"lika upphetsande som att kyssa sin egen syster", sa statsministern

nu kanske du undrar, lite stilla, varför statsministern sa så. och kanske framför allt vilken statsminister vi talar om. det är ex-statsminister göran perssons ord jag har stulit, och han yttrade dem när han skulle kommentera hans känslor angående kampanjen inför eu-parlamentarikervalet. jag förstår honom, och jag må säga att, trots att liknelsen väcker både yewh- och tvikänslor hos mig så är den otroligt talande.

jag känner mig lite tvehågsen här, om jag ska fortsätta skriva om andra roliga saker som gp har sagt, roliga saker som har sagts om honom (den där anitra steen har faktiskt en ovanligt vass och rolig tunga) eller om jag helt sonika ska övergå i saker som jag tycker är lika upphetsande som att kyssa min egen bror (får det bli i mitt fall). jag tror jag har kommit på ett sätt att kanske få in alla tre i ett och samma inlägg. så lyckligt det vore om jag lyckades och samtidigt kunna ha en meningsfull, röd tråd genom det hela.

lista över saker jag tycker är lika upphetsande som att kyssa min egen bror: 

 -> för att fortsätta i gp-anda, får nog personval hamna på plats ett. det är dötrist och jag vet inte vem en enda av de på listorna är (förutom i mitt första val då jag visste vem en var, och han skulle jag aldrig-i-mitt-liv få för mig att rösta på ändå, så det hjälpte bara i det avseendet att jag visste vart jag inte skulle kryssa, men det var en av typ 35 rutor). hur vet jag att jag inte kryssar för fel person? och om jag låter bli att kryssa, hur vet jag då att personen högst på listan inte är ett rötägg värre än alla andra? jag kryssar varje gång ändå, fast på måfå. det är nog egentligen mest för att jag tycker att det är kul att skriva och måla och så. 

 -> flytta. när jag flyttade ut ur den gamla lägenheten (packa ihop grejer och flyttstäda) tänkte jag att det nog blir roligare att flytta in. men det blev det inte, för jag flyttade från 67 m2 och ett jättestort kök till en etta på 28m2 och i den nya lägenheten finns det bara en liten kokvrå. jag behöver knappast förklara att inflyttningen bara handlade om att välja vilka av mina älskade köksprylar som fick bo kvar i bananlådorna och flyttas till förrådet. dessutom tar det en evighet att få till lägenheten som man vill ha den, och jag har inget tålamod. ljuset i flyttunneln är väl det att nästa gång jag flyttar behöver jag bara packa 1/3 av sakerna jag packade sist, och eftersom lägenheten är så pyttepytteliten så lär det inte ta så lång tid att städa ur den. 

-> på tredje och sista plats (fast det finns tusen andra saker som också är väldigt o-upphetsande, men jag orkar inte skriva och motivera alla) hamnar skräckfilmer. jag kan inte se skräckisar. för det första sitter jag och blundar och håller för öronen för att slippa vara livrädd, så jag ser egentligen aldrig filmen, men så märker jag att de andra uppträder lite skrämt (ja, de andra, som alltså vågar se på filmen) och då gör jag upp värsta bilderna i huvudet och blir dödsskraj och sen när filmen är slut och alla ska gå hem vågar inte jag utan någon får följa mig från dörr till dörr och väl hemma vågar jag ändå inte somna, för det är garanterat något psyko som har gömt sig bakom duschdraperiet och står där redo att snitta upp mig med sin butterflykniv (alternativt karva upp mig med en morakniv). ja, det är säkert, så darrigt är mitt mentala tillstånd efter en skräckis. och sen sover jag med taklampan tänd och stereon på på ganska hög volym så jag inte ligger och jagar upp mig ännu mer över små, vanliga hus-ljud. jag har inte sett en skräckfilm sedan jag var 13. jag tror ni förstår varför.

en sak till som gp tycker är avtändande, utöver tradiga kampanjer som ändå inte fångar någon vettig människas intresse,  är dryga journalister. kanske speciellt en som han träffade, bland annat, inför en presskonferens i katrineholm. lite förbluffade såg de andra journalisterna att gp hälsade på den skydde journalisten och förde en, fysiskt nära, konversation med denne. i samband med att presskonferensen öppnades sa gp: "ursäkta att jag inte hälsade på er andra, men jag är så j-la förkyld". genast förstod de andra journalisterna att de verkligen var på god fot med herr statsminister.

en sak som gp:s fruga inte gillar så värst måste vara handarbete. eller så är vår anitra steen bara lat. för när någon frågade om hon skulle sticka en tröja till gp och ge honom i julklapp sa hon "nej, han är alldeles för stor!" hon är i alla fall ärlig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback