om livet
jag har aldrig hört någon säga att "jag är så stolt över att jag svär. det är liksom en bra del av mig och en styrka i mitt ordförråd.". aldrig. däremot det motsatta. om det beror på min frikyrkliga uppväxt och den tro jag har idag vet jag inte, men folk som kommenterar sitt eget svärande ser det mest som en brist hos sig själva. why? undrar jag då. eller kanske snarare why not quit? nu är det liksom inte så att jag stör mig en massa på att människor svär (ska sanningen fram tänker jag bara på det antingen om personen i fråga svär ungefär vartannat ord eller så, eller själv påpekar att "jag borde sluta svära så mycket), men jag tänker att om man själv stör sig på att man svär, då är det ju bara att försöka sluta. lite som med rökning. eller skitsnack. hur svårt som helst, men till slut pickar samvetet på en när man tabbar sig och till slut är man väldigt mycket närmre sitt mål om hur man vill vara.
jag har tänkt på det där med mål. jag har några mål som jag har satt, men inte för här och just nu, utan för vem jag vill vara när jag är 80. och om jag ska lyckas vara den personen då, ja då måste jag jobba stenhårt redan nu. givetvis förstår jag att mitt mål kommer se annorlunda ut om fem år. ännu mer annorlunda om 25 år. ännu mer annorlunda när jag är 79. jag tänker att mitt liv kommer lära mig att prioritera vad som är viktigt och vad som är bra kvalitéer att ha, och vilka egenskaper som är rent livsnödvändiga för att vara en bra medmänniska. (en bra medmänniska är en som bryr sig lika oändligt om sina medmänniskor som om sig själv.) och jag ser fram emot att lära mig det där. att bli klokare. att växa. att inse att jag är the forever incomplete.
jag har tänkt på det där med mål. jag har några mål som jag har satt, men inte för här och just nu, utan för vem jag vill vara när jag är 80. och om jag ska lyckas vara den personen då, ja då måste jag jobba stenhårt redan nu. givetvis förstår jag att mitt mål kommer se annorlunda ut om fem år. ännu mer annorlunda om 25 år. ännu mer annorlunda när jag är 79. jag tänker att mitt liv kommer lära mig att prioritera vad som är viktigt och vad som är bra kvalitéer att ha, och vilka egenskaper som är rent livsnödvändiga för att vara en bra medmänniska. (en bra medmänniska är en som bryr sig lika oändligt om sina medmänniskor som om sig själv.) och jag ser fram emot att lära mig det där. att bli klokare. att växa. att inse att jag är the forever incomplete.
Kommentarer
Postat av: Annie
Det är någon som jag tycker väldigt mycket om som blivit utsatt för misshandel, hot och våldtäkt. Och straffet han fick var 2 månader. Sånt gör ont.
Trackback