i flera mardrömmar de senaste två veckorna har min älskling lämnat mig, och sätten han har gjort det på har blivit allt värre och hemskare för varje dröm. jag har vaknat förkrossad och lättnaden har varit enorm varje gång jag vänt mig om och sett honom sova där bredvid mig. så lycklig har jag blivit att jag känt att det enda sättet att kanalisera den lyckan och lättnaden har varit genom att ge honom en puss. en puss som han aldrig kommer minnas, även om han pussat mig tillbaka.
i natt återkom en sån där vidrig dröm, m e n just när han lämnat mig tog drömmen en vändning och jag gjorde, i drömmen, som jag har gjort i verkligheten efter att ha vaknat. med andra ord drömde jag i drömmen att jag först hade haft en mardröm och sen kom verkligheten, att han fortfarande fanns (finns) vid min sida, till mig. i drömmen. utan att jag vaknade. jag genomskådade maran i drömmen och överlistade den! när jag väl vaknade på riktigt kände jag en viss förvåning när jag insett att jag själv bestämt twisten på drömmen. en väldigt lättad förvåning.

min älskling är min och jag är hans.