det är tisdag morgon. normalt sett hade jag och saga varit solo här hemma. solo tillsammans. idag är vi inte det. albin är hemma än så länge. sover bort sin migrän. och jag vet inte hur jag ska göra. egentligen är det inget att snacka om, jag kör på som jag har tänkt. det väsnas ändå inte att läsa. och saga sover till halvelva minst. det är sant. hon sover till h a l v e l v a. innan dess är det lite si sådär med promenad. helst går hon ut när hon fått starta dagen. lyckliga både henne och mig att jag går hemma om dagarna numer.

det väsnas inte att läsa. eller använda grön överstrykningspenna. eller fortsätta på min tankekarna över den norske filosofen vars efternamn jag inte kommer på nu. nej, inte naess. det börjar på k och slutar på öy, fast ö:et är et norskt.

kvalöy. jag tjuvkikade. stod liksom inte ut med tanken på att ha spenderat gårdagen i hans resonemang utan att veta hans efternamn. sigmund kvalöy.

idag ska jag fortsätta vara där. i hans resonemang alltså. och sandra kommer hit på lunch. måste tina upp kött åt oss.

undra om albin kommer vara hemma hela dagen? kan dagen bli som tänkt ändå? med en migränis i sovrummet som bara sover och sover och sover och inte stör ens lite grann. jag är nog lite rädd för att bli avslöjad, att han får se vad jag gör om dagarna. what if i wont be enough? fånig rädsla. jag vet att det inte spelar någon roll för honom vad jag gör när han är på jobbet. bara jag mår bra och får måste-saker gjorda, så spelar det ingen roll. fast jag tror inte att han skulle uppskatta ett dubbelliv. han kan vara lugn. jag har inget. dubbelliv alltså. jag är en enkel kvinna.