jag gillar inte att publicera det där innersta egentligen, men nu under nyåret tror jag att jag på riktigt har avslutat ett kapitel som hör halva 2006 till. tolka som du vill, min tolkning och situation gömmer jag i mitt hjärta.

den hopplösa känslan
infann sig varje gång du
visade att jag inte var god nog,
att mitt bästa inte var bra nog,
att mitt finaste inte var fint nog.

hon, ja, så personlig är hon, den hopplösa känslan,
hon tog sin boning i min rastlösa kropp,
i min förvirrade själ och
i mitt mörbultade hjärta
när du skymfade mig med ord,
lät bli att bekräfta mig ens med en blick
och med ditt sätt berövade mig min värdighet.

all den kärlek jag gav,
men som du var oförmögen att ta emot,
fyrfalt ger jag nu åt andra,
och den hopplösa känslan ryms inte längre
i det som är jag.

fri som en fågel, sa kerstin.