ååh, skulle kunna göra en lång lista med saker som är mer än perfekta, men någt säger mig att ni, kära läsare, inte skulle finna det så värst intressant. i stället väljer jag att berätta det fina med mitt liv för den här dagen. utöver kärlek, trivsam vardag, ljuvlig sambo, älskvärd familj, söt saga och fantastiska vänner stavas det fina med mitt liv s t u d e n t. i like it, mister. vad är det som är så bra med det, då? jo, jag är ledig. egentligen är dagen nog tänkt att vara en sorts inläsningsdag, men icket. jag ska inte läsa, bara köpa boken.
jag fick sova ut i morse. jag sov förbi väckarklockan och vaknade 09.23. mellan 23.00 och 09.23 sov jag en ljuv sömn. så trött var jag! nu är jag lika pigg som jag var trött igår.

maskeraden var fantastiskt rolig! många nya, väldigt trevliga människor. fina vänner. god mat. perfekta aktiviteter ordnade från värdarnas håll. bra musik. bra allt. vid halvtvå-snåret kom camilla och hämtade oss. väl hemma var det väldigt skönt att få tvätta bort sminket, ta av sig peruken och få byta om till mysiga, mjuka, icke-plingande kläder. så satt jag och camilla och pratade. albin gick och la sig. jag och camilla förflyttade oss till hennes sovplats och kurade ihop där. där låg vi och pratade om livet och om saker som upprört, och vi resonerade. underbart att få spendera lite kvalitetstid med min gamla kombo och en av mina finaste och bästa vänner.

detta, gott folk, är ett fantastiskt liv!

minns ni hur det var när man var liten och hade t r å k i g t? så uttråkad är jag nu. jag har kollat kollat igenom alla bloggar jag vet som är intressanta att läsa och de tråkiga. jag har gjort ett quiz på facebook och kollat igenom allt nytt hos mina vänner där. jag har läst alla nya inlägg på lockigt.se, till också de jag inte är intresserad av. jag sitter och gör dumtest på facebook mest för att jag inte vill gå och kolla på tv. snart, snaaart kan jag gå och förvandlas till jasmine.

även söta fröknar som jag har tråkigt nu och då.

min biologiska klocka tickar allt högre, allt oftare. min biologiska klocka krockar alltjämt med mitt intellekt och förvränger drömmarna om vardagen.

jag fick en fråga från en killklasskompis hur det egentligen fungerar med den biologiska klockan, alltså, hur en sådan gör sig påmind. när han frågade det var jag tvungen att tänka till lite, för jag hade innan dess aldrig försökt sätta ord på den dragningskraft det handlar om. eller dragkamp, om man ska förklara min situation lite bättre. jag försökte lite trevande med att "kroppen har ett stort sug efter att få bära ett barn, få känna det växa där i magen och att få hålla det egna barnet så nära, nära i famnen och få känna doften av barnets hud. den längtan växer sig större än det rationella tänkandet i en som säger att man ska avsluta sina studier, skaffa ett jobb, hinna resa lite till och få känna den frihet vi alla längtar efter.". såhär i efterhand kan jag inte komma på något bättre sätt att förklara det på. kroppen fullkomligen skriker efter att få reproducera sig.
jag känner att det är tur att vi är två om ett sådant beslut. och det är bra att albin inte har någon biologisk klocka som slår som en gonggong i hela kroppen. för jag vill att våra barn ska vara både efterlängtade och planerade. såklart förstår väl jag att ett oplanerat barn blir en fantastisk överraskning, men jag önskar i alla fall att det första av våra barn (om vi får några) har pratats om och drömts om innan man kilar iväg och köper ett graviditetstest. albin är den som, under långa perioder, ser till att möjliggöra den drömmen om hur det ska vara när det väl är dags.

jag fick veta igår att goda vänner till oss väntar barn till våren. innan jag somnade igår började gonggongen hamra i mig. det trots att angelinn under kvällen som gick rabblade för mig likt ett mantra varför jag inte vill ha barn nu. och hon om någon borde ju veta vad man får finna sig i att ge upp, men också vad man får.

får man önska att ens barn går från att vara 6 månader till tre-fyra år över en natt?

vi ska på maskerad imorgon. under flera veckors tid har jag tänkt vara the bride i kill bill (vol 1), men har inte kunnat köpa en klänning. idag ska jag springa runt som en tok på second hand och hoppas på att hitta en vit klänning. gör jag inte det har jag en back up-plan, men det kräver att jag sitter vid en symaskin större delen av dagen imorgon :/

så för dagen gäller:
1. ner på stan, hitta en outfit till mig och en till albin
2. tvätta
3. träffa angelinn

inte så värst spännande, de två första. men om jag hittar en klänning som är fin kanske på h&m har jag fått klartecken att handla, en som jag kan ha om vardagarna alltså. eller om jag vill vara fin.

äh. det här blev inget bra... men, som pokker säger: det är min blogg och jag skriver vad jag vill :D

ha en fin dag!

har just kommit in från en långpromenad med hunden. känns friskt! :) det är väldigt mysigt att spendera kvalitetstid med hunden. visserligen behöver hon en promenad om morgonen, så det kan ju tyckas att det är ett bekvämt sätt, att syfta till promenaden som kvalitetstid. men det blir det, om man inte låter annat störa och om det faktiskt bara är jag och saga som kommunicerar. väldigt härligt var det i alla fall.

ska iväg till univ om någon timme. börjar ett idag och går till fem. lyckligtvis är det frivilligt, det senare passet, eftersom vi ska se på film. vet inte hur jag gör än, om jag stannar eller inte, men det sägs att filmen ska vara sevärd. vikarien, heter den.

en liten snabbis om håret. jag har nu lärt mig att det är viktigt att balsamet är lagom i styrka för håret. har provat ett balsam som heter gla och även om det är ett milt balsam är det ändå starkare än coop x-tra. resultatet för mina tunna, fina hårstrån var att de inte orkade locka sig så värst mycket. har bara tvättat med det två gånger, men jag ska återgå till coops och blanda i lite citronsaft nästa gång jag tvättar håret. admin på lockigt.se tipsade om det, så jag tror nog håret ska bli lockigt igen. gla funkar nog bra till inpackning, om jag vill göra det någon gång nu och då.

nä, nu ska jag sleva upp lite gröt till lunch. kokade tomtegröt igår. mumma!

det har gått ett tag. tro därmed inte att jag har glömt bort mitt barn - bloggen. nej, nej, men min stackars dator var alldeles infekterad och försökte smitta allt och alla andra i sin sort och på grund av detta stängdes vårt internet ner. nu är datorn formaterad och nytt antivirusprogram har installerats och allt ska vara i sin ordning.

helgen har varit väldigt innehållsrik. faktiskt lite för innehållsrik för min smak, ty jag uppskattar dagar då man får ta dem som de kommer. i lördags var det röda korset-kurs från nio till fyra och efter det var det till att skynda hem så både dusch och hundpromenad hanns med. sen kilade vi över till bee och dee och åt tacos, och strax därefter infann marty sig på spelkvällen och det var brädspel som gällde. roliga spel. jag gillar brädspel, särskilt om jag får briljera med mina ordkunskaper. jag är faktiskt ganska duktig på svåra ord.
i söndags var jag bortlovad (jag hade gett mitt medgivande) till att stå på loppis. visserligen tycker jag att det är roligt, men man blir så trött av alla intryck av prylar, ansikten och röster. lyckligtvis serverades det middag i sävar och ännu mer lyckligtvis vägrade jag och albin aktivitet på kvällen och slängde oss i soffan med karra, chirre och varsin öl. jag saknar ord för hur perfekt det var.

mitt hår har blivit mycket lockigt. i nästa inlägg kommer det vara en liten bildserie så det blir lätt att jämföra hur det egentligen har gått :)

colten är död. min första bil höll alltså en vecka. vi håller på att sälja pärlan nu. vad tror ni om en annonstext som börjar: "vi säljer nu vår pärla. vi hade henne i en vecka, och nu står hon still, död, och vi orkar inte återuppliva henne."?

och det sista. vi har köpt säng. och jag har fått en sån där kudde som är ganska hård med nackstöd. ingen tempur-kudde, men samma idé. jag vaknar inte och känner mig bakis på grund av spänningshuvudvärk längre. det är väldigt skönt.

det är ju faktiskt en markant skillnad på hur håret ser ut när man jämför profilbilderna! yey!

jag vet en kvinna i samhället från vilket jag kommer som inte tycker om överraskningar. hon blir arg av dem. jag kan inte relatera till henne på den punkten. inte ens lite. jag älskar överraskningar. jag älskar att överraska och att bli överraskad. kanske ändå lite mer att överraska, för då missar man inte planeringsmomentet och glädjen det faktiskt ger. igår överraskades albin med en nyfriserad saga. idag kommer han överraskas av en annan sak, som gör att han slipper en trist vardagssak. jag kan inte riktigt skriva exakt vad det är, eftersom jag befarar att han kan trilla in på min blogg och läsa. då skulle överraskningen liksom kännas lite förstörd.

min roligaste överraskning var för några år sedan, när jag, efter att ha flyttat till västerbotten, bara dök upp hemma på västkusten på min systers födelsedag. hennes första ord som kom ut var "nej!", och det kanske inte var det bästa som kunde sägas, men reaktionen som följde visade att hon var överlycklig över överraskningen. det var dock en överraskning som krävde en del från min och föräldrarnas sida och trots att det var roligt kan ju inte alla överraskningar vara av sådan kaliber. och de behöver inte vara det. de behöver inte ens vara tänkta att vara överraskningar. ett handskrivet brev är en mycket angenäm överraskning, kanske egentligen mest tänkt som en hälsning. att albin vann biobiljetter åt oss till en filmvisning förra veckan var en finfin överraskning. att komma hem och slippa laga middag är en fantastisk överraskning.

det största i överraskningsväg som har hänt mig var när hanna, andreas och astrid flög över till södra georgia för att hälsa på mig under mitt utbytesstudentår. bara det att få träffa min familj betydde oerhört mycket, och att jag dessutom inte hade hunnit träffa astrid innan jag for (hon föddes ett par veckor efter att jag hade farit), gjorde det väldigt lyckligt att de kom!
den senaste överraskningen till mig var faktiskt det där biobesöket. det kändes väldigt lyxigt, och så mysigt att göra något, bara albin och jag.

så jag vill utmana er idag. jag vill utmana er att överraska någon idag. storleken på överraskningen bestämmer ni själva, huvudsaken är att ni ska göra något fint för någon som denne inte alls räknar med, och tanken är att överraskningen ska sprida glädje. att någons dag ska bli lite vackrare. antar ni min utmaning?

jag har börjat längta till jul. sant. till julpynt, julgodis, julgran, julklappar, julmusik, snö. redan har jag börjat fundera på vad syskonbarnen ska få. vad syrran ska få är redan klart. men åter till syskonbarnen. astrid är 8 år, svante fyller snart 6 år och putte fyller 4 den här månaden. jag vill vara så pedagogisk. jag vill vara så "inte-placera-dem-i-kön"-fack, men det är så vansinnigt svårt. faktiskt. för vad gör man när astrid, som hon var för ett par år sedan, är helt såld på prinsessor? vad gör man när det som fascinerar putte mest är en radiostyrd dinosaurie? visst kan man satsa på att köpa en massa unisex-leksaker (i den bemärkelsen att leksaken inte klassas som flickig, alternativt pojkig), det kan man. men är det inte ganska trist att strunta i att bejaka barnens intressen, trots att damen har typiskt tjejiga intressen och killarna typiskt killiga? klart att de här vackra tre har intressen som överskrider könsgränserna, även de. problemet är det att jag inte vet vilka intressen, för att vara mer exakt. jag ska göra efterforskningar. absolut. men så kommer man till nästa grej då. inte nog med att jag vill uppmuntra till individualitet, jag vill gärna också att det jag ger ska vara pedagogiskt. inte för att det spelar roll om barnen lär sig skriva och räkna när de är fem eller åtta år, det handlar inte om det. men jag vill att prylen ska stimulera ett intresse för att lära sig mer. och visserligen, vad är det som är fel med att lära sig massor om dinosaurier?

det här var nog ett av mina tråkigare inlägg för er, stackars läsare, att släpa er igenom. dock kan ni glädja er över att ni har kommit lite närmre vad som processas i min hjärna i tider som dessa.

en go dag hoppas jag att ni får!

vilken av de två systrarna?, kan man då fråga sig. faktiskt båda. min syster fyller år idag. och hon har det bra och äter brunch ute och allt. och så blir det kalas, som sig bör. förvisso önskar jag att jag kunde vara där och fira med henne, men eftersom sanningen ska fram vill jag meddela att vi har en fantastisk dag här uppe, vi också.
vi sov ut. jag, lena annelie albertsson, sov till 9.40. det är inte klokt. för er som kanske inte är så insatta, så har jag varit lite bedrövad över att jag vaknar mellan 8.30-9.00 varje helgmorgon och har gjort så sedan i våras. det kändes urskönt att vakna helt utvilad! så smög jag upp och plockade fram frukost, en riktig helgfrukost med allt matförråden har att erbjuda. till och med kokt ägg. efter att ha frukostat i lugn och ro och pratat om dagen och skrattat åt gårdagen (vi spelade nintendo wii, och efter det kommer jag a l d r i g mer kunna säga att jag inte är så tävlingsinriktad. när jag skulle coacha albin skrattade david hejdlöst åt mig eftersom jag lät som en auktionsutropare hellre än som en sansad och strategisk coach.) gick vi en långpromenad till kinabron och tillbaka. återigen behövde saga få ett bad. jag tror tusan inte att hon tycker att det är så illa ändå...
nu har jag kokat äppelkräm och vi har fikat det och varsin bulle och det är verkligen ett underbart söndagslugn som råder. jag älskar det! senare idag ska vi till sävar och äta middag och innan dess, faktiskt nu, ska jag gå och läsa om flickan som gifte sig med ett lejon. vackert.

som tidigare berättat var jag på ica maxi innan och pantade burkar, flaskor och en back. väl inne i butiken köpte jag bland annat tejp. scotch crystal-tejp. på baksidan av förpackningen fanns det informativ text med förtydligande bilder.

bild 1 är, som ni ser, bara text. faktiskt också vettig text.
 

bild 2. lätt att använda. jag undrar vad de vill förmedla med bilden. kanske "det går att tejpa jättelånga remsor"?
 

bild 3. here they lost me. "med många användningsmöjligheter" och en bild på ett igentejpat kuvert. menar de att man även kan tejpa mellanlånga och korta tejpremsor?


är det någon där ute som har några tolkningsförslag tar jag gladerligen emot dem.
 

min dag är vacker, men inte vidare glamorös. jag har varit ute med hunden, skrivit klart artikeln med josefin, jag har lunchat och jag håller på att tvätta bort en evighet av smutstvätt. ändå är dagen vackrare än dagarna har varit på länge. inte nog med att redovisningen igår helt klart gick vägen, nu är allt avklarat för den här kursen. levande islam. nog har jag lärt mig mer än jag kunde ana från början.
fastän att vi ska äta fläskpannkaka till middag ska jag vara ljuvlig. fastän att jag har en konstig frisyr idag ska jag vara ljuvlig. fastän jag inte har några planer för kvällen ska jag vara ljuvlig. fastän veckan som har gått har varit för mycket för mig att bära och samtidigt vara glad ska jag vara ljuvlig. för just nu, i denna stund, lever jag ett ljuvligt liv. i denna stund ser jag det där vackra med det jag har runt omkring mig. för mitt inre ser jag mamma, pappa, andreas, hanna, astrid, svante, putte, daniel, hanna, emelie. jag ser albin, sandra, david, martina, angelinn, erik, emanuel. jag ser saga. jag ser världens finaste höst, en tom tallrik på bordet och känner mättnad. jag ser ett trivsamt hem, tvättmaskiner, diskmaskin, jag ser vackra, vackra sverige. idag, älskling, ska jag bara vara ljuvlig. och så snart jag är klar med tvätten ska jag bada. i varmvatten.

lättnad. det är faktiskt så jag bäst kan beskriva min känsla. see, igår var det muntlig examination hela dagen lång. det som examinerades? tre böcker om islam, skrivna på engelska. de böckerna har jag haft ont i magen för veckan som gått och det har gjort mig lite låg. ska jag beskriva min känsla med andra ord kan jag säga att mitt liv just återvände till mig. ja, såpass.

senare idag på förmiddagen kommer josefin hit. då ska vi skriva klart en artikel om shiaislam. grejen är den att det känns lite som en baggis, eftersom vi har börjat och kommit nästan halvvägs. och hon är ett riktigt bra sällskap.

jag kan nog inte riktigt räknas som student, förresten. det finns en avgörande sak för just det påståendet. jag har nämligen inte varit på en enda klassfest sedan jag började läsa på universitetet för tre år sedan. inte en enda! grejen är kanske lite det att jag inte tycker att festa är det mest fantastiska jag kan hitta på på mina helger - been there, done that. men då är det ändå så, att klassfester inte alls bara handlar om att festa, utan om att lära känna sina klasskompisar. det kan jag inte påstå att jag tycker är trist, snarare motsatsen. så jag har faktiskt lovat mig själv, att nästa gång det är klassfest, då ska jag närvara. lära känna mina fellow class mates.

var just ute med hunden en sväng ner till nydalasjön. det är grått och disigt, men ändå ganska varmt i luften. genom allt det där gråa såg jag över till andra sidan sjön. gula löv, vita stammar, bruna stammar. det ligger ett mysterium i luften, tänker jag.
idag har jag saker jag måste göra, som att läsa massa litteratur på engelska för att hinna klart med det tills onsdag och torsdag. idag finns saker jag gärna skulle vilja göra, som att börja skriva en berättelse som innefattar just det där mysteriet och sticka klart det jag håller på med och börja på något annat. jag vill göra något stort, något som berör. att läsa litteratur på engelska berör inte någon på det där stora och livsavgörande sättet. i ärlighetens namn tror jag inte att det kommer göra under för mig heller. men det gör att jag får mer insikt. med insikt kan man uträtta mirakel. ibland kan man det ändå, trots att man inget vet.
jag önskar att jag hade ärvt miljoner, som jag fick leva på och bara vara om dagarna. slippa skolstress (jag blir helt apatisk i det läget) och faktiskt göra saker som jag brinner för. jag brinner inte för läraryrket. jag brinner definitivt inte för universitetsstudier. jag brinner för mina elever, mina vänner, min familj, kvinnan jag hjälper på röda korset. jag brinner för mitt hemliga pyssel. jag brinner för den där berättelsen som jag vill skriva en dag. jag brinner, visst gör jag det. jag brinner bara inte för dagens måsten. jag önskar att jag hade fått leva som den där excentriska kvinnan i mig kräver.

jag känner frustration, rastlöshet och hunger. jag har inte ätit frukost än.