annelie vurpan albertsson

ingen har tidigare lyckats bli avslängd av en et, såvitt jag vet, sa albin och vi skrattade förskräckligt mycket. jag fick nästan ont i magen. fast inte lika ont som jag fick i ansiktet när jag faktiskt kastades av skotern och landade med nyllet före på isen.

vi körde där på lillsjön och det gick ganska bra för mig och jag vågade luta mig och allt. jag tänkte att jag nästan måste se lite proffsig ut där jag körde runt. det var innan jag sett det hittills inspelade material till
skoterfilmen. nu inser jag att att allt jag sysslade med var någon slags overkill-försök som inte liknar något en enda skoterförare med någon som helst erfarenhet någonsin skulle få för sig att syssla med, men ändå. hur som helst, jag vågade luta mig. åt rätt håll dessutom. och till slut började svängradien minska, och jag började bli lite modig. så kom jag till den punkten mitt i svängen då skotern började luta sig mer på ena framskidan än båda och för ett ögonblick kände jag mig cool och modig. sen blev jag skiträdd och slutade gasa. et:n ville inte alls då, den hade ju just äntligen börjat få bli behandlad med den värdighet som skotrar ska behandlas med. istället för att sakta ner lite försiktigt körde den istället ner med ena skidan ner i snön (på något vis, jag hann aldrig riktigt se, det är albin som har försökt förklara för mig i efterhand). det blev i allafall tvärstopp för skotern. men inte för mig.
i luften hann jag tänka snön är mjuk, snön är mjuk, det gör inte ont att landa. det hade nämligen albin berättat för mig. det albin inte hade tagit med i beräkningen är att om man kör på en sjö är kanske inte snölagret så tjockt överallt. just vart jag landade, med ansiktet som första kroppsdel som touchade marken, var det så gott som bar is. min tankegång ändrades från den positiva ramsan till snön är hård, snön är hård, det gör ont, det är is! blöder jag? jag har brutit näsan? så kände jag efter i ansiktet. ingen näsblod, näsan satt där den skulle fast kändes liksom inte. det bultade i underläppen men den var okej den med, lite svullen bara. albin berättade att jag liksom rulla ett varv efter att jag hade landat och att det hela såg skitroligt ut, fast han vågade inte skratta eftersom det kanske hade gått illa. hade jag varit han hade jag inte kunnat låta bli att skratta. särskilt inte med tanke på vad som följde.
jag ville upp på benen fort så jag ställde mig, men jag var lite groggy, så jag ramla igen. dough! ställde mig upp igen med en massa viljekraft mest och stretade mig fram till skotern, drog igång den och körde till albin. han sa: det ser ju bra ut! fortsätt! sicken lögn!!

nu i efterhand sörjer vi lite, tokskrattande, att det inte kom med på filmen, för det är nog det enda riktigt actionfyllda som jag hade haft att bidra med. too bad, mista!

yamaha et 340 transporter

Kommentarer
Postat av: Bee

Hahahahahahahaaaahahaaa! Jag dör! vilken syn det måste ha varit! Attans synd att det inte kom med på film!

2006-11-20 @ 15:28:16
Postat av: Linnea

Haha, det där hade kunnat bli en sån där film som ligger ute på humorsidor på internet :)
Du får ha överseende med mitt msnadress, det var ett par år sedan jag skapade den.. [email protected]
Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback