analia och kräkeinen

en del av min engelskautbildning spenderade jag i leeds tillsammans med hälften av mina klasskamrater. den andra hälften placerades i manchester. vi fick skriva ner på en lapp vart vi önskade åka några månader innan vi for och det viktigaste där och då var att jag och ak hamnade i samma stad. helst av allt ville vi även bo tillsammans.

nu föll det sig så lyckligt att vi både fick hamna i samma stad och under samma tak. vi gjorde nästintill allt tillsammans, med reservation för toalettbesök och dylikt, samt ett par dagsresor som vi gjorde på varsitt håll. men då ska tilläggas att under min dagsresa saknade jag min vän något ofantligt, trots att mitt övriga sällskap var finfint.

vi var fem som brukade hålla ihop: tre grabbar, ak och jag. väldigt ofta hamnade vi på burger king efter någon sysselsättning i leeds centrum, eller där i krokarna. vid ett tillfälle hände något ganska traumatiskt och detta bestod i ett missförstånd från en, troligtvis hög, restaurangbesökare. trots många försök att förklara läget för henne resulterade missförståndet i att, först jag, sen ak, blev lätt misshandlade. (det låter så brutalt med ordet misshandel, men att åka på ordentligt hårda knytnävsslag kan jag nästan inte klassa som annat.) kvällen slutade med tårar på bussen som tog oss till den söta tantens hus och vårt tillfälliga hem. om jag inte missminner mig sov vi i min stora säng den natten. ingen av oss ville liksom vara ensam då. aldrig hade vi varit med om något sådant förut.

dagen efter ringde pat (vår värdtant) och polisanmälde händelsen. detta resulterade i att vi, några dagar senare, fick brev från brottsoffermyndigheten. dessa var adresserade till analia albertson och angelin kräkeinen. (welcome to england?) :) för er oinvigda i hur våra namn faktiskt lyder kan jag berätta att jag inte heter analia, utan annelie, och min väns efternamn har inget med spya att göra; kärkkäinen ska det vara.

bredvid mig här på skrivbordet finns det ett svartvitt kort inramat, ett kort på min vän och mig från en av de glada dagarna i leeds. det går inte att beskriva.


i sense a good day

jovars. ut med hunden på det här. en rolig promenad. lite på isen, lite på land. förvisso ska jag läsa lite grann, men på eftermiddagen kommer ak och ikväll kommer lady-j och pumamannen hit och äter middag med oss. jag ska agera frisör åt ak och jady-j. jag vårdar min sax som om det vore mitt tredje barn. (mina två andra är saga och bloggen.)

en sak som jag undrar över är hur långt mitt badande kommer att gå. i december kunde jag bada max 40 minuter. då badade jag länge, tyckte jag. igår låg jag i plurret i en och en halv timme. jag är lite orolig över mig. see, jag undrar vart detta kommer att sluta. badmaraton?



jag insåg nu, ett ögonblick efter publiceringen att denna dag är mer än lyckosam. ni förstår, idag har ett nytt oth-avsnitt lagts ut. jag tankar hem i skrivande stund. S05E05.

äntligen hallmöbler

låt se. det tog oss sju månader och tre dagar, såvida jag kan minnas vårt inflyttningsdatum rätt, att köpa en hatthylla och ett skoställ. stilen blev rätt och jag antar att storleken är rätt, fast just inte som vi tänkt oss, bara. jag ser ju redan nu vad vi kan göra i stället, något som också blir alldeles ypperligt. jag vill till olssons tyger bara, och så måste vi låna oss en slagborr (eller egentligen köpa, men jag vet inte hur aktuellt det är i nuläget), sen är det klart. klart och betalt, som patrik larsson säger. det ska bli väldigt trivsamt med en fin hall. äntligen. 

en av de roligaste sakerna just nu som jag vill bjuda er på idag är det
här, när katla blir portad från akuten. en annan väldigt rolig sak är när katla berättar om att han har fastnat i det lagliga drogträsket. enjoy.  (egentligen ser jag hellre att ni ser honom på youtube, det var först live jag insåg det roliga med honom.

mitt förållande till musiken

kritiskt granskar jag dig
du, som aldrig granskar mig
eller kritiserar.
hjälplöst faller jag i dina armar
vaggas, tröstas, roas,
utmanas.
jag dansar på grund av dig.
hos dig får jag vara
bli spak bli stark
tömmas fyllas
vara hjältinnan
vara svag.
ack, jag förälskar mig i dig
åter igen
låter jag mig hänföras
förföras.
din puls, din insensitet,
din självsäkerhet, perfektionen.
på papper skrivs du
i huvuden ljuder du
genom öronen till hjärtat reser du
låter mig känna
känslor som är.
Du är mitt andrum.

(skriven juli 2005)

halli hallå

idag är det läsning som gäller. läsaläsaläsa. kanske även göra en obligatorisk broschyr som vi förväntas använda oss av i undervisningen. yeah right. men den ska göras för att kursen ska avklaras. jag avskyr fortfarande ikt som en del i lärarutbildningen.

om att vara herre över hunden i sig

"jag påverkas av varje tanke jag tänker. jag skapar den jag är med mina tankar. jag är inte samma människa idag som jag var igår." - kay pollak (endorfiner)

men riktigt hur påverkar man vad man tänker? visst kan man välja att sluta tänka på något, det tycker inte jag är något större problem, men de där impulstankarna. det är de som är bekymret. om man till slut medvetet kan sluta tänka negativa tankar av dem man styr över, då kanske de där negativa impulstankarna kommer mer och mer sällan? jag ska göra mitt bästa på det här planet, så ska jag upplysa er om hur det går med impulserna.

när jag tänker efter så vill jag bestämt konstatera att det fungerar. för jag har ändå tänkt på det här. och jag har jobbat på det här. marty har inspirerat mig att jobba vidare på det. och det går. men jag har en bra bit kvar. tid med introvert analyserande. tid med tillsägningar till mig och mina tankar. tid med lite mer kärlek. tid med mycket mer kärlek. även till hon som kör som en sopa. det är min största utmaning. utan tvekan. verkligen. jag har så svårt för förare som är farliga i trafiken. det ska jag sluta med. måste sluta med. för att bli god.

det var tänkvärt ändå. det kay pollak har skrivit. värt att bära med sig. jag jobbar vidare och imorgon är jag inte samma människa som jag är idag. hoppfullt.

d står för darling

jag är så glad att jag ombokade dagens klipptid! känner att det var så fruktansvärt länge sedan jag hade en heldag då inget speciellt var inbokat. det betyder inte att inget händer denna söndag, men att jag gör bara det jag verkligen känner för. jag slängde ihop bröd på förmiddagen, efter att ha sovit tills jag vaknade av mig själv. ingen väckarklocka igång alltså. jättegoda frallor blev det. de fikade vi efter att ha gått ut en längre promenad, d, bee och jag. och saga förstås. ut i det fantastiska vädret, ut i skogen, ut på sjön. saga studsade fram över den snötäckta isen. nu sover hon på stolen bredvid mig, ihopsnurrad till en liten kringla. en pälsig kringla. imorse, efter att vi båda vaknat, ropade vi in saga till sovrummet och när vi låg där och bara trivdes av att sakna måsten och ha en underbar morgon konstaterade vi att vi faktiskt har den underbaraste hund man kan önska sig. och jag har den mest underbara d man kan drömma om. sant.

jag ska gå och läsa min bok till ljudet av diskmaskinen som brummar. det är lugnt och stilla. min d är i garaget och grejar med skotern. sov du så diskar jag. så heter boken jag läser. skriven med ett synnerligen omfamnande språk, lite gammeldags. den är fin.

idag ska vi äta en fin söndagsmiddag. roséfläskfilé med pressad potatis. ett ex till mig fick alltid associationen till pressad potatis att potatisen var under press, psykiskt eller mentalt eller så. jag tycker fortfarande att det är ganska roligt och det dyker upp i mitt huvud nästan varje gång vi ska äta det. pressad potatis. vi gillar det. ett bra sätt att äta potatis. i synnerhet till roséfläskfilén. då är det nästan bröllopsmiddag. nästan.

alfapet med en hitte-på:are

jag var hos min fina vän marty (the party) igår och gjorde väldigt studentiga saker, som att äta en ordentlig middag, spela alfapet och plockepinn och slutligen skriva en klagolapp till grannen som spelade anywhere is paradise på repeat och började med detta fem minuter över midnatt. det hela slutade med att lappen aldrig slängdes in i brevinkastet, utan vi gick helt sonika över och plingade på. som sura tanter. hon var full, tror vi. hon som spelade anywhere is paradise (som förvisso är en bra låt, men inte så rolig när man tvingas lyssna på den på repeat sex gånger. det är ingen överdrift, utan rena rama sanningen). sentimental och full. det är inte en så bra kombination, har jag erfarit i min ungdom.

marty hittar på ord i alfapet. som lammbog. jag är van att spela enligt betapets regler, där de till punkt och pricka följer SAOL. jag gav mig. insåg att det var roligare med lammbok än azur (vilket man förresten inte kunde lägga, eftersom z inte fanns med. det gjorde mig väldigt glad. jag nästintill hatar z i betapet och alfpet.) eftersom jag är flexibel och har lätt att anpassa mig till nya saker provade även jag på att konstruera egna ord. som mojs. det gav mig trettiotvå poäng. då tyckte marty att jag hade nått gränsen för vad som är okej, men jag övertalade henne till att godkänna det. det gjorde hon till slut. till saken hör att hon godkände det när jag föreslog ordet, men sparkade bakut när hon förstod att det skulle bli ett poängresultat att respektera. ett annat ord som marty gärna ville få lov att lägga var T-REX, om tillfälle skulle ges. jag var inte alls benägen att godkänna det förrän hon sa att även jag får lägga T-REX. jag vill gärna klargöra att det krävs ett i, som läggs liggande som ett bindestreck för att ordet skulle godkännas. några vändor senare fick jag bokstäver till just det här på min bricka.



jag kan inte säga att marty var överförtjust, än mindre spelglad var hon över att jag vann hela spelet helt outstandingly överlägset. men hon fick sin revanch i plockepinn. 2-1 blev det där. (på poänglappen är det jag som är monica w och marty som är lolli-popp.) marty skrev ner ord som jag inte godkände, och på grund av usel bildkvalité vill jag här förtydliga vad hon har skrivit. "ord som (pil hit, insatt ord: fantasilösa) annelie blir avundsjuk på: såstunna, såsunna (att man unnar någon sås), astunna, (överstruket) t-rex och ett till ord som jag i nuläget inte minns eller kan urskilja.

 

idag har jag varit på stan. på bröllopsmässa. gick på andra affärer och köpte nya påslakan. s u p e r f i n a! de tvättas nu för att kunna bytas till sen. träffade delar av fina familjen. fikade på station. och saaben blev såld. utan prut, inga problem. han sa att det stack till i hjärtat när de nya ägarna for iväg, albin. jag förstår det. när den fungerar perfekt är den en glädje. den har flyttat till gotland nu. farväl s(n)aab(b)en!

som jag sa, dock. trevlig helg, so far!

change of plans

en gång i tiden fanns det ett teveprogram som hette change of hearts. jag minns inte längre riktigt hur det var, men något med att par som var less på sin relation gick på varsin dejt med en ny partner och sen skulle de, under programmets gång, bestämma sig om de ville vara kvar i förhållandet eller om de ville prova på något annat. givetvis var de inhyrda dejterna förunderligt perfekta för att locka så mycket som möjligt, så det blev någon dramatik i programmet. numer förmodar jag att även paren som ställde upp på detta var inhyrda, men vem vet? sånna absurditeter man har matat sin oskyldiga själ med, sett det som underhållning. skulle albin få säga sitt skulle han förmodligen påstå att detta beteende inte har upphört, utan bara bytt program. jag är en sucker för både oprah och montel. skulle jag få välja skulle det finnas en kanal med oprah, en kanal med montel och en kanal med one tree hill. det är visserligen tur att jag inte får bestämma på det området, för då hade jag nog kunnat räknas in i guinnes rekordbok över de minst produktiva människorna i världshistorien. å andra sidan hade jag kunnat vinna i tiotusenkronorsfrågan i något av de ämnena. men då finns inte det mer, så nog med detta dravel.

vad jag ville komma fram till var att jag inte alls ska klippa livan idag. hennes barn är hemma och en är sjuk. sånt är livet. planerna ändrades och jag ska förvisso fortfarande till samma område i stan, men istället ska jag hälsa på hon ak och e. det var länge sedan, så det ska bli väldigt trevligt!

först: lunch. omelett, tror jag.

nu är det helg, ta mig tusan

denna helgen kommer bli rolig, tror jag. den innehåller mer än ett roligt moment. för att ge några smaskiga smakprov kan jag nämna tjejkväll, bröllopsmässa och söndagspromenad med vår lilla enhet till familj.

skolan är avslutad för dagen. har en klasslärare som tydligen tycker att det är helt okej att dra över femton minuter på tiden. personligen tycker jag att det är oproffessionellt. väldigt. men just nu spelar det ingen roll. för nu är det helg. om en stund ska jag iväg och klippa livan. det ser jag fram emot. see, livan är en väldigt trevlig och fin person.

nog om allt det där. vill skicka ett litet meddelande till albin såhär mitt på fredagen, genom min eminenta blogg. älskling, jag har ätit upp ditt smågodis.

over and out.

fredag fast torsdag

mm, jag har fått det om bakfoten idag. tänker som om det vore fredag, men riktigt så är det inte. jag har varit på ett litteraturseminarium idag. förberedd och allt. i like it. innan dess var det ett förfärligt snöväder här. snö är bra, men när det kommer med blåst är det inte lika roligt. åtminstone inte om man måste bege sig ut i ovädret. det var jag. fast bara en pyttestund. see, jag bor löjligt nära busshållplatsen, så jag gick dit och sen från bussen in i universitetsbyggnaderna.
sammanlagd tid i ovädret: 6 minuter.
nu snöar det inte mer. inte heller blåser det något nämnvärt. jag gick hem från univ, pratandes med mamma i telefon. trivsamt!

nu ska jag hoppa i plurret. idag blir det smarrig lasagne till middag!


det är höst i mitt bröst

min syster hade en bok när vi var små som jag älskade att läsa. dessvärre kommer jag inte ihåg bokens titel, däremot minns jag innehållet i boket alldeles förträffligt väl. huvudpersonen hette lina och var lilltösen på gården. hennes morfar eller farfar, jag har bestämt för mig att det var morfar, sa en gång "det är höst i mitt bröst". det var ett vackert sätt att säga att han var mätt på livet.

jag är inte mätt på livet, inte än. men jag är lite nere. jag känner att mina rötter saknar jorden de så väl behöver för att kunna stå stadigt i den blåsigaste av stormar. lyssnar lite på självkänsla nu!. kanske lite hokus pokus, jag vet inte, men jag insåg hur som helst att det nog är min självkänsla som har krympt. att det är den som måste få byggas upp igen för att jag ska bli hel.

går sånt här i arv? min farmor blir nere om våren. samma för mig, samma för min syster. eller är jag nere för att jag börjat en ny kurs där jag inte känner en kotte? är det något annat? när tillät jag självkänslan att sina? är jag less på att plugga? o, ja. men inte så less att jag tappar bort mig själv för det. hur det än ligger till så ska jag börja jobba på det. lyssna färdigt på självkänsla nu!, kanske få någon idé. p r a t a. v e n t i l e r a. längta till påsk. det tunga brukar lätta då.

det är tvättdag idag. jag ska ut med saga. på långpromenad igen. hoppas att det inte är så nära överslag idag. det har varit det de senaste dagarna. på gränsen hela tiden. kanske ska lära henne att sicksacka idag. alltså, när jag tar ett steg formar jag en tunnel som hon går igenom. skitluddigt förklarat, men jag vet hur det är tänkt. det är det som räknas.

det är höst i mitt bröst och jag går gärna i ide när det är det. får man det?

man skulle kunna tro att jag är en sån som infriar alla löften

men det är jag inte. jag är en sån som infriar de flesta av mina löften, men inte alla. see, mitt i middagsplaneringen kom jag på att vi ju skulle ha vegetarisk vecka, men då var vi så less på middagsplanering att vi behöll de köttiga rätter vi bokat in. men jag fick in en vegetarisk moussaka på listan och den står i ugnen nu. klar om 40 minuter. både jag och albin är hungriga som vargar.

det är sånna här typer av löften som jag inte alltid infriar. sånna som är i stil med nyårslöften. som att jag ska gå ner i vikt. det kommer inte hända att jag lovar något sånt. kanske bestämmer mig för det och pratar med albin om det, men aldrig som nyårs-, halvårs-, månads- eller ens veckolöfte.

för att återgå till det vegetariska ska jag härmed hålla mig till just vad jag klarar av, nämligen en vegetarisk rätt i veckan. minst. men en klarar vi av, det har vi gjort ett tag nu. bättre att hålla fast vid det än att släppa taget där med, i say.

började en ny kurs. den verkar hålla samma standard som tidigare år. tyvärr. ett år kvar. jag biter ihop. står ut. det är okej att skolan suger när livet i övrigt är fint och roligt. ett tag i alla fall. ett år.

segt nånting

det blev lite småsent igår och jag vaknade inte tidigt idag. typ halvelva. david kom runt 12-halv1 och min nya sax blev invigd. ungefär hur bra som helst. det är skillnad på saxar och saxar, i tell you. lite lunch på det och sen över till bee och dee och hjälpa till i deras extreme makeover - home edition. jag blev tilldelad lite maskeringstejp och en stund senare pensel och färg. ska bli kul att se slutresultatet!
ikväll blir det gänghäng här. det ser jag fram emot.

ajöken.

jag vill bara meddela att

jag har en riktig frisörsax nu. den är så v a s s!! en toni&guy. fick den sketabilligt jämfört med om jag hade köpt den från butik. nöjd! :D

jag blev varm i hjärtat när...

...jag förstod att min förfrågan fick ett ja till svar. här är resultatet av att jag bad hemsidans ägare att illustrera en textrad, närmare bestämt alanis morissettes "the moment i let go of it was the moment i got more than i could handle", en för mig mycket betydelsefull textrad.

min uppsats opponerades på idag. den klarade sig lindrigt undan, tycker jag! imorgon är det min tur att opponera. den uppsatsen kommer också klara sig lindrigt undan. för att samla större delen av klassen, eller åtminstone hälften, kommer vi avsluta dagen en liten klassfest hemma hos mig. min första klassfest sedan gymnasiet.

jag är fortfarande helt hostig och skit. ska kila om apoteket imorgon för att se om de har något receptfritt jag kan få tag i.

spelade två spel. förlorade i båda. betyder det att jag har extra tur i kärlek nu i så fall? men, jag menar, jag är ju redan kär. blir älsklingen extra kär i mig kanske? jag är i alla fall kär. i älsklingen och i bilden tillägnad mig.

oth s05e03

när jag slog på mobilen i morse fick jag två trevliga sms. det ena handlade om att jag ska höra av mig till en snubbe för att få tag i en frisörsax, det andra, från fröken sundholm, ska jag låta er läsa.

"Hej Kompis :) one tree hill borde ligga uppe på Piratebay
nu va? Jag längtar hem, typiskt att man måste jobba."

efter frukosten hos bee gick jag ut med saga och därefter startade jag upp min pärla, laptopen. gick sedan ut på pirate bay och började tanka hem. sedan dess har jag skrivit klart mitt opponeringsprotokoll och sett på säsong 5:s tredje avsnitt av one tree hill. har även sagt upp min försäkring och väntar på att mitt nya försäkringsbolag ska ringa upp så jag kan teckna ny försäkring där.
måste äta lite, sen ska jag hämta älsklingen på jobbet och vi ska fara och handla. frukosten är slut :/ till middag idag: kan bli vegetarisk risotto, eller så blir det paprikor med köttfärs, bönor och ananas i med ris till. jag är faktiskt mer sugen på det senare. (förra veckans matlista är inte slut än, varför vi inte har vegetarisk vecka än.)

that's it. tror jag. ska försöka få tag i den där saxmannen idag.
ajöken.

damen opponerar

i fredags skickade jag in min uppsats för opponering. när albin kom hem från jobbet hade han med sig en utskriven kopia av den uppsats jag ska opponera på. skitläskigt. vad ska man säga, egentligen? nog för att det är givet att man säger större delen av sakerna som är bra, men det mindre bra ska ju också fram. lite läskigt faktiskt. nej, mycket. see, jag gillar inte att framföra kritik. antar att jag får se detta som ett steg i processen till att bli mindre konflikträdd. har kommit en liten bit på vägen, men har fortfarande en lång väg att gå.

i say rulla! saga rullar runt. lärde henne det idag. hon är väldans söt, vår lilla cirkustax!

ps. jag låter som om jag har rökt cigaretter i minst 43 år. inte så hett.

hunden har fått springa och jag likaså

jag är förkyyyld! jag trodde att det hade gått över, passerat obemärkt nästintill, men nej. imorse vaknade jag alldeles snuvig och hes. frågade om albin kunde ta morgonpromenaden med saga, men han var just på väg då. träna, träna, träna. jag imponeras av att han pallrar sig dit, till gymet. jag imponeras av mig själv som tar mig till iksus basäng en gång i veckan. fast inte veckan som kommer. why? jag är förkyld. nåväl. jag fick ta morgonpromenaden och jag har inte hjärta att ta den kortaste vägen möjligt bara för att jag ska komma lätt undan. gick den kortaste vägen jag hade hjärta till. så taxen fick springa av sig, liksom. det hade snöat under natten och morgonen, så saga nådde inte ner till marken. sant! 15 cm långa ben i 30 cm djup snö. ni räknar ju ut den ekvationen själva utan min hjälp. men hon gillar att skutta runt i snön, blir alldeles spattig. jag gör mitt bästa för att hålla henne o-spattig och måste säga att idag lyckades jag med det, alldeles gott nog. jag gillar förresten att det är djupare snö än hennes ben är långa. see, det går inte så fort då. det ger mig lite bättre koll. i like it, alright.

for till bergsboda och släppte både yra och saga där. var tvungen att springa igång saga, så hon fattade att det var okej att rusa runt. hon fattade vinken, och blev definitivt på hugget när albin kom med skotern han köpte igår. försökte springa ikapp den. nu är hon t r ö t t. det är jag med. jag kommer vara i säng om inte alls särskilt länge. klockan är 20.45. i say bedtime 21.10. måste få i mig lite kvällsmat först. undra vad vi har för smarrigt hemma?

klyschan gick på djupet

jag är inte en värdelös person på något plan. jag är någon som bryr sig om sina vänner och sin familj. jag är en positiv människa som söker möjligheter hellre än konstaterar hur kört allt är. jag tänker. men det senaste har jag tänkt att jag faktsikt har blivit alltmer ytlig och därmed tappat bort mig själv lite grann. inte så att jag är försvunnen på något vis, men jag har tappat bort mig själv i omständigheterna. pratade med min käraste om det härom kvällen och det blev en början, för när han vet hur läget är, då kan han veta att han, lite extra mycket, behöver vara en stöttepelare på just det planet. hade jag varit singel hade jag inte hamnat här. det är en svaghet jag har. jag tappar bort mig själv i strävan efter att min pojkvän ska leva så gott som möjlig. jag gör som så många andra kvinnor - sätter mig själv i sista rummet. men no more. what goes around comes around. det handlar ju inte bara om vad jag gör mot andra, utan också vad jag gör mot mig själv. sätter jag mig själv sist, då är det så lätt för andra att göra samma sak. med mig alltså. utöver det sätter jag ett exempel mot de fina jag har runtomkring mig, att man ska sätta sig själv sist.
jag ska inte vara sist längre. det betyder inte att jag ska vara före alla andra i alla situationer, men att jag ändå måste tänka på mina behov och se till att de inte blir förbisedda. det är inte kortsiktigt jag tänker, utan långsiktigt. och om jag har ett långsiktigt mål betyder det att jag i vissa situationer bör sätta andra före mig själv. men under resan måste jag veta vem jag är, och vara den personen. jag är inte den som spelar väldigt olika roller i olika sällskap, visar snarare upp nyanserade sidor av mig själv. men som sagt. i mig själv måste jag vara mig själv.

what goes around comes around. jag måste verkligen jobba på att, i tanken (för det är där det märks mest), skilja på sak och person. inte så mycket när jag medvetet tänker på en person, utan snarare när det kommer impulstankar om främlingar. typ så.

what goes around comes around.

en märklig lättnad

jag har just skickat in min uppsats och vet inte riktigt vad jag ska göra med resten av dagen. vad gör man när man inte har kniven mot strupen längre? är det då det är läge att börja tänka och andas igen? och vara i nuet, kanske....

tacktal.

tack alla rara för gratulationer och allt fint. vem kunde tro för fem år sedan att jag skulle bli tårögd och överlycklig av en virtuell present? one tree hill-avsnitten, de två första på säsong fem finns på min dator nu.

tack livet för att första dagen som 26 år gammal blev så bra. så fin. så slitig. så värt besväret. så värt, helt enkelt.

tack em för perspektiv på livet och på mig själv.

tack kärleken min för kärleken.

trust me when i say...

...that i, too, go mad at times.

klockan är 01.32. det är den tionde januari och jag är officiellt ett år äldre. 26 år. klockan är 01.32. jag har tittat klart på fjärde säsongens one tree hill-avsnitt. jag v e t att de nya avsnitten från den femte säsongen har släppts. jag hittar inget på pirate bay, min enda hjälp i det här läget. 26 år.

här händer det grejer!

håll i hatten, gott folk, eller se till att sitta ner om ni föredrar det, för här händer det minsann saker! kan meddela att resultatdelen av min uppsats är ett avklarat kapitel. (kommer givetvis titta igenom den igen, men själva skrivandet är klart.) allt som allt har jag 22 skrivna sidor nu! det känns faktiskt oförskämt bra, som att jag har koll på läget.

en sak som jag inte har lika bra koll på är min hälsa. förkylningen, som alla omkringkring mig verkar ha drabbats av och som jag trodde att jag skulle slippa, verkar ha drabbat även mig. jag ska avvakta till morgondagen för att se åt vilket håll det bärkar hän innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra med min tandläkartid på fredag. det är tänkt att visdomstand nummer två ska ryka då, men jag tänker att det inte är så bra att utsätta sig för stor infektionsrisk när man redan har en annan typ av infektion i kroppen. vi får se. vore ändå bra att bli kvitt gadden, så jag slipper ha ingreppet framför mig.

en köttfärslimpa håller på att bakas i ugnen och vi ska alldeles strax ta tag i potatisen som ska bli potatismos. gott som tusan ska det bli!

2008s första lista

1. What?s the story behind the name of your blog and your nickname?
lotten och jag kallade varandra, i skrift, för lufs under ett par år och sen blev hon lufs och jag annelufs. sedan dess har det varit ett nick för mig på det stora internätet. jag trivs väldigt bra med att vara annelufs i cyberspace.

2. Why did you start blogging in the first place?
marty började blogga och värvade mig. anledningen till att jag valde att haka på var för att jag insåg att det var ett bra sätt att uppdatera familj och vänner hemma om livet i norr. jag började även att skriva för att underhålla, men jag har insett att den biten föll bort ganska fort. jag valde att runda av den biten eftersom jag ville ha en blogg som inte var krystad, men uppriktig. när jag skriver om roliga saker är det för att jag där och då vill skriva om det. jag fortsätter skriva av uppdateringsskäl och för att jag tycker om att formulera mig i nerpräntade ord.

3. What has been your best blogging related experience?
att jag kan följa min egen familj och mina vänner hemifrån. det är faktiskt det bästa. sen tycker jag att det är väldigt roligt att skriva, annars hade jag inte startat bloggen från början. det specifikt mest glädjande som har hänt var när
linnea skrev en kommentar till mig där hon berättade att hon skulle återkomma till inlägget för att återigen fånga den härliga känslan som hon hade fått när hon läste texten.  

4) What about the worst?
det värsta... bloggabstinens! :) skämt åsido så blir jag väldigt frustrerad över okänt folk som vill göra reklam för något via kommentarerna. och även om det var väldigt länge sedan är det inte så festligt med negativa kommentarer. fast på något vis förväntar jag mig att jag ska få mer skit än vad jag får. kan ändå ärligt säga att jag inte bryr mig så hårt om taskiga kommentarer. däremot är jag som en svamt vad gäller sockersöta ord :)

5. What do you think will happen to your blog in 2008?
jag har faktiskt inte några jätteambitioner vad gäller förändringar eller topics. ni läsare kommer få fortsätta följa min vandring, precis som innan. ni som trivs med det: yey us! ni som saknar något i min blogg, skriv en kommentar så får vi se vad jag kan göra åt saken. jag trivs dock väldigt bra med att jag skriver framför allt för min egen skull, i syfte att berätta och väcka tankar och funderingar hos er. ni följer på sätt och vis med i den offentliga delen av mina tankegångar. helt okej, va?

sida tio

den sidan är jag på i uppsatsen. nu är det bara tjugo kvar. och jag menar det när jag skriver att det inte är några problem. snart är jag klar med delen där jag ständigt refererar till litteratur och istället till mina två intressenter. utan dem vore alltså min uppsats inte mer än tio sidor, exklusive diskussion.

bee och jag har lunchat idag. det blev en tre timmar lång lunch. som i spanien. på tal om spanien, om ett halvår är vi kanske en familjemedlem större. familjemedlemmen kommer i så fall i form av en spansk vattenhund. det vore väldigt, väldigt roligt. vi är hur som helst sugna på att utöka familjen med en hund till. inte för att saga på något vis inte skulle vara nog, men vi ser fram emot att ha en hund som är mer framåt vad gäller träningsformer som lydnad och agility. framför allt blir det roligt med en kumpan till saga och ytterligare en solstråle för oss. det är planen, med en hund till till sommaren. vi får se om det går vägen!

nu ska jag skriva vidare. ska ha hunnit halvvägs idag innan jag stänger kontoret för dagen.

vi har utmanat oss själva

vi kom överens om det alldeles nyss, efter att jag har läst svaren från en av mina intressenter till min uppsats och blivit inspirerad. vi ska prova på att äta vegetariskt en vecka. det kanske inte låter så stort, men det kräver ändå en del av mig som kanske har fyra, förvisso goda, vegetariska rätter på min repertoar. vi har just varit och handlat idag och därmed har vi mat hemma för lite drygt en vecka framöver, så därför ligger det lite framåt i tiden. men ändå. det är bra att ha tiden att planera och klura. för det ska bli en väldig god vecka. det har jag bestämt. (planen är ju att locka med albin på en alltmer vegetarisk kost, om än inte vegetariskt varje dag.)

igår såg jag norrsken igen. aurora polaris. jag är helt förundrad av fenomenet. fast för det. det är den mest förtrollande och fängslande företeelse jag har sett i naturen (vet inte om det räknas till naturen, kanske vår sfär passar bättre?). det gick upp för mig att jag hade kunnat flytta till kirunatrakterna om jag bara fick se norrsken mer ofta. det är det sorgliga med att bo i en stad, att man så sällan ser stjärnorna om kvällarna och att man i princip aldrig ser norrsken. eller, jag kan säga aldrig. för jag ser det aldrig i stan, har aldrig sett det i stan. umeå lyser upp alldeles för bra. på väg hem från robertsfors syntes både stjärnorna och norrskenet oförskämt bra. och jag blev ett med allt för en stund.

det är fredag

det går framåt med uppsatsen. ordentligt framåt, törs jag påstå. men jag är så vansinnigt less på all källhänvisning överallt, till och med där vi pratar om saker som är allmänt vedertagna. källor överallt. men det är så de vill ha det, de som tydligen ska vara något stort. syftar inte då till våra handledare, utan på de som bestämt hur en essä ska vara utformad. visst är det bra att man ska kunna försvara det man skriver i en uppsats, annars vore det helt onödigt att ens skriva en. men ändå. allmänt vedertagna saker som att vi står inför en stor miljökris. menar vem?, skulle petterjockern fråga. ja, en hel del eftersom det är något som når oss på ett eller annat vis i princip varje dag. men okej då. naturvårdsverket. bolof stridbeck. arne naess. med flera, med flera.

ikväll blir det mer guitar hero. för mig. inte för min darling. han ska planera in en skoterhelg. very well.

idag, gott folk, ska jag skriva vidare på uppsatsen. motivationsnivån är relativt hög. men först frulle och sen prommis med saga. hon håller på att lära sig att spela död. tänk om det var sånt man fick lära sig om dagarna alltså... då börjar vi prata om ett bekymmerslöst liv! :)

usa och klimatet

inför en miljökonferens i rio 1992 lät bush d.ä. meddela att usas livsstil inte är förhandlingsbar. intressant. visar liksom vad nuvarande presidenten har med sig i bagaget. jaja, som al gore sa i sitt nobel-tal måste usa, om de inte väljer att agera, tåla att de får ta skulden för sitt icke-agerande när det kommer till miljö- och klimatfrågor. men vad hjälper det då, när vi har snyltat så länge att moder jord inte längre har något att ge?

inga resurser är outtömliga. varför leva som om de var det?


årets första inlägg

2008. inga nyårslöften, men förhoppningar. jag kan inte säga att detta året kommer bli det bästa hittills, men jag har, i nuläget, förutsättningar för det.

lyssnade på vad
yannick tregaro har att säga om nyårslöften. de är inte skit, men man måste vara motiverad för att fixa det. det ska vara ett mål att nå, ett mål som man verkligen vill nå, och så krävs det delmål för att orka hela vägen. givetvis uttryckte han det hela mycket bättre och mer precist, men det här, tänker jag, duger. hur som helst, så kände jag att han verkligen har en poäng.

när jag var liten lovade jag och min syster att vi inte skulle äta godis. det lovade vi flera år i rad. hur många år jag höll det? noll. det längsta jag höll ut var en månad. anledningen till att jag inte höll löftet var att jag inte var motiverad, jag lovade något som jag borde lova och klara av, inte något som jag verkligen ville.

så tänker jag lite kring nyårslöften nu, att ska jag lova något så ska det vara något som jag verkligen vill uppnå, inte något som jag upplever som påtryckningar utifrån. sluta röka och gå ner i vikt. (nej, jag röker inte och har inte problem med vikten.) helt allvarligt, nog är de bra saker att satsa på om man har problem på de områdena, men det är ju inte för någon annans skull man ska ha det som nyårslöfte. är det något man inte tror man kommer kunna hålla blir det bara en källa till dåligt samvete, något som bryter ner en i stället för att bygga upp.

beslut om ett nytt sätt att leva, handla, prata eller tänka kan man fatta precis vilken dag som helst på året. för att man vill nå ett mål. för att man är motiverad. inte för att alla andra gör så eller tycker att man borde göra så.

mitt mål för i morgon är att läsa lite mer ecology, community and lifestyle. det vill jag. borde också, visserligen. men framför allt vill jag det för att slippa det sunkiga dåliga samvetet som har varit min följeslagare den senaste månaden. det är min motivation.