vara queen.).
¤hur jag ska göra när någon försöker vara inställsam för att undvika konflikt.
¤vad jag ska säga till albin när vi diskuterar fiske och småsamhällesproblematik nästa gång.
och många, många fler situationer. mitt stora problem är att, för att allt ska gå vägen måste alla motparter följa mitt manus till punkt och pricka. tror jag ska jobba mer på improvisation på det området.
scenariemänniskor är vi alla, tänker du då. jo, men inte så gräsligt elaka som jag, hoppas jag då. för jag spottar människorna i ansiktet, stänger in dem i ett rum tills de bönar och ber och lovar att behandla mig som den härliga person jag är, sno deras viktiga räkningar så de hamnar i trubbel. riktigt trubbel. nåväl. kanske inte riktigt precis såhär hemska saker, jag var nämligen tvungen att sitta här och hitta på hemskheter, men närapå. väldigt närapå. något jag gör ganska ofta är att repa bilar. fina, svarta, blanka, splitternya bilar som körs av feta gubbar som röker cigarr dagarna i ända och nyper på min rumpa och kallar mig lilla stumpan. deras bilar är så förstörda att de skulle sätta sina feta cigarrer i halsen om de visste. dock har ingen fet, cigarrökande gubbe nypt mig i baken och kallat mig lilla stumpan. väl är väl det.
nog om elakheter. det är såhär långt jag tar det. blir jag arg på riktigt säger jag det istället. men det är kul att tänka på, om utifall att :P
jakten på den försvunna mamman
min mamma fyller år idag. 53 år blir hon, stackarn med en av världens sämsta dagar att fylla år på. det är så synd om henne att hon inte ens får frukost på sängen. men det har hon liksom dragit på sig själv.
förr om åren smög pappa upp, fixade gofrukost till henne, väckte oss och så stod vi där utanför deras sovrumsdörr och började sjunga för full hals, så blev mamma lika glad för våra brokiga teckningar, eller bubbliga gipstavlor, eller varför inte 4 meter långa fingerstickade ormar. hela denna trevliga tradition fick ett abrupt slut julen 2004. varför? jo, såhär var det:
det var en snöig jul och mamma hade pratat om att eventuellt gå iväg på julotta, men det var inget bestämt riktigt. tilläggas redan här bör att mamma är så lättväckt att hon vaknar av kyrkklockorna som bara hörs om det är knäpptyst och man verkligen anstränger sig för att lyssna, så när pappa skulle kolla om hon var hemma eller inte var han tvungen att smyga det tystaste han kunde. just denna juldagsmorgonvaknade pappa och såg att mammas täcke var alldeles uppbullat, så han tog för givet att hon var där, men han vågade inte röra det ifall hon skulle vakna. för att dubbelkolla såg han till att det inte fanns några fotspår i snön, och det fanns det inte heller.
så han plockade fram frukost, la paketet på brickan, väckte oss (mig och em) och vi ställde oss som vanligt utanför sovrumsdörren och började sjunga. lite konstigt tyckte vi allt att det var när hon inte vaknade av vår skönsång när vi hade kommit till sänggaveln, men vi tänkte att vi får väl sjunga en gång till och jättehögt. fortfarande inte ett ljud från födelsedagsbarnet. mitt i andra omgången började jag puffa på täcket för att skaka liv i kvinnan, men upptäckte att hon var inte där!! pappa och em skrattar fortfarande åt hur förstörd jag lät på rösten när jag avbröt sången för att meddela detta ytterst tragikomiska.
pappa skrattade så han grät (det var första gången jag har sett honom så), emelie hade svårt att hålla tätt och jag kunde knappt stå på benen. som vi skrattade!!
en halvtimme senare kom mamma hem från julottan och fick höra om eländet, eländet som blev slutet för hennes födelsedagsfrukost. såhär glad är hon för det:
förr om åren smög pappa upp, fixade gofrukost till henne, väckte oss och så stod vi där utanför deras sovrumsdörr och började sjunga för full hals, så blev mamma lika glad för våra brokiga teckningar, eller bubbliga gipstavlor, eller varför inte 4 meter långa fingerstickade ormar. hela denna trevliga tradition fick ett abrupt slut julen 2004. varför? jo, såhär var det:
det var en snöig jul och mamma hade pratat om att eventuellt gå iväg på julotta, men det var inget bestämt riktigt. tilläggas redan här bör att mamma är så lättväckt att hon vaknar av kyrkklockorna som bara hörs om det är knäpptyst och man verkligen anstränger sig för att lyssna, så när pappa skulle kolla om hon var hemma eller inte var han tvungen att smyga det tystaste han kunde. just denna juldagsmorgonvaknade pappa och såg att mammas täcke var alldeles uppbullat, så han tog för givet att hon var där, men han vågade inte röra det ifall hon skulle vakna. för att dubbelkolla såg han till att det inte fanns några fotspår i snön, och det fanns det inte heller.
så han plockade fram frukost, la paketet på brickan, väckte oss (mig och em) och vi ställde oss som vanligt utanför sovrumsdörren och började sjunga. lite konstigt tyckte vi allt att det var när hon inte vaknade av vår skönsång när vi hade kommit till sänggaveln, men vi tänkte att vi får väl sjunga en gång till och jättehögt. fortfarande inte ett ljud från födelsedagsbarnet. mitt i andra omgången började jag puffa på täcket för att skaka liv i kvinnan, men upptäckte att hon var inte där!! pappa och em skrattar fortfarande åt hur förstörd jag lät på rösten när jag avbröt sången för att meddela detta ytterst tragikomiska.
pappa skrattade så han grät (det var första gången jag har sett honom så), emelie hade svårt att hålla tätt och jag kunde knappt stå på benen. som vi skrattade!!
en halvtimme senare kom mamma hem från julottan och fick höra om eländet, eländet som blev slutet för hennes födelsedagsfrukost. såhär glad är hon för det:
barna, di barna
julafton kom och passerade. jag skulle ljuga om jag sa att den passerade med ett totalt lugn, för mina vackra och vilda brorsbarn var här en stund på dagen (de kommer förresten om mindre än en halvtimme igen. jag laddar så gott det går.) och på kvällen var jag och syrran tomte hos grannen. det är verkligt en av buas roligaste släkter som var där, de är så tacksamma att reta. :)
fina julklappar fick jag, god mat åt vi, trevligt sällskap var jag omgiven av. på kvällen for jag och mina kusiner från götet ner på midnattsmässa. mysigt som alltid och trevligt att träffa annat känt folk än närmaste familjen.
nåväl. nedan följer lite samlade bilder sedan den 23e och igår, den 24e. mycket barn blir det, men what to do? de är ju mina ögonstenar!
fina julklappar fick jag, god mat åt vi, trevligt sällskap var jag omgiven av. på kvällen for jag och mina kusiner från götet ner på midnattsmässa. mysigt som alltid och trevligt att träffa annat känt folk än närmaste familjen.
nåväl. nedan följer lite samlade bilder sedan den 23e och igår, den 24e. mycket barn blir det, men what to do? de är ju mina ögonstenar!
om cassidy innan maten ska lagas
ååh. ville så gärna länka er till en sida där ni kunde få lyssna lite på eva cassidys version av fields of gold, och det här är tyvärr allt jag kunnat åstadkomma. ha tålamod, försök hitta en ordentlig version, för det är verkligt fin.
veckans tråkigaste inlägg, enligt martina
i kicked ass!
resultat för nutidstest vecka 51:
albin hade bara två, och de som hade klarat sig bäst där hade fyra. så man kan säga att jag vinner.
resultat för nutidstest vecka 51:
| 5 rätt av 7 möjliga |
| Inte alls illa! Bättre lycka nästa gång. Av de 2694 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 1794 (66%). |
albin hade bara två, och de som hade klarat sig bäst där hade fyra. så man kan säga att jag vinner.
humor ist wenn man trotzdem lacht!
vi blev bjudna till en tysk afton i götet. riktigt kul med nya och gamla bekantskaper. träffade en per som jag inte hade träffat på över sju år! supertrevligt var det!
ovan ser ni en väldigt tysk tavla, tyskt öl och en massa korv, claes, min bror daniel och på nedre raden är det christian, carl och min svägerska hanna som först radar upp sig, och på sista bilden är det hanna och jag som är i kamerans blickfång. långt fler var med under kvällen (bla min syster) men det var liksom vi som höll till i köksregionen.
ovan ser ni en väldigt tysk tavla, tyskt öl och en massa korv, claes, min bror daniel och på nedre raden är det christian, carl och min svägerska hanna som först radar upp sig, och på sista bilden är det hanna och jag som är i kamerans blickfång. långt fler var med under kvällen (bla min syster) men det var liksom vi som höll till i köksregionen.
bönder och ckokladknäck
jag lovade ju att berätta om myskvällen vi hade i förrgår igår, men trots att jag trodde att jag skulle ha all tid i världen krymte min lediga tid till noll minuter under gårdagen. for iväg och jobbade lite åt björn borg (scandinavian footwear), sorterade skor, och därefter gick jag, em och hanna på stan. fixade de sista klapparna på ett vansinnigt effektivt sätt. själva klapparna var så väl uttänkta (det är ingen särskrivning, det är menat att vara två ord) att det gick på kanske en timme att springa runt och hitta det vi ville ha. just när vi varit i stan gjorde vi oss iordning för en tysk afton i göteborg, men mer om det i nästa inlägg. nu fokuserar jag på julpysselkvällen.
vi (jag och em):
1. kokade chokladknäck
2. gjorde sånt där godis som blir om man smälter mörk choklad, corn flakes, hackar mandel och blandar det och häller i russin. gott, men jag gissar att det finns en underton som kan kallas vuxen i att verkligt uppskatta sånt godis.
3. städade ur övre skafferiskåpet (jag slängde konserverade böngroddar som gick ut 2000. inte klokt!!)
under den här fasen i kvällen kollade mor och far på bonde söker fru. bilder på det följer nedan. man kan se linda och den där marcus på tvn, om man kollar noga. efter moment 1,2 och 3 hakade mamma på i julstöket och pappa for till jobbet, nattskiftet kallade.
4. klädde granen
5. myste av allt vi hade ordnat, och lite till.
supermysig kväll!!
my horrible prediction
det känns otroligt skönt att inte längre vara värst, inte sant älskling? :)
okej. här är den. min prediction alltså.
han charmar henne och hon blir så kär att hon glömmer bort sig själv och sina egna behov. om ett par månader börjar han psyka henne, som han gjorde med mig och sin tidigare flickvän. hon börjar må dåligt men biter ihop och kämpar, precis som jag gjorde, och inte för att vara världens bästa flickvän nödvändigtvis, utan för att hålla upp det korthus som rasar, av ren envishet. till slut orkar hon inte mer, utan går och vänstrar med grabben hon träffade på krogen för ett tag sedan, men där och då bara flirtade med.
två människor som verkligen förtjänar varandra. vet inte om jag ska säga grattis, eller vad annars jag ska säga. grattis och hipphipphurra fyllt med ironi. det torde väl utrycka min hånskrattande känsla, tänker jag.
godnatt. imorrn kommer bilder på kvällen som går mot sitt slut. vi har gjort julgodisoch klätt granen. väldigt mysigt!
okej. här är den. min prediction alltså.
han charmar henne och hon blir så kär att hon glömmer bort sig själv och sina egna behov. om ett par månader börjar han psyka henne, som han gjorde med mig och sin tidigare flickvän. hon börjar må dåligt men biter ihop och kämpar, precis som jag gjorde, och inte för att vara världens bästa flickvän nödvändigtvis, utan för att hålla upp det korthus som rasar, av ren envishet. till slut orkar hon inte mer, utan går och vänstrar med grabben hon träffade på krogen för ett tag sedan, men där och då bara flirtade med.
två människor som verkligen förtjänar varandra. vet inte om jag ska säga grattis, eller vad annars jag ska säga. grattis och hipphipphurra fyllt med ironi. det torde väl utrycka min hånskrattande känsla, tänker jag.
godnatt. imorrn kommer bilder på kvällen som går mot sitt slut. vi har gjort julgodisoch klätt granen. väldigt mysigt!
det är billigt att vara lagom. i norge i alla fall.
men i norge är ju allt dyrt, kanske du tänker. och det är det också. nästan allt. vad som är hysteriskt billigt i jämförelse med den svenska marknaden är blå ob. det kanske inte låter så festligt, men nog tusan finns det roligare saker att lägga pengar på än trista hygienartiklar. därför köpte em ut lite åt mig på väg hem från norget. 13 paket blå ob à 7.90 norska kronor styck.
det är inte billigt, inte ens i norge, att inte vara lagom, för gul, rosa och grön kostar som i sverige. men det skiter jag i. jag har ju 6 paket blå ob (vi delar). det räcker hur länge som helst! :P
det är inte billigt, inte ens i norge, att inte vara lagom, för gul, rosa och grön kostar som i sverige. men det skiter jag i. jag har ju 6 paket blå ob (vi delar). det räcker hur länge som helst! :P
nog är väskan grön?
igår reste jag en ganska lång väg. hela vägen från umeå till göteborg flög jag. och jag hade packat mina saker i min skolväska och i en illgrön trolley. trodde jag. you see, jag är en mycket disträ kvinna och en av de virrigaste ni kan tänka er.
i söndags hämtade vi trolleyn från sävar, i måndags bar albin in den till min lilla entré och i går flyttade jag den från hallen till mitt allrum, öppnade den, packade i mina saker och stängde den igen och ägnade den inte en tanke mer. jag har nämligen en gentleman till pojkvän, så jag behövde inte oroa mig över frakten av den från lägenheten till bilen. inte heller transporten mellan bilen och incheckningen behövde jag bry mig om. jag borde ha ägnat den mer uppmärksamhet.
jag kom till landvetter, ungefär en halvtimme senare än väntat. mamma och em var där för att hämta mig, och vi gick och ställde oss vid bandet där väskorna skulle komma. mamma sa "och nu kommer din väska först av alla så kan vi åka hem!" jag sa nåt om att den knappast skulle göra det, eftersom jag hade farit från umeå. men jag väntade ändå in den, höll utkik efter min gröna lilla trolley.
men den kom aldrig. alla hade gått därifrån och kvar stod jag och em. mamma hade gått ut till bilen, för parkeringstiden började på att gå ut. men bandet rullade och rullade och på bandet åkte två väskor runtruntrunt. det var en handväska och en röd trolley, precis som den jag hade i storleken, men fel färg. vi gav upp och gick till bagage claim för att lösa problemet. jag hade allt i väskan, kläder, julklappar, skor och stylinggrejer. jag ville alltså få den innan jul, så jag slapp gå omkring i twistedjeans och bikbokluvtröjan hela helgen. kvinnan bakom disken var väldigt trevlig och berättade att väskan nog kommer under morgondagen. det kändes betryggande för en sån som jag. så gick vi ut till bilen och mamma sa att det var helt otroligt, så började vi fara hem. sen ringde min telefon. "hej, vi har din väska här. den stämmer med din tag. en röd ja. ska den vara grön? nej, men en röd, och den stämmer med din tag som sagt. berntsson är det väl? albertsson? oj då! står det berntsson på din tag? men du heter albertsson alltså? men... ja, men har du möjlighet att komma och kika på den?" det hade jag, så vi tog ett varv med polon på landvetters flygplats och in kutade jag och syrrelisyrr, mot disken där kvarglömda väskor var. tänkte att jag får ta en kik i den stackars röda väskan bara för att klargöra att.... den var min. vi skrattade och skrattade och jag kände mig ungefär 2 centimeter lång, lika blond som jag var när jag blonderade mig innan sommaren och lika dement som tanterna på demensboendet jag jobbade på en sommar.
mamma kom med ett väldigt bra förslag i bilen. jag kan ju ta kort på väskan nu med mobilkameran, och liksom ha den nära till hands när jag ska hämta väskan i umeå på väg norröver igen. så det gjorde jag. håll tillgodo. här är den röda trolleyn.
i söndags hämtade vi trolleyn från sävar, i måndags bar albin in den till min lilla entré och i går flyttade jag den från hallen till mitt allrum, öppnade den, packade i mina saker och stängde den igen och ägnade den inte en tanke mer. jag har nämligen en gentleman till pojkvän, så jag behövde inte oroa mig över frakten av den från lägenheten till bilen. inte heller transporten mellan bilen och incheckningen behövde jag bry mig om. jag borde ha ägnat den mer uppmärksamhet.
jag kom till landvetter, ungefär en halvtimme senare än väntat. mamma och em var där för att hämta mig, och vi gick och ställde oss vid bandet där väskorna skulle komma. mamma sa "och nu kommer din väska först av alla så kan vi åka hem!" jag sa nåt om att den knappast skulle göra det, eftersom jag hade farit från umeå. men jag väntade ändå in den, höll utkik efter min gröna lilla trolley.
men den kom aldrig. alla hade gått därifrån och kvar stod jag och em. mamma hade gått ut till bilen, för parkeringstiden började på att gå ut. men bandet rullade och rullade och på bandet åkte två väskor runtruntrunt. det var en handväska och en röd trolley, precis som den jag hade i storleken, men fel färg. vi gav upp och gick till bagage claim för att lösa problemet. jag hade allt i väskan, kläder, julklappar, skor och stylinggrejer. jag ville alltså få den innan jul, så jag slapp gå omkring i twistedjeans och bikbokluvtröjan hela helgen. kvinnan bakom disken var väldigt trevlig och berättade att väskan nog kommer under morgondagen. det kändes betryggande för en sån som jag. så gick vi ut till bilen och mamma sa att det var helt otroligt, så började vi fara hem. sen ringde min telefon. "hej, vi har din väska här. den stämmer med din tag. en röd ja. ska den vara grön? nej, men en röd, och den stämmer med din tag som sagt. berntsson är det väl? albertsson? oj då! står det berntsson på din tag? men du heter albertsson alltså? men... ja, men har du möjlighet att komma och kika på den?" det hade jag, så vi tog ett varv med polon på landvetters flygplats och in kutade jag och syrrelisyrr, mot disken där kvarglömda väskor var. tänkte att jag får ta en kik i den stackars röda väskan bara för att klargöra att.... den var min. vi skrattade och skrattade och jag kände mig ungefär 2 centimeter lång, lika blond som jag var när jag blonderade mig innan sommaren och lika dement som tanterna på demensboendet jag jobbade på en sommar.
mamma kom med ett väldigt bra förslag i bilen. jag kan ju ta kort på väskan nu med mobilkameran, och liksom ha den nära till hands när jag ska hämta väskan i umeå på väg norröver igen. så det gjorde jag. håll tillgodo. här är den röda trolleyn.
gud ville och jag fick leva
nu sitter jag hemma i bua med min syster vid min sida. ljuvligt!
man kan tro att jag, efter allt mitt resande (nu är jag lite väl.... alltså, jag har inte rest SÅ mycket, men tillräckligt för en ärta som jag), skulle ha vett att hålla koll på min resväska och så. men det har jag uppenbarligen inte. ska berätta för er imorrn, klockan är ju drittmye nu och jag borde sova. men förbered er. förbereden eder för ett gott skratt. jag är en sån loser.
man kan tro att jag, efter allt mitt resande (nu är jag lite väl.... alltså, jag har inte rest SÅ mycket, men tillräckligt för en ärta som jag), skulle ha vett att hålla koll på min resväska och så. men det har jag uppenbarligen inte. ska berätta för er imorrn, klockan är ju drittmye nu och jag borde sova. men förbered er. förbereden eder för ett gott skratt. jag är en sån loser.
tiderna i mitt mycket upptagna liv
nu är det bara en liten stund kvar. jag har blivit tvångsdeporterad från köket till datorn, eftersom albin håller på att slå in paket åt mig. jag far nämligen om två timmar och sju minuter. om ungefär en timma ska jag vara på flygplatsen. jovars, nog är jag nervös allt. jag gillar inte att flyga. glöm alla freudianska förklaringar. jag gillar inte hur det känns i kroppen när man lyfter och landar. då kanske du undrar hur jag tänker när jag bokar flygbiljett hem, och jag måste lyfta och landa två gånger per resa. just nu gör jag det jag också. men det är tanken på att sitta på ett snälltåg i 15 timmar som var mer avskräckande. iallafall i bokningsögonblicket.
men håll i hatten, södern, för 22.05 landar jag på landvetter. om gud vill och jag får leva, vill säga.
men håll i hatten, södern, för 22.05 landar jag på landvetter. om gud vill och jag får leva, vill säga.
ajajaj
insåg just att jag utsatte mig själv för ett tillfälle att bli missförstådd. allvarligt missförstådd. okej. senaste inlägget om modern konst och sådär, det var inte på fullaste allvar någonstans. jag la in det för att det var ett skevt kort som såg lite funkigt ut.
förvisso anser jag att estetik går före funktion, men det säger inte något om huruvida jag har känsla för det estetiska eller inte. nu vet ni, att det har jag inte.
förvisso anser jag att estetik går före funktion, men det säger inte något om huruvida jag har känsla för det estetiska eller inte. nu vet ni, att det har jag inte.
modern konst i min egen anda
hypat va? hade tradigt i en av rasterna på universitetet. synd bara att jag inte ids greja
något vidare med bilderna jag tar.
vuxet eller inte?
vi var på inflyttningsfest igår i ö-vik. min ex-kombo camilla och hennes jonas har köpt radhus. vuxet! det är ett väldigt fint radhus och de har gjort i ordning alla rummen utom ett, och det gör liksom att det känns ännu mer vuxet. jag själv har minsann fått flytta in i mina lyor och sen, lite sporadiskt, fått charma till stället. de hade den vuxna möjligheten att göra iordning och sen flytta in. jajks.
nåväl. ö-viksgänget är en blandad skara och med tanke på deras sällskap såg jag fram emot kvällen med en skräckblandad förtjusning. you see, med sekulärt folk super man en lördagkväll, med kyrk-ö-viksfolket busar man. det känns väldigt ovuxet. eller a. båda delarna känns väldigt ovuxet, men det senare tar liksom priset. jag tycker inte om att busa med främmat folk.
det hela slutade med att jag och albin flydde fältet. inte så att vi struntade i festen, men vi lät liksom bara bli att vara i vardagsrummet med alla som ville busa och säga saker de tyckte var hur tokiga som helst, fastän att de liksom inte riktigt förstår att det inte är så tokigt. (ibland vill jag säga "se er om lite grann och inse att ni inte har crazy humor, ni har bara humor, om är lite torrare än vanligt". elakt va?) det var ett annat par som inte heller var så bus-sugna, jessica och erik. så vi satte oss ner i köket och förde otroligt trevliga konversationer, så trevliga att att det var svårt att inte skratta och le mest hela tiden. när vi lämnade partyt sa albin "synd att de inte bor i umeå". det är ett rackarns bra betyg på folk man inte har mött innan.
det är lite synd med stora tillställningar i ö-vik dock, för fastän vi hade jättetrevligt så kan man inte annat säga än att det hade varit fantastiskt kul att få prata mer med camilla och jonas. jag är en sån person. alltså, jag känner att jag tar och får tid för någon om man får tid/tillfälle att prata en stund. och sen blir man liksom så där övervuxen, att man måste fara hem i tid, eftersom man vet att man har en bit att köra hem.
alla poliser måste sluta läsa här, okej?
vi tog oss hem på en timme, fast det borde tagit mycket längre tid än så. men vi ville liksom vara hemma innan ett. DET är vuxet!
nåväl. ö-viksgänget är en blandad skara och med tanke på deras sällskap såg jag fram emot kvällen med en skräckblandad förtjusning. you see, med sekulärt folk super man en lördagkväll, med kyrk-ö-viksfolket busar man. det känns väldigt ovuxet. eller a. båda delarna känns väldigt ovuxet, men det senare tar liksom priset. jag tycker inte om att busa med främmat folk.
det hela slutade med att jag och albin flydde fältet. inte så att vi struntade i festen, men vi lät liksom bara bli att vara i vardagsrummet med alla som ville busa och säga saker de tyckte var hur tokiga som helst, fastän att de liksom inte riktigt förstår att det inte är så tokigt. (ibland vill jag säga "se er om lite grann och inse att ni inte har crazy humor, ni har bara humor, om är lite torrare än vanligt". elakt va?) det var ett annat par som inte heller var så bus-sugna, jessica och erik. så vi satte oss ner i köket och förde otroligt trevliga konversationer, så trevliga att att det var svårt att inte skratta och le mest hela tiden. när vi lämnade partyt sa albin "synd att de inte bor i umeå". det är ett rackarns bra betyg på folk man inte har mött innan.
det är lite synd med stora tillställningar i ö-vik dock, för fastän vi hade jättetrevligt så kan man inte annat säga än att det hade varit fantastiskt kul att få prata mer med camilla och jonas. jag är en sån person. alltså, jag känner att jag tar och får tid för någon om man får tid/tillfälle att prata en stund. och sen blir man liksom så där övervuxen, att man måste fara hem i tid, eftersom man vet att man har en bit att köra hem.
alla poliser måste sluta läsa här, okej?
vi tog oss hem på en timme, fast det borde tagit mycket längre tid än så. men vi ville liksom vara hemma innan ett. DET är vuxet!
nyklippt och fredagsfin
han är nyklippt (jag är frisören) och jag har hunnit bli fredagsfin. han är på g, men när jag fotade hade han inte kommit längre än till att fixa håret. nåväl. här är vi, paret.
jag blev snuvad på vinsten
linnea vann nämligen. här är bilderna från spelkvällen hos paret kärkkäinen den 10 december.
det sista om rymdäventyret
känner att jag har varit, inte bara kass på att skriva inlägg men också på att lägga upp bilder. så här kommer en bildserie om de senaste veckorna. håll tillgodo!
vi for ju dit, till umevatoriet första natten vår käre svensk skulle upp i rymden.
mitt i natten var det...
en förhoppningsfull skara var vi där men...
och så 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0 och åtta minuter efter det, när farkosten var i omloppsbanan så SKÅÅL!
jag kände mig lite ovärdig nästan att skåla med entusiasterna, men what to do, man? nåväl. blir något att berätta om för barnbarnen!
förlåt
alltså, förlåt.
i onsdags satt jag dödstrött på en, visserligen intressant, föreläsning, men till slut orkade jag inte mer. jag viskade till stina så tyst och tydligt jag kunde att: "jag är död." "aah", sa stina. "kan jag få din dator då?"
i onsdags satt jag dödstrött på en, visserligen intressant, föreläsning, men till slut orkade jag inte mer. jag viskade till stina så tyst och tydligt jag kunde att: "jag är död." "aah", sa stina. "kan jag få din dator då?"
rymden är min latenta passion
jag har ingen tv. jag har radio på mobilen och ett par pyttesmå högtalare som jag kan koppla till mobilen, men det är sällan jag ids göra det. jag har en dator, men inget internet på den. ni fattar, jag är ganska så avskärmad från världen. därmed har jag inte hunnit ledsna på nedräkningen som handlat om fuglesangs rymdfärd.
natten till fredagen den 8 december var det ju tänkt att han skulle få komma iväg, men som bekant blev det inte av. hur som helst, så satt jag och albin bänkade på umevatoriet tillsammans med de andra eldsjälarna mitt i natten bara för att se raketen fara. det var skitspännande, men lite bedrövande i hjärteroten när det ställdes in.
men skam den som ger sig. natten till idag satt vi där igen och kollade på nasas satellitbilder och till slut fick vi skåla i cider åt att allt gått bra. av rummets rymdhärskare fick vi veta att det där månprogrammet, alltså hela alltet, kostar massor (fast det kunde vi räkna ut ändå) och att det har klankats ner på. siffrorna de nämde var skrämmande höga. ändå, sa han, är det summan slantar usa lägger ut för en månad i irak. shit, eller vad man nu ska säga om det.
så tänkte jag säga ett par ord om jantelagen. jag har inte hört någon som gillar den, men massor som praktiserar den. jag förstår att det är tragikomiskt att fuglesang har fått vänta i en evighet på att få fara till rymden och allt, och att det är tacksamt att skämta om det. men varför är det så vansinnigt kul att driva med honom? svar: han har ambitioner som sträcker sig över andras och i jantelagens namn får man inte ha det så. medveten om att jag framstår som den torraste av de torra vill jag ändå liksom trycka på att det är just så här jantelagen gör sig synlig. wat da fak, chrille vill ut i rymden, kämpar för sin dröm, är ändå i skymundan vad gäller media och torde inte störa så himla mycket. damen lantz, vad skrattar du åt?
aja. adios, amigos.
om mina, martinas och fuglesangs austronautambitioner
pappas bugari och mina drömmar om att bli astronaut kan te sig som två vitt skilda ting, men det är det inte. you see, då pappa köpte sitt nya dragspel fick jag en kassett med barnsånger, och sist på ena sidan sjunger nicklas wahlgren (tror jag det är) jag är en astronaut. det blev genast min favoritsång, och 4-5 år gammal var jag helt övertygad om att det var mitt kall att åka raket och landa på månen.
genast började jag förbereda mig för vad som komma skulle, och jag började med att lära mig planeterna i ordning, från solen och ut. merkurius, venus, tellus (jorden), mars, <andetag> jupiter, saturnus, uranus, neptunus, pluto. fast pluto räknas inte längre. den är för liten. nåväl. jag hörde att man skulle vara bra på matte, så min lille professor kom väl till pass. jag låg långt före de andra ljushuvudena i klassen på både rymdkunskap och matematik.
11 år gammal, och drömmen om att bli astronaut var fortfarande vid liv. under detta levnadsår var det dock något som grumlade den. ni förstår, jag var lat redan som barn. pappas kusin kerstin sa att man måste vara väldigt vältränad för att bli astronaut. samma dag sadlade jag om, kvävde astronauten inom mig och slöt mig till den stora skaran som ville bli lärare. därav min livssituation idag.
jag kan berätta att även martina den fina hade ambitioner att bli astronaut, men 4 år gammal drog hennes föräldrar med henne på en konsert med hon, den där panflöjtisten. martina blev så trollbunden av typ dana dragomirs spelande att hon beslöt sig för att bli världens andra kvinnliga panflöjtist.
vart vill jag komma med det här? jo, mammor och pappor där ute:
1. barns astronautdrömmar är sköra. vill ni att barnen ska tacka er när de sitter i rymdfarkosten, så måste ni göra lite för att intresset ska hållas vid liv.
1.1. köp en lille professor till barnen så de blir bra på matte.
1.2. tvinga barnen att idrotta, åtminstone lite grann. och se till att det är träningsformer barnen själva trivs med. bara för att ni tycker att yoga eller innebandy är störtskönt betyder inte det att barnen uppskattar det.
1.3. även om ni önskar ha kultiverade barn kanske ni ska låta bli att dra med dem på panflöjtskonserter. sådana toner kan sätta griller i huvudet på vem som helst.
fuglesangs föräldrar gjorde allt rätt. eller så gillade han matte och fysisk aktivitet, och skydde dana dragomir som pesten. välj själv.
genast började jag förbereda mig för vad som komma skulle, och jag började med att lära mig planeterna i ordning, från solen och ut. merkurius, venus, tellus (jorden), mars, <andetag> jupiter, saturnus, uranus, neptunus, pluto. fast pluto räknas inte längre. den är för liten. nåväl. jag hörde att man skulle vara bra på matte, så min lille professor kom väl till pass. jag låg långt före de andra ljushuvudena i klassen på både rymdkunskap och matematik.
11 år gammal, och drömmen om att bli astronaut var fortfarande vid liv. under detta levnadsår var det dock något som grumlade den. ni förstår, jag var lat redan som barn. pappas kusin kerstin sa att man måste vara väldigt vältränad för att bli astronaut. samma dag sadlade jag om, kvävde astronauten inom mig och slöt mig till den stora skaran som ville bli lärare. därav min livssituation idag.
jag kan berätta att även martina den fina hade ambitioner att bli astronaut, men 4 år gammal drog hennes föräldrar med henne på en konsert med hon, den där panflöjtisten. martina blev så trollbunden av typ dana dragomirs spelande att hon beslöt sig för att bli världens andra kvinnliga panflöjtist.
vart vill jag komma med det här? jo, mammor och pappor där ute:
1. barns astronautdrömmar är sköra. vill ni att barnen ska tacka er när de sitter i rymdfarkosten, så måste ni göra lite för att intresset ska hållas vid liv.
1.1. köp en lille professor till barnen så de blir bra på matte.
1.2. tvinga barnen att idrotta, åtminstone lite grann. och se till att det är träningsformer barnen själva trivs med. bara för att ni tycker att yoga eller innebandy är störtskönt betyder inte det att barnen uppskattar det.
1.3. även om ni önskar ha kultiverade barn kanske ni ska låta bli att dra med dem på panflöjtskonserter. sådana toner kan sätta griller i huvudet på vem som helst.
fuglesangs föräldrar gjorde allt rätt. eller så gillade han matte och fysisk aktivitet, och skydde dana dragomir som pesten. välj själv.
nutidstest vecka 49
yeeey! jag har ju lyckats bättre nu än på flera veckor!
imorgon ska jag skriva om mina och fuglesangs austronautambitioner och vad som i grunden skiljer oss båda åt.
i natt var jag och albin iväg på lite "första-svensken-ut-i-rymden"-vaka. trots att det inte blev något av det i slutändan var det ändå rätt mysigt att vara där. jag lägger ut bilder från eventet imorrn. och jo. natten till söndag, 02:47, håll i hatten då, sitt bänkade vid radion eller internetet, för då kanske det händer!
| 5 rätt av 7 möjliga |
| Inte alls illa! Bättre lycka nästa gång. Av de 9391 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 6277 (66%). |
imorgon ska jag skriva om mina och fuglesangs austronautambitioner och vad som i grunden skiljer oss båda åt.
i natt var jag och albin iväg på lite "första-svensken-ut-i-rymden"-vaka. trots att det inte blev något av det i slutändan var det ändå rätt mysigt att vara där. jag lägger ut bilder från eventet imorrn. och jo. natten till söndag, 02:47, håll i hatten då, sitt bänkade vid radion eller internetet, för då kanske det händer!
lussemöss och kola som aldrig stelnar
idag är det torsdag. i förrgår (minns inte om jag har berättat det redan, men hur som) bakade jag och albin lussekatter och lussemöss, lussesniglar och lussesköldpaddor. jag försökte mig på kola, men den ville aldrig stelna. jag hajjar, jag ska använda riktigt smör nästa gång istället för margarin. men lussefigurerna blev riktigt goda, och vi avrundade kvällen med lite glögg och såklart lussefigurer.
idag är det torsdag. igår var jag i skolan (jag vet rektorn, du föredrar att jag säger universitetet, men det är ett så långt ord) och anteckande som en liten gnu om alla etiktänkare i världen. närapå iallafall, det kändes så. efteråt for jag hem och albin var hemma från jobbet, lite krasslig. fast han var inte jättekrasslig, för han orkade ta sig ner på stan med mig en supersnabbis och kolla på den där praktiska (egentligen är den säkert mer snygg än praktisk, men praktisk nog för en sån som jag. givetvis har jag argumenterat den där funktion-aspekten för både mamma och albin för att verkligen se till att jag får den i julklapp.) jackan på bikbok. sen for vi hem igen och var hemma hos mig hela dagen så att albin fick kurera sig resten av dagen.
idag är det torsdag. idag har jag klippt erik (blev skitfint!!) och fikat mera lussekatter och druckit mera glögg. jag har diskat bort och använt någon slags ajax allrent i köket (martina, nu luktar det sådär som du gissade att det skulle lukta i min lya) och det är liksom glänsande rent på sina håll. jag rensade ur hurtsen, men det gjorde bara att det blev rörigare i själva lägenheten. ungefär 90% av grejerna hamnade nämligen i antingen "slänga"-högen eller i "flytta till förrådet"-högen. fast jag slängde inget och flyttade inget till förrådet, utan allt ligger i två oprydliga högar i min lilla matsal/allrum.
martina, du ska ta det bra, för jag tyckte att du var hur bra som helst och jätteprofessionell utan att liksom ställa dig över kunden när du jobbade. jag kommer nog behöva ta med dig till den där andra affären och hoppas att hon den andra jobbar, så får du förstå amèlie från montmartre-skimret över henne. ni har olika stil, väldigt olika stil, men som sagt. du är skitbra som du är!
emelie, jag saknar dig närapå till döds!
sandra, tänkte ringa dig idag, men så kom jag igång med det där hurts-rensandet och så glömde jag bort det. sorry baby.
annelie, kan du inte komma till sverige och slå mig en pling då, för jag saknar att prata med dig?
nog med personliga hälsningar. det blev bara så för att jag inte har msnat på jäättelänge och jag hade några saker på hjärtat.
nu ska jag och angelinn få egentid medan emanuel tar en eftermidadgsslummer på pappa eriks bröst.
ajöken!
idag är det torsdag. igår var jag i skolan (jag vet rektorn, du föredrar att jag säger universitetet, men det är ett så långt ord) och anteckande som en liten gnu om alla etiktänkare i världen. närapå iallafall, det kändes så. efteråt for jag hem och albin var hemma från jobbet, lite krasslig. fast han var inte jättekrasslig, för han orkade ta sig ner på stan med mig en supersnabbis och kolla på den där praktiska (egentligen är den säkert mer snygg än praktisk, men praktisk nog för en sån som jag. givetvis har jag argumenterat den där funktion-aspekten för både mamma och albin för att verkligen se till att jag får den i julklapp.) jackan på bikbok. sen for vi hem igen och var hemma hos mig hela dagen så att albin fick kurera sig resten av dagen.
idag är det torsdag. idag har jag klippt erik (blev skitfint!!) och fikat mera lussekatter och druckit mera glögg. jag har diskat bort och använt någon slags ajax allrent i köket (martina, nu luktar det sådär som du gissade att det skulle lukta i min lya) och det är liksom glänsande rent på sina håll. jag rensade ur hurtsen, men det gjorde bara att det blev rörigare i själva lägenheten. ungefär 90% av grejerna hamnade nämligen i antingen "slänga"-högen eller i "flytta till förrådet"-högen. fast jag slängde inget och flyttade inget till förrådet, utan allt ligger i två oprydliga högar i min lilla matsal/allrum.
martina, du ska ta det bra, för jag tyckte att du var hur bra som helst och jätteprofessionell utan att liksom ställa dig över kunden när du jobbade. jag kommer nog behöva ta med dig till den där andra affären och hoppas att hon den andra jobbar, så får du förstå amèlie från montmartre-skimret över henne. ni har olika stil, väldigt olika stil, men som sagt. du är skitbra som du är!
emelie, jag saknar dig närapå till döds!
sandra, tänkte ringa dig idag, men så kom jag igång med det där hurts-rensandet och så glömde jag bort det. sorry baby.
annelie, kan du inte komma till sverige och slå mig en pling då, för jag saknar att prata med dig?
nog med personliga hälsningar. det blev bara så för att jag inte har msnat på jäättelänge och jag hade några saker på hjärtat.
nu ska jag och angelinn få egentid medan emanuel tar en eftermidadgsslummer på pappa eriks bröst.
ajöken!
nutidskryssen
| VECKA 48 3 rätt av 7 möjliga |
| Så svårt var det väl ändå inte? Av de 22212 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 1256 (5%). |
nej, jag har inte hängt med i världen. och jag kände igen krysset från vecka 47. det gick ju åt skogen, som bekant. nåväl. mot en ny vecka med tätare nyhetsrapporteringar för min del!
en bloggare utan internet
jag ber tusen miljoner gånger om ursäkt att jag är så oerhört trist och inte har uppdaterat min älskade blogg på så länge att jag hunnit få abstinens och bli av med den igen. men nu är jag här! anledningen till mitt långa uppehåll? tja, jag har inte internet hemma, så det är när jag är hos albin som jag är mest aktiv här. men jag tror jag ska fixa det snart - om ett par månader eller så. soon enough.
nu när jag har varit hemma och i skolan och på jobbet har jag gått och klurat ut ungefär fyrtio skitbra saker att skriva om här, men dessvärre är alla de där roliga idéerna som bortblåsta. lovar att jag ska göra förra och denna veckans nutidskryss alldeles snart och uppdatera er om det. nu blir det bara en uppdatering på vad som har hänt i stora drag.
1. jag har jobbat och pluggat och mest av allt haft fullt upp. jag har, uppenbarligen, mest bott hemma hos mig, eller a. bara bott hemma hos mig och jag har fått massa inspiration att fixa i ordning i mitt lillalilla krypin.
2. anordnat en pysselkväll hos mig. det gick bra! ni vet det där med hjärterum och stjärterum... :)
3. mamma har varit här i helgen och vi har haft det riktigt mysigt och kul. vi har fikat (typ tre gånger, vilket i vanliga fall är antalet gånger jag fikar på café på tre månader), bowlat, shoppat och stickat strumpor.
4. besökt olssons medan martina jobbade. hon var världens nästbästa expedit. eller egentligen var hon den bästa fram tills dess, det var en som knuffade ner henne från tronen idag, men det kommer jag till senare.
5. fixat i lägenheten. jag och albin har:
5.1. slängt ut den trasiga frysboxen och vann en hel kvadratmeter på det.
5.2. satt upp den långa vita lackhyllan och så ställde jag i ordning precis som jag ville ha det! (galet fint!!)
5.3. satt upp alla fyra krokarna i hallen, så nu behöver inte alla gäster fråga vart de ska göra av sina jackor. 5.4. dekorerat lite med ljus och en tavla i badrummet.
5.5. julpyntat, med nya gardiner och gamla tomtar (bara två stycken, jag är egentligen inte så mycket för tomtar. alldeles för ofta har de så elaka ögon.) och fina julgranskulor.
6. köpt alla julklappar!! det gjordes idag och jag är jättenöjd! när jag var inne på ett ställe och handlade (avslöjar egentligen mer än gärna vart det var, men det får bli efter jul. vill ju inte avslöja halvt om halvt vad som kan förväntas vara i paketen och till vem.) blev jag assisterad av den trevligaste expedit jag någonsin har stött på. hon var så härligt amèlie från montmartre och gjorde otroligt fina paket av det jag köpte och... hon la bara ner så mycket energi på att det skulle vara jättefint. jag blev superglad!
7. avslutat en kurs (religionspsykologi) och påbörjat en annan (etik och sånt. hur interssant som helst!).
nåväl. nu är det dags att fara hem till mig. uppdaterar er snabbt om nutidskryssen om ett par minuter bara.
hasta luego!
nu när jag har varit hemma och i skolan och på jobbet har jag gått och klurat ut ungefär fyrtio skitbra saker att skriva om här, men dessvärre är alla de där roliga idéerna som bortblåsta. lovar att jag ska göra förra och denna veckans nutidskryss alldeles snart och uppdatera er om det. nu blir det bara en uppdatering på vad som har hänt i stora drag.
1. jag har jobbat och pluggat och mest av allt haft fullt upp. jag har, uppenbarligen, mest bott hemma hos mig, eller a. bara bott hemma hos mig och jag har fått massa inspiration att fixa i ordning i mitt lillalilla krypin.
2. anordnat en pysselkväll hos mig. det gick bra! ni vet det där med hjärterum och stjärterum... :)
3. mamma har varit här i helgen och vi har haft det riktigt mysigt och kul. vi har fikat (typ tre gånger, vilket i vanliga fall är antalet gånger jag fikar på café på tre månader), bowlat, shoppat och stickat strumpor.
4. besökt olssons medan martina jobbade. hon var världens nästbästa expedit. eller egentligen var hon den bästa fram tills dess, det var en som knuffade ner henne från tronen idag, men det kommer jag till senare.
5. fixat i lägenheten. jag och albin har:
5.1. slängt ut den trasiga frysboxen och vann en hel kvadratmeter på det.
5.2. satt upp den långa vita lackhyllan och så ställde jag i ordning precis som jag ville ha det! (galet fint!!)
5.3. satt upp alla fyra krokarna i hallen, så nu behöver inte alla gäster fråga vart de ska göra av sina jackor. 5.4. dekorerat lite med ljus och en tavla i badrummet.
5.5. julpyntat, med nya gardiner och gamla tomtar (bara två stycken, jag är egentligen inte så mycket för tomtar. alldeles för ofta har de så elaka ögon.) och fina julgranskulor.
6. köpt alla julklappar!! det gjordes idag och jag är jättenöjd! när jag var inne på ett ställe och handlade (avslöjar egentligen mer än gärna vart det var, men det får bli efter jul. vill ju inte avslöja halvt om halvt vad som kan förväntas vara i paketen och till vem.) blev jag assisterad av den trevligaste expedit jag någonsin har stött på. hon var så härligt amèlie från montmartre och gjorde otroligt fina paket av det jag köpte och... hon la bara ner så mycket energi på att det skulle vara jättefint. jag blev superglad!
7. avslutat en kurs (religionspsykologi) och påbörjat en annan (etik och sånt. hur interssant som helst!).
nåväl. nu är det dags att fara hem till mig. uppdaterar er snabbt om nutidskryssen om ett par minuter bara.
hasta luego!