jag är så glad att jag ombokade dagens klipptid! känner att det var så fruktansvärt länge sedan jag hade en heldag då inget speciellt var inbokat. det betyder inte att inget händer denna söndag, men att jag gör bara det jag verkligen känner för. jag slängde ihop bröd på förmiddagen, efter att ha sovit tills jag vaknade av mig själv. ingen väckarklocka igång alltså. jättegoda frallor blev det. de fikade vi efter att ha gått ut en längre promenad, d, bee och jag. och saga förstås. ut i det fantastiska vädret, ut i skogen, ut på sjön. saga studsade fram över den snötäckta isen. nu sover hon på stolen bredvid mig, ihopsnurrad till en liten kringla. en pälsig kringla. imorse, efter att vi båda vaknat, ropade vi in saga till sovrummet och när vi låg där och bara trivdes av att sakna måsten och ha en underbar morgon konstaterade vi att vi faktiskt har den underbaraste hund man kan önska sig. och jag har den mest underbara d man kan drömma om. sant.

jag ska gå och läsa min bok till ljudet av diskmaskinen som brummar. det är lugnt och stilla. min d är i garaget och grejar med skotern. sov du så diskar jag. så heter boken jag läser. skriven med ett synnerligen omfamnande språk, lite gammeldags. den är fin.

idag ska vi äta en fin söndagsmiddag. roséfläskfilé med pressad potatis. ett ex till mig fick alltid associationen till pressad potatis att potatisen var under press, psykiskt eller mentalt eller så. jag tycker fortfarande att det är ganska roligt och det dyker upp i mitt huvud nästan varje gång vi ska äta det. pressad potatis. vi gillar det. ett bra sätt att äta potatis. i synnerhet till roséfläskfilén. då är det nästan bröllopsmiddag. nästan.