kroatiens långa, korrumperade arm
vi kör en dodge van genom europa. flowerpower-vibbarna vi skickar ut hade än så länge inte försatt oss i några krångliga situationer. det tills vi ville komma in i kroatien. gränspolisen, en relativt ung man, bad oss att stanna och kiva ur bilen. jag fick följa med in i något litet slags förhörsrum och där han förklarade för mig att han ingick i en specialstyrka som motverkar att droger förs in i landet. han gav mig två alternativ. antingen skulle vi ge honom det vi hade samt en liten summa pengar och då skulle vi kunna åka vidare utan att någon får veta något, eller så skulle vi neka till innehav och vanen och våra kroppar skulle då genomsökas/visiteras. skulle han då finna något beslagtar de vanen, vi hamnar i finkan, får betala böter och han skulle ringa våra föräldrar. det kändes lite hopplöst, för vi hade ju ingenting och jag kunde ju inte annat än neka. så frågade han vad jag gör (studerar) och vad de andra gör. jag hann inte längre än till albin och då bad han honom komma in och jag fick vänta ute med david och linnea. samma grej drogs för albin och även han nekade till innehav. till slut kom albin och gränspolisen ut och vi fick tillåtelse att åka vidare.
lättade hoppade vi in i vanen och körde ner mot istria-halvön. vi pratade lite om det som hade hänt och ju mer vi tänkte på det, desto mer skrattade vi. varför? jo:
1. hur många som ingår i en specialstyrka mot droger erbjuder sig gladerligen att ta drogerna under bordet bredvid en muta i form av likvida medel? oj, vad han ville införskaffa lite inför helgen!
2. vi är mellan 22 och 26 år gamla. vi hade inte pratat med våra föräldrar på ungefär en vecka. de skulle nog bli mer glada att veta att vi har det bra och att vi lever, om än, minst sagt, besvikna över att vi höll på med skräp.
3. återigen, vi är mellan 22 och 26 år gamla och vi är inte så förfärligt brydda om vad våra föräldrar anser om våra val i livet. visst respekterar vi deras åsikter, men vi väljer ändå våra egna vägar och står för dem.
4. vem ger gränspolisen numrena till våra föräldrar?
nåväl. vi kom in i landet och nu är vi ute ur det, närmare bestämt i österrike, wien, för att vara mer exakt. mer om det i nästa inlägg.
oj oj vart orolig när sandra berättade att ni blivit stannade osv. men tur att det löste sig men vilken "specialstyrka" =)
Verkar som ni har det kanon. Och med tanke på färg så är vi ungefär lika bruna som vid jul känns det som =(
vi har dock haft flest soltimmar i landet tror jag. Ja ska nog till pdol till helgen men vi får träffas på söndag när ni är hemma =) Kramar!!!
*skrattar så jag nästan kissar på mej* Det är ju helt absurt! :) hihi! Vad läskigt det lät! Ringa till era föräldrar.. jag skulle ha darrat som en eltandborste. Hej, förresten! Jag saknar dej.. :( Hoppas att ni har det bra och att ni köper många dyra presenter till mej. ;) FÖrlåt att jag inte har hört av mej! Ni är i mina tankar varje dag. Lena och Tobias hälsar också! Kramaar!