ljug. ljugljugljugljugljug. västerbotten är inte besvikelsernas län alls. snarare motsatsen. åtminstone om man kommer från södra sverige och inte har blivit ipräntad att det alltid är bättre att ta ut en besvikelse i förväg före något positivt. liksom för att helgardera sig, så att man aldrig behöver bli riktigt besviken. allt går ju åt skogen i alla fall, med undantag för vissa situationer som blev bra ändå. tänker man så är det inte så konstigt att västerbotten är besvikelsernas län. men jag är inte så, och mina bästa år i livet har utspelat sig i just detta län i norr. västerbotten, älskade västerbotten.

idag har jag blivit bjuden på teater av min syster. rickard III. lasse beischer och henrik koko i alla roller. och jag skrattade så att jag grät emellanåt. när jag inte grät av skratt, skrattade jag eller log. en interaktionscentrerad (skådespelare - publik) föreställning som kräver en hel del kvicktänkthet hos skådespelarna, och jag blir både road och imponerad!

nu står em och fixar lite med julklappar och vi lyssnar på wonderful world med james morrison. jag har det så vansinnigt bra i livet. om bara... :)