så sitter jag här, en söndagkväll. helgen är så att säga snart till ända. som ni, ihärdiga läsare, redan vet var albin på lan i helgen. jag har varit hemma mest. förfärligt skönt, faktiskt. igår hängde jag en massa med bee. hennes dee var nämligen också på lan. hur som helst, jag gjorde en liten pysseldag av lördagen. sydde gardiner och bakade lussekatter. (lyssnade på julmusik under tiden. shame on me.) sen kollade vi på en snyftare. och my, oh my, som vi snyftade sen då! crush hette filmen. inget mästerverk, men ett snyftverk. en typisk tjejfilm. det var orättvist länge sedan jag kollade på en sådan, eftersom albin tenderar att bestämma film när vi ska krypa upp i soffan med popcorn och öl och kolla på just.... film. skulle han få välja helt fritt och jag vara förvägrad veton skulle vi kolla på krigsfilmer och filmatiseringar av alla världens discoveryprogram. och filmer om politiska mord och aktioner. usch och fy! dessvärre får jag oftast ge med mig när det kommer till filmer i den senare kategorin. han har inte riktigt insett det fina i att få lov att slötitta på film. eller skratta åt skämt i en film. eller gråta över att det är så tragiskt i en film. eller bli lite lycklig för att allt är så finurligt i en film. som i amèlie från montmartre ungefär. jag har ganska många "jag-bestämmer-filmen!" innestående.

idag har vi firat några pappor. eller... egentligen har vi väl bara firat våra egna, fast min fick inte ett så storslaget firande av mig. bara ett telefonsamtal. albins pappa fick att hela familjen (räknat i grekiska mått) träffades och åt middag tillsammans. sen fick han ett par stövlar som han önskade sig.

så sitter jag här. och albin i soffan. kollar på bond som går på någon kanal. jag ska bestämt gå dit nu.

ps. min pappa är bäst i världen. på allt.