ååh, det är så mycket som förssiggår i mitt huvud nu, de flesta av er skulle liksom inte kunna ana vad det är för tankar och händelser som bearbetas. och det är uppriktigt sagt lite trist att inte kunna delge er alltihop, men allt passar sig liksom inte för offentligheten. istället får jag berätta att jag flyttar om två dagar, men har bara packat fyra lådor och en stor, blå ikea-påse. jag vet inte om jag borde ha riktigt ont i magen, men jag har det inte. eller. jag borde ha ont i magen. men jag tänker att det ordnar sig. intalar mig själv att det är lugnt, att det bara är växter kvar (det är det inte) och de kan man ju inte packa ner. nä, alla tallrikar och glas och tillbringare och mackjärn och det som finns i garderoberna som inte används. det ska ju också med till nya lyan. kanske borde slänga ner allt mjukt i en svart sopsäck idag. bara för att, liksom.

det ska vara raka puckar. om det ska vara som det ska vara, alltså. men det är inte alltid helt lätt att hålla sig till präktiga mallar, så jag kör med lika raka rör som annelie sundholm när hon hamnar i en knivig situation. jag skippar mallarna, kör med puckar med skruv och hoppas att det funkar. det är mycket med de där svängiga puckarna som rör sig i huvudet mitt. fast allt utan att fara med osanningar. jag gillar verkligen inte lögner, så sånt kör jag icket med.

det är rätt gött att vara solo, alltså. nog för att jag, på lång sikt, vill leva i tvåsamhet, men nu har singellivets fina sidor börjat träda fram allt tydligare. och jag gillar det. definitivt.

nästa gång hoppas jag att det blir från vittervägen 176.