min pelargon behöver vattnas

å huvaligen. gårdagens kula till svullnad i/på min kind är bara en skugga av hur jag ser ut idag. det ser så groteskt ut att jag inte tänker förödmjuka mig själv genom att lägga upp en ny bild som en slags uppdatering. det spänner och drar och känns in i käkbenet, men jag kan inte minnas att det var såhär lindrigt förra gången dag två efter operationen. det känns lovande. dock har jag ju starkare grejer den här gången, men just nu käkar jag samma som förra gången. ska försöka begränsa citodonanvändandet endast till nattetid.

nåväl. idag vill jag bjuda er på en dikt innan jag ger mig i kast med min hemtenta. det är maria wine som har skrivit den. redo? här kommer den.

kvinna, du är rädd för skogen;
jag ser det på dina ögon
när du stirrar in i mörkret:
det är ett värnlöst djurs förskrämda blick.
kvinna, du är själv en skog,
djup och förunderlig; jag förstår:
du är rädd för dig själv.

ikväll är det grilla hos bee och dee som gäller. de kommer nog skratta när de ser mig. och saga jagade en katt idag. jag tyckte att det var synd att katten inte klöste henne, så hennes thing för katter kunde få sig ett snörpligt slut. nåväl. jag tog henne resolut under armen och gick hem.

jag måste äta också. det måste jag. ett päron blir bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback