var just ute med hunden en sväng ner till nydalasjön. det är grått och disigt, men ändå ganska varmt i luften. genom allt det där gråa såg jag över till andra sidan sjön. gula löv, vita stammar, bruna stammar. det ligger ett mysterium i luften, tänker jag.
idag har jag saker jag måste göra, som att läsa massa litteratur på engelska för att hinna klart med det tills onsdag och torsdag. idag finns saker jag gärna skulle vilja göra, som att börja skriva en berättelse som innefattar just det där mysteriet och sticka klart det jag håller på med och börja på något annat. jag vill göra något stort, något som berör. att läsa litteratur på engelska berör inte någon på det där stora och livsavgörande sättet. i ärlighetens namn tror jag inte att det kommer göra under för mig heller. men det gör att jag får mer insikt. med insikt kan man uträtta mirakel. ibland kan man det ändå, trots att man inget vet.
jag önskar att jag hade ärvt miljoner, som jag fick leva på och bara vara om dagarna. slippa skolstress (jag blir helt apatisk i det läget) och faktiskt göra saker som jag brinner för. jag brinner inte för läraryrket. jag brinner definitivt inte för universitetsstudier. jag brinner för mina elever, mina vänner, min familj, kvinnan jag hjälper på röda korset. jag brinner för mitt hemliga pyssel. jag brinner för den där berättelsen som jag vill skriva en dag. jag brinner, visst gör jag det. jag brinner bara inte för dagens måsten. jag önskar att jag hade fått leva som den där excentriska kvinnan i mig kräver.

jag känner frustration, rastlöshet och hunger. jag har inte ätit frukost än.