i morgon händer det. i morgon ändras det. i morgon fyller jag tjugofem år. t j u g o f e m  å r ! ! 

jag fasar för de där jämna födelsedagarna. eller... femton var det mer ballt att fylla, för då fick man köra moppe. det är nog extra ballt om man bor halvt om halvt på landet, vilket jag gjorde då. men tjugo. och tjugofem. jag grät dagen innan jag fyllde tjugo, grät över att min ungdom, som jag såg den, var över. mina tonår var borta. poff, bara. (alt. sooo bara. som en torped.) då tänkte jag att innan tjugofem var jag tvungen att träffa mannen i mitt liv, förlova mig, gifta mig och iallafall ha hunnit bli gravid. man kan säga att jag såg ganska naivt och trångsynt på det då. eller så säger jag så nu bara för att jag nog bara har ordnat en av de fyra momenten. (missförstå mig inte nu, jag tycker att det är helt okej att vara stadgad och förälder innan tjugofem, jag är bara inte där själv.)

tjugofem är oundvikligt, oignorerbart nära och jag har klurat ut varför det är så jobbigt att fylla tjugofem. det är för att nästa steg är trettio. och då bör man vara gift, ha jobb och ha ungefär tre barn. eller åtminstone ett. men jag tror inte att jag kommer ha fixat allt det där tills dess. det är bara fem år bort, och vad jag faktiskt tror att jag kommer ha åstadkommit under de fem åren är följande:
- avslutat min utbildning och skaffat ett jobb
det kan jag nog säga ganska säkert, såvida jag lever när jag är trettio. jag hoppas att jag är gift, och kanske barn på g, men det är inget jag skulle bli besviken över om det inte såg ut så. jag har blivit vuxen nog att mera strunta i min traditions modell och utforma alla steg i livet utefter min egen livsmodell. (pretto, va?) i och med detta kan jag nog bara avsluta med ett: jag är inte så värst rädd längre! 30, här kommer jag!!