gick hem från universitetet och hade kommit till axtorpskiosken när det svängde in tre polisbilar där. tre stycken! fatta, det måste ju varit något ordentligt som har hänt där just idag, något läskigt men nog också lite spännande såhär i efterhand, annars hade inte polisen i umeå skickat dit hälften av bilresurserna. jag blev toknyfiken och gick låååååångsamt (lite för att jag hade skoskav också, men mest av nyfikenhet) för att uppfatta allt som hände, men jag hann inte se så särskilt mycket. det hela slutade med att jag bad albin kolla på vk.se om det stod något där, men icket. nästan hemma kom jag på att tänk om de där poliserna var där för att utöva utpressning mot stackaren som äger kiosken. visst är det en lite läskig tanke! så tänkte jag att om det var så, vem skulle jag då vända mig till? polisen? "hallå? jo det var så att jag såg tre polisbilar utanför axtorpskiosken idag vid halvtvå-tiden." polisen i andra änden svarar "eeh. jaha... hände det något speciellt?" "näe, jag bara tänkte om de verkligen hade där att göra där och då." klick. polisen lägger på luren och tror att det är någon som busringer. men ska man ringa till ägaren till axtorpskiosken? den personen borde ju vara villig att prata, men å andra sidan livrädd att de där poliserna ska komma tillbaka och bränna upp affären, inkognito, så allt man skulle få ur honom eller henne skulle nog vara "NEJ. det har inte varit några poliser här!" "men jag såg ju..." "du såg fel. och förresten, se efter dig själv du så ser jag efter mig." och sen hade han eller hon haft jättedåligt samvete för alla otrevligheter och lögner och jag skulle känna mig jättedum. men hur går det till egentligen? vem ska man ringa om man tror att polisen utövar utpressning? sånt kan faktiskt vara bra att veta!
åter till huvudfrågan: varför tre polisbilar, sex poliser på axtorpskiosken halvtvå en helt vanlig torsdag?