vuxet eller inte?
vi var på inflyttningsfest igår i ö-vik. min ex-kombo camilla och hennes jonas har köpt radhus. vuxet! det är ett väldigt fint radhus och de har gjort i ordning alla rummen utom ett, och det gör liksom att det känns ännu mer vuxet. jag själv har minsann fått flytta in i mina lyor och sen, lite sporadiskt, fått charma till stället. de hade den vuxna möjligheten att göra iordning och sen flytta in. jajks.
nåväl. ö-viksgänget är en blandad skara och med tanke på deras sällskap såg jag fram emot kvällen med en skräckblandad förtjusning. you see, med sekulärt folk super man en lördagkväll, med kyrk-ö-viksfolket busar man. det känns väldigt ovuxet. eller a. båda delarna känns väldigt ovuxet, men det senare tar liksom priset. jag tycker inte om att busa med främmat folk.
det hela slutade med att jag och albin flydde fältet. inte så att vi struntade i festen, men vi lät liksom bara bli att vara i vardagsrummet med alla som ville busa och säga saker de tyckte var hur tokiga som helst, fastän att de liksom inte riktigt förstår att det inte är så tokigt. (ibland vill jag säga "se er om lite grann och inse att ni inte har crazy humor, ni har bara humor, om är lite torrare än vanligt". elakt va?) det var ett annat par som inte heller var så bus-sugna, jessica och erik. så vi satte oss ner i köket och förde otroligt trevliga konversationer, så trevliga att att det var svårt att inte skratta och le mest hela tiden. när vi lämnade partyt sa albin "synd att de inte bor i umeå". det är ett rackarns bra betyg på folk man inte har mött innan.
det är lite synd med stora tillställningar i ö-vik dock, för fastän vi hade jättetrevligt så kan man inte annat säga än att det hade varit fantastiskt kul att få prata mer med camilla och jonas. jag är en sån person. alltså, jag känner att jag tar och får tid för någon om man får tid/tillfälle att prata en stund. och sen blir man liksom så där övervuxen, att man måste fara hem i tid, eftersom man vet att man har en bit att köra hem.
alla poliser måste sluta läsa här, okej?
vi tog oss hem på en timme, fast det borde tagit mycket längre tid än så. men vi ville liksom vara hemma innan ett. DET är vuxet!
nåväl. ö-viksgänget är en blandad skara och med tanke på deras sällskap såg jag fram emot kvällen med en skräckblandad förtjusning. you see, med sekulärt folk super man en lördagkväll, med kyrk-ö-viksfolket busar man. det känns väldigt ovuxet. eller a. båda delarna känns väldigt ovuxet, men det senare tar liksom priset. jag tycker inte om att busa med främmat folk.
det hela slutade med att jag och albin flydde fältet. inte så att vi struntade i festen, men vi lät liksom bara bli att vara i vardagsrummet med alla som ville busa och säga saker de tyckte var hur tokiga som helst, fastän att de liksom inte riktigt förstår att det inte är så tokigt. (ibland vill jag säga "se er om lite grann och inse att ni inte har crazy humor, ni har bara humor, om är lite torrare än vanligt". elakt va?) det var ett annat par som inte heller var så bus-sugna, jessica och erik. så vi satte oss ner i köket och förde otroligt trevliga konversationer, så trevliga att att det var svårt att inte skratta och le mest hela tiden. när vi lämnade partyt sa albin "synd att de inte bor i umeå". det är ett rackarns bra betyg på folk man inte har mött innan.
det är lite synd med stora tillställningar i ö-vik dock, för fastän vi hade jättetrevligt så kan man inte annat säga än att det hade varit fantastiskt kul att få prata mer med camilla och jonas. jag är en sån person. alltså, jag känner att jag tar och får tid för någon om man får tid/tillfälle att prata en stund. och sen blir man liksom så där övervuxen, att man måste fara hem i tid, eftersom man vet att man har en bit att köra hem.
alla poliser måste sluta läsa här, okej?
vi tog oss hem på en timme, fast det borde tagit mycket längre tid än så. men vi ville liksom vara hemma innan ett. DET är vuxet!
Kommentarer
Trackback