Den dagen var en regnig höstdag och jag hade just kommit hem från inlandet. Den dagen är idag.

Min syster i Norge har just skaffat sig en blogg (softem.blogg.se) och jag kände mig manad att göra detsamma. Har egentligen haft en önskan om att göra det sedan i våras, men utan internet hemma känns det inte så jättekul. Iofs har jag inte det nu heller, men jag har tillgång till det i princip dagligen.

Här kommer jag troligtvis att publicera en variation av typer av texter, men förmodligen kommer en klar majoritet av texterna vara om min vardag. Varför jag skaffar en blogg är framför allt att jag tycker om att skriva. Uppskattas det jag producerar av andra är det bara till min glädje, men jag skriver alltså mest för min egen skull. Mer motivering än så kräver jag inte av mig själv.
Jag hoppas innerligt att jag lär mig min blogg här illa kvickt, så sidan kan bli kul att följa och inte bara sjukt mycket text. Det är min tanke.

Nåväl. Jag har alltså varit i inlandet i helgen och min kropp behöver fräschas upp med en juste dusch. Dessvärre är jag så seg nu att jag saknar all motivation att ta tag i det. Iallafall. Inlandet. Lainejaur, närmare bestämt. Det var läskigt fint väder i lördags och då var vi ute hela hela dagen, kändes det som. Så härligt!! Mycket samtal har det blivit, och jag har njutit i fulla drag!
Mm.... Det slog mig att jag tycker det är så skönt att bli mer och mer trygg i sig själv, så den där pressen på att passa in släpper allt eftersom. Så skönt att vara sig själv till 100% och känna att "like me or not, det är så här jag är". Det är så sjukt sällan det skiter sig totalt med relationer i alla fall att jag tänker att jag inte behöver oroa mig så värst. Det ordnar sig alltid. Men skönt att känna lugnet i att vara sig själv.

Njae. Det här håller inte. Nu är det den där duschen som gäller.

"Did you give the world some love today, baby?"