muse och baseball
idag blir det inte några barn gjorda för min del, men det är tusan skön musik här. jag är tveksam till om jag ens kommer att ta mig utanför dörren idag. och det känns nittionio procent skönt och allt, och endast en procent solkigt. det är faktiskt lite ovanligt. syrran syr och godisungen sitter i soffan och chillar med halsduk på.
om jag bara kunde strunta i vad jag tror att andra tänker om vad jag borde...
jag gillade inte att fylla tjugo. jag firade inte att jag fyllde 21. inte heller 22. inte heller 23. 24? tack för att du frågar, men aldrig i livet. mm, 25 då? japps. 25 firade jag. då fanns det ingen fylla-år-ångest som gnagde inuti mig. 26 firades och så även 27, om än något motvilligt. mm. 28 då? hur blir det med 28? det är just såpass en halv månad dit och jag känner av en annalkande 30-årskris. den kommer alldeles för tidigt, känner jag, men den kom i samma veva som jag landade på västkusten. det är lite oroväckande.
nåväl. det är helt idiotiskt med åldersnojjor. det är ju liksom oundvikligt att födelsedagarna ska komma och gå. jag kan, mig veterligen, inte stanna tiden, så det är minst sagt onödigt att sitta här och nojja och känna ett styng av... inte besvikelse... snopenhet, över att det inte alls blev som jag trodde, över allt som jag borde ha gjort. alla tankar jag borde ha tänkt. allt jag borde ha. med facit i hand är jag ju ändå förtvivlat glad över att livet har tett sig som det har. över att jag har gjort det jag har, kommit fram till det jag har klurat ut, över allt jag faktiskt har. det är liksom det outgrundliga och synnerligen oförutsägbara livet det handlar om. jajks livet, överraska mig. bring it on. jag fyller snart tjugoåtta år. bring it on.
men om jag kommer att fira 28? nej, men jag kommer ha ett nätt kalas då. eller en inflyttningsfest, som svägerskan föreslog.
om bilprovningen och vad som egentligen räknas som julafton
ja, alltså. vi firade jul igår, så det är tveksamt om det här verkligen räknas som att blogga på julafton. jag tror inte det gör det, faktiskt. eller kanske lite. em och jag öppnade ju lite paket idag på morgonen, paket som var öppningsförbud på tidigare. jag fick nio paket kärlek och omtänksamhet. saker jag behövde, saker jag vill ha men inte unnar mig själv och saker jag inte ens hade tänkt på skulle vara bra att ha. som ett överfallslarm MED ficklampa. jag måste läsa användarmanualen så att jag inte försöker skrämma bort en förövare med ficklampa eller jaga bort mörkret med en förtvivlat hög ljudsignal.
igår firade vi inte bara jul. jag såg till att göra äldsta syskonbarnet åksjukt med min stresskörning mellan horred och varberg OCH fick bilen ombesiktigad. nu är den good to go ett år till. sånt gillar jag. en bra julklapp från bilprovningen till mig. jo, man tackar!
igår firade vi inte bara jul. jag såg till att göra äldsta syskonbarnet åksjukt med min stresskörning mellan horred och varberg OCH fick bilen ombesiktigad. nu är den good to go ett år till. sånt gillar jag. en bra julklapp från bilprovningen till mig. jo, man tackar!
dagen då jag vann hela liseberg
idag blev flytten äntligen av! det blev en och en halv timmes eländigt bärande uppför okristligt många trappsteg. fröken sundholm var skakis i vaderna flera timmar efteråt. pappa bar och bar, han också. ikväll är öronmärkt för att få packat upp så mycket som möjligt, och i ärlighetens namn tror jag nog att allt som ska upp kommer att komma upp innan jag går och lägger mig för kvällen. till och med som det ser ut i detta nu är det faktiskt helt godkänt, på snudd till trivsamt.
efter allt bärande och vila för sundholms del, uppackning och dusch för min, for vi till liseberg. liseberg ligger ungefär tre stenkast från mitt nya hem. (ica maxi ligger tre stenkast åt andra hållet. läget är inget att lipa över, helt enkelt!) det var jul på liseberg och snön föll och vi var synkade, sundholm och jag. först mat, sen in i de små butikerna och sen spela på lotteri för resten av slanten. (nåja, jag har nog åtminstone tvåhundra kvar av den där femhunkan, så det var inte så illa ändå.) och som jag vann!! jag vinner nog nästan alltid när jag är på liseberg. idag blev det en rykande ful tomte (det var det bästa de hade på hus och hemlotteriet!), två påsar juleskum, två påsar daim och två kilo toblerone. sundholm fick hälften av daimen och juleskummet. hon hade fått hälften av tobleronen också, om det inte vore för att den är askrånglig att stänga när man väl har öppnat den.
efter allt bärande och vila för sundholms del, uppackning och dusch för min, for vi till liseberg. liseberg ligger ungefär tre stenkast från mitt nya hem. (ica maxi ligger tre stenkast åt andra hållet. läget är inget att lipa över, helt enkelt!) det var jul på liseberg och snön föll och vi var synkade, sundholm och jag. först mat, sen in i de små butikerna och sen spela på lotteri för resten av slanten. (nåja, jag har nog åtminstone tvåhundra kvar av den där femhunkan, så det var inte så illa ändå.) och som jag vann!! jag vinner nog nästan alltid när jag är på liseberg. idag blev det en rykande ful tomte (det var det bästa de hade på hus och hemlotteriet!), två påsar juleskum, två påsar daim och två kilo toblerone. sundholm fick hälften av daimen och juleskummet. hon hade fått hälften av tobleronen också, om det inte vore för att den är askrånglig att stänga när man väl har öppnat den.
tio centimeter ambivalens
det kom en massa snö till bua och göteborg idag. tio centimeter ungefär. det gjorde mig både väldigt glad och väldigt besviken. glad för att jag kanske, kanske får uppleva min första vita jul här sedan barndomen plus att jag älskar vinter och tycker att ett snöigt landskap kanske är det finaste som finns. (saknas bara lite skoter eller skidor på det, fast jag såg en hel kluns med barn tolka på ett par pulkor efter catrins tomas moped. inte illa!) jag blev urbesviken, eftersom all den där snön gjorde att pappa inte tordes köra ens ned för backen med släpet och därmed ställdes dagens planerade flytt in. den blir av imorgon istället. 09.00 sharp.
det kom en massa snö till bua och göteborg idag. tio centimeter ungefär. det gjorde mig både väldigt glad och väldigt besviken. glad för att jag kanske, kanske får uppleva min första vita jul här sedan barndomen plus att jag älskar vinter och tycker att ett snöigt landskap kanske är det finaste som finns. (saknas bara lite skoter eller skidor på det, fast jag såg en hel kluns med barn tolka på ett par pulkor efter catrins tomas moped. inte illa!) jag blev urbesviken, eftersom all den där snön gjorde att pappa inte tordes köra ens ned för backen med släpet och därmed ställdes dagens planerade flytt in. den blir av imorgon istället. 09.00 sharp.det kom en massa snö till bua och göteborg idag. tio centimeter ungefär. det gjorde mig både väldigt glad och väldigt besviken. glad för att jag kanske, kanske får uppleva min första vita jul här sedan barndomen plus att jag älskar vinter och tycker att ett snöigt landskap kanske är det finaste som finns. (saknas bara lite skoter eller skidor på det, fast jag såg en hel kluns med barn tolka på ett par pulkor efter catrins tomas moped. inte illa!) jag blev urbesviken, eftersom all den där snön gjorde att pappa inte tordes köra ens ned för backen med släpet och därmed ställdes dagens planerade flytt in. den blir av imorgon istället. 09.00 sharp.
men si på koen!
den här versionen av umeå lämnade jag igår:
och den här versionen av sverige passerade vi på vägen:
och när jag kom till göteborg såg jag, till min stora besvikelse, att gumman tö irrat till det och gjort allt för att hålla vintern borta. farbror rimfrost hade på sina håll lyckats återställa ordningen, men till bua hade han inte hunnit göra arbetet ordentligt. gissa då om jag blir glatt överraskad när jag tittar ut och det snöar och det till och med lägger sig på marken!
och den här versionen av sverige passerade vi på vägen:
och när jag kom till göteborg såg jag, till min stora besvikelse, att gumman tö irrat till det och gjort allt för att hålla vintern borta. farbror rimfrost hade på sina håll lyckats återställa ordningen, men till bua hade han inte hunnit göra arbetet ordentligt. gissa då om jag blir glatt överraskad när jag tittar ut och det snöar och det till och med lägger sig på marken!
"de andra vet ju inte att du brukar ligga först på e4an"
jag pratade med bee igår när jag färdades längs e4an, i mariestadstrakten. jag körde min jenny w och em körde pappas bil med släp efter och pappa satt bredvid henne. i samband med att de bytte förare bytte vi också ordning på vem som körde först och vem som körde sist. jag tog följdaktligen täten och då blev det bekymmersamt för mig. ni förstår, jag är en ganska offensiv förare som betydligt mycket hellre kör tjugo över hastighetsbegränsningen än två under. Jag tycker att det är roligt att köra på snö, för då kan jag testa gränserna lite, se när det släpper, träna på att sladda och att häva de där sladdarna.
nåväl. jag körde först i sällskapet och det blev svårt. jag visste ju att em och pappa låg under hastighetsbegränsningen och vi hade sagt att vi kör tillsammans ner. det stora problemet var att jag inte tvingades sänka farten eftersom jag låg bakom de andra två, utan nu låg jag före och resultatet var det att jag gasade på. sen fick jag dåligt samvete för att jag lämnade de andra två och saktade ner lite. så pratade jag då med bee och följande konversation utspelade sig:
- åååh! så segt att köra så lååååångsamt! det känns så... förödmjukande att bli omkörd av alla bilar i närheten!
- ja, de kan ju inte veta att du brukar ligga först på e4an.
och det är helt sant. i trafiken tävlar jag. kom på det på väg mellan göteborg och bua idag, att jag vill köra först alltid. jag ser det som ett trafikhinder om det ligger en bil före mig, så jag gasar på och kör om. så jag ligger först. alltid.
så. denna långa berättelse bara för att komma fram till detta: jag kan inte ligga först på e6an. och det är så frustrerande. jag provade ett tag, men så insåg jag att jag körde i 140 och började tycka synd om jenny w så jag sänkte till 130. jag kan liksom inte vara först längre. jag vinner inte trafiktävlingen. det kommer alltid att finnas störningar i trafiken i form av andra bilar. och några bilar kör till och med om mig och jag känner mig smått förödmjukad varje gång.
ganska snabbt insåg jag problemet och började klura på en strategi. plan a (jag har ingen plan b än) är att hitta en bil som kör i 120-130 och lägga mig bakom den. då, när vi blir omkörda, kan jag åtminstone tänka att "ha! vi är ett lag, och vi skiter i att ni kör om. varför? för att vi är snyggare, smartare och alltid lite bättre. förresten, har du hört den om haren och sköldpaddan? nä, tänkte väl det. you'll see." men det går bara att tänka så om man är ett lag, för man vet egentligen att man förlorar tävlingen om vem som kommer fram först. men två är man lite starkare än en, strunt samma i om den andra parten inte förstått att den är en del av ett lag. vad tror ni? kan det funka? finns det andra förslag?
nåväl. jag körde först i sällskapet och det blev svårt. jag visste ju att em och pappa låg under hastighetsbegränsningen och vi hade sagt att vi kör tillsammans ner. det stora problemet var att jag inte tvingades sänka farten eftersom jag låg bakom de andra två, utan nu låg jag före och resultatet var det att jag gasade på. sen fick jag dåligt samvete för att jag lämnade de andra två och saktade ner lite. så pratade jag då med bee och följande konversation utspelade sig:
- åååh! så segt att köra så lååååångsamt! det känns så... förödmjukande att bli omkörd av alla bilar i närheten!
- ja, de kan ju inte veta att du brukar ligga först på e4an.
och det är helt sant. i trafiken tävlar jag. kom på det på väg mellan göteborg och bua idag, att jag vill köra först alltid. jag ser det som ett trafikhinder om det ligger en bil före mig, så jag gasar på och kör om. så jag ligger först. alltid.
så. denna långa berättelse bara för att komma fram till detta: jag kan inte ligga först på e6an. och det är så frustrerande. jag provade ett tag, men så insåg jag att jag körde i 140 och började tycka synd om jenny w så jag sänkte till 130. jag kan liksom inte vara först längre. jag vinner inte trafiktävlingen. det kommer alltid att finnas störningar i trafiken i form av andra bilar. och några bilar kör till och med om mig och jag känner mig smått förödmjukad varje gång.
ganska snabbt insåg jag problemet och började klura på en strategi. plan a (jag har ingen plan b än) är att hitta en bil som kör i 120-130 och lägga mig bakom den. då, när vi blir omkörda, kan jag åtminstone tänka att "ha! vi är ett lag, och vi skiter i att ni kör om. varför? för att vi är snyggare, smartare och alltid lite bättre. förresten, har du hört den om haren och sköldpaddan? nä, tänkte väl det. you'll see." men det går bara att tänka så om man är ett lag, för man vet egentligen att man förlorar tävlingen om vem som kommer fram först. men två är man lite starkare än en, strunt samma i om den andra parten inte förstått att den är en del av ett lag. vad tror ni? kan det funka? finns det andra förslag?
mitt hem är där mina blommor och min dator är
alltså bor jag för tillfället i bua. imorgon får jag nyckeln till lägenheten och flyttar in lite grann, sen blir det resten på måndag.
plus i livet:
alla mina saker rymdes i två bilar och ett släp
resan ner gick bara fint
flytt- och farväl-stressen har lämnat mig
mamma hade gjort mysigt i huset och fixat god kvällsmat när vi kom fram
minus i livet:
jag bor inte längre granne med bee och dee
det finns ingen snö på västkusten
jag är inte miljonär
plus i livet:
alla mina saker rymdes i två bilar och ett släp
resan ner gick bara fint
flytt- och farväl-stressen har lämnat mig
mamma hade gjort mysigt i huset och fixat god kvällsmat när vi kom fram
minus i livet:
jag bor inte längre granne med bee och dee
det finns ingen snö på västkusten
jag är inte miljonär
om en skattjakt och frågan hur många kapitel en bok rymmer
idag har jag gått en skattjakt med en tidig julklapp som mål. otroligt förvånad blev jag över att finna en cykel som helt plötsligt bara var min. bee och dee - v ä r l d e n s bästa! kärlek, kärlek!
efter ytterligare städning och frysavfrostning (jössesanådasåtrist) kom pappa och em hit. de ska hjälpa mig att flytta. lika mycket som jag har längtat efter att få träffa dem, lika mycket har jag våndats över deras ankomst, eftersom den markerar att "nu är slutet på det här kapitlet obönhörligen nära".
igår när jag kände lite förtvivlan över allt ljuvligt jag lämnar kvar här och över att just det här kapitlet drar sig mot sitt slut sa hortlund till mig att "men du. en bok har många kapitel. det här är bara ett!" och då kändes det så mycket bättre och inte alls definitivt längre. vem vet var i livet jag är om fem år eller så? förmodligen och förhoppningsvis ett helt kapitel eller två efter det jag är på väg att börja skriva på nu.
kärlek och respekt
efter ytterligare städning och frysavfrostning (jössesanådasåtrist) kom pappa och em hit. de ska hjälpa mig att flytta. lika mycket som jag har längtat efter att få träffa dem, lika mycket har jag våndats över deras ankomst, eftersom den markerar att "nu är slutet på det här kapitlet obönhörligen nära".
igår när jag kände lite förtvivlan över allt ljuvligt jag lämnar kvar här och över att just det här kapitlet drar sig mot sitt slut sa hortlund till mig att "men du. en bok har många kapitel. det här är bara ett!" och då kändes det så mycket bättre och inte alls definitivt längre. vem vet var i livet jag är om fem år eller så? förmodligen och förhoppningsvis ett helt kapitel eller två efter det jag är på väg att börja skriva på nu.
kärlek och respekt
femton är bättre än femton
förra gången fick vi ynka femton poäng. det tack vare att vi fixade en av bonusfrågorna, så egentligen fick vi bara fjorton. mm. den här gången satte vi femton helt odiskutabla poäng. det kändes bra. madde var glad över att ha bidragit med en hepstars-poäng och jag över poäng för stig strand som ingemar stenmarks utförsåkande granne. ruskigt förvånade blev vi över att det faktiskt var just nu tomas ledin vann schlagern med. det var ett svar vi bara kluddade ner för att inte raden skulle stå tom. riktigt arg blev jag över att inte följt magkänslan och skrivit tim rice som chessmedförfattare. vi lärde oss att kicki danielsson har deltagit i schlagern nio gånger och att ett IQ på 140 gör en människa till geni. men allvarligt talat, 1200 meter för simborgarmärket??
brev till lisen!
hej lisen!
du skrev i mitt första inlägg efter pausen att "äntligen är du tillbaka" eller något sånt. jag undrar så, vem är du? var bor du? hur i all världen hittade du hit? hur gammal är du? vad gör du om dagarna? jag är så vansinnigt nyfiken av mig och då är det enda rätta att fråga :) jag vet att du har varit med ett tag, men nu kommer jag på mig själv att undra ungefär varje gång jag kollar min blogg.
om du vill, så maila mig på [email protected]. såklart bara om du vill!
till din tjänst,
annelufs
du skrev i mitt första inlägg efter pausen att "äntligen är du tillbaka" eller något sånt. jag undrar så, vem är du? var bor du? hur i all världen hittade du hit? hur gammal är du? vad gör du om dagarna? jag är så vansinnigt nyfiken av mig och då är det enda rätta att fråga :) jag vet att du har varit med ett tag, men nu kommer jag på mig själv att undra ungefär varje gång jag kollar min blogg.
om du vill, så maila mig på [email protected]. såklart bara om du vill!
till din tjänst,
annelufs
dee har talat
idag hävdade dee att det var så länge sedan jag såg en snopp att de har ändrats sedan dess, till följd av evolution. jag vet inte om det är en bra eller dålig sak. bra, tänker jag. jag är rätt nöjd med att vara umeås mest frigida kvinna. jo, det är sant. jag utsågs till det härom veckan av tidningen city. eller nej. inte sant. men det hade kunnat vara det. det där med tidningen city, alltså. det där med frigiditeten - definitivt sant.
i've got your back
ni vet i vissa actionrullar, eller filmer med någon slags hjälte i, då finns det allt som oftast någon scen där hjälten går med sina vapendragare och allt går i slow motion. mm. jag ska inte sträcka sig så långt som att kalla mig för en hjälte, men jag har mina vapendragare. mitt sånt där slow motion-moment upplevde jag idag när vi var ute och gick, mina hjältar/vapendragare och jag. det syns på ett kort här längre ner.
kanske blev jag utsparkad till slut, kanske adopterades jag idag, jag vet inte riktigt vilket. jag vet bara att jag blev bjuden på luciafrulle (arla! dee låg kvar i sängen när jag kom och bees och min uppsyn vittnar om den tidiga timmen) och efter den öppnade bee och dee paket tretton i paketkalendern. det blev glitter idag och som tack kom de och visade resultatet av inspirationen paketinnehållet gav dem. tv bjöd på både lucia och alpint. lucky me! jag blev utdragen på den dagliga (?) motionsrundan, idag till tavleliden, fick bilproblemet analyserat och imorgon blir det lagat. vi slog in julklappar och jag fick köttfärslimpa till middag. allt det där toppades med att jag fick rätta prov medan vi kollade på tv. ja, och med glögg och en film, förstås. som tack för allt det där dansade jag för mina vänner iklädd långkallingar och linne. då blev jag hemskickad. de kände nog också att det var en heldag då.
kanske blev jag utsparkad till slut, kanske adopterades jag idag, jag vet inte riktigt vilket. jag vet bara att jag blev bjuden på luciafrulle (arla! dee låg kvar i sängen när jag kom och bees och min uppsyn vittnar om den tidiga timmen) och efter den öppnade bee och dee paket tretton i paketkalendern. det blev glitter idag och som tack kom de och visade resultatet av inspirationen paketinnehållet gav dem. tv bjöd på både lucia och alpint. lucky me! jag blev utdragen på den dagliga (?) motionsrundan, idag till tavleliden, fick bilproblemet analyserat och imorgon blir det lagat. vi slog in julklappar och jag fick köttfärslimpa till middag. allt det där toppades med att jag fick rätta prov medan vi kollade på tv. ja, och med glögg och en film, förstås. som tack för allt det där dansade jag för mina vänner iklädd långkallingar och linne. då blev jag hemskickad. de kände nog också att det var en heldag då.
god, grön jul!
igår, innan jag gick och la mig, ställde jag klockan på 10.00. tänkte att det var en lämplig tid att vakna som senast, eftersom jag gick i säng vid ett. imorse, när jag vaknade, kände jag mig både glad och sund när jag insåg att jag vaknade av mig själv och inte av david grays stämma, så jag låg och drog mig och tänkte att klockan får ringa när den så behagar. efter ett tag kände jag att jag hade legat och dragit mig nog länge, så jag startade datorn. döm av min förvåning när jag ser att klockan är 12.15! jag hade alltså lyckats med konststycket att stänga av väckarn i sömnen. igen, ska väl tilläggas.
efter ett par timmar ringde hortlund och frågade om jag ville göra stan med honom. det ville jag. grötfrukost och en dusch på det, sen bar det iväg. jag lekte turist och fotade lite allt möjligt, lite för att inte tappa bort ume, anno 2009, i min borg av minnen. och jo, vi stötte på två gröna tomtar också och jag gjorde det enda rätta när man leker turist: jag kilade fram och frågade om jag fick fota. det fick jag. direkt var det två andra som också stannade och ville ta kort. det gav nästan en känsla av samhörighet. samhörighet med två främlingar som också har vett att uppskatta det lilla i vardagen. fint, det där.
efter ett par timmar ringde hortlund och frågade om jag ville göra stan med honom. det ville jag. grötfrukost och en dusch på det, sen bar det iväg. jag lekte turist och fotade lite allt möjligt, lite för att inte tappa bort ume, anno 2009, i min borg av minnen. och jo, vi stötte på två gröna tomtar också och jag gjorde det enda rätta när man leker turist: jag kilade fram och frågade om jag fick fota. det fick jag. direkt var det två andra som också stannade och ville ta kort. det gav nästan en känsla av samhörighet. samhörighet med två främlingar som också har vett att uppskatta det lilla i vardagen. fint, det där.
dagen då lilla jesusbarnet döptes och luciafirande
jag har världens bästa jobb. baserat på nedanstående konversation och kommentarer som yttrats idag tror jag ni förstår varför.
jesusbarnets bad/dop
(b=barn, a=annelufs)
b: jag råkade tappa lilla jesusbarnet i toaletten idag. jesusbarnet i krubban var det.
a: men oj! det var illa! var det före eller efter att du hade kissat?
b: inte jaaag! mamma hade kissat!
a: jaha! vad hände sen med jesusbarnet då? spolades han ner i toaletten?
b: nä, mamma plockade upp honom.
a: jaha ja. fick han kanske bli lite tvättad sen?
b: ja, lite tvättade vi honom.
luciafirandets luzilla
vi kommer in, stilla och vackert och barnen sjunger det ljuvaste de kan. föräldrarna tittar på och väldigt många tar kort. efter andra sången avbryter vår egen luzilla (lucia+bridezilla) hela uppträdandet:
- fröken! varför är fönstret öppet?
svaret spelar egentligen inte så stor roll, eftersom alla barns fokus har flyttats från uppträdandet till det öppna fönstret. efter lite sjå kommer vi tillbaka till ursprungsläge och sjunger den tredje sången. efter det var det dags för luzilla igen.
- men mammaaa! har du inte kameran med dig?
mamman nickar.
- men då måste du ju ta kort!! ta på oss nu!
alla vuxna fnissar lite diskret och vi tar snabbt till ton igen. (vid det här laget har en av stjärngossarna bestämt sig för att göra piruetter hela sångerna igenom, med ögonen stängda.) sång fyra och fem hinner vi sjunga innan fröken luzilla, som nu har övergått till att vara lite polis i sammanhanget, tar till orda igen:
- fröken, du sjöng fel! varför sjöng du "är nära" när det skulle vara "ska komma"? det är faktiskt "ska komma" i slutet på den versen!
då fnissades det inte så diskret längre. inte undra på, liksom. men vi fick sjungt färdigt alla sånger utan några vidare störningar i programmet (utöver den snurrande, blundande stjärngossen förstås) och till slut var showen över. tackar för det, men roligt hade jag tusan!
jesusbarnets bad/dop
(b=barn, a=annelufs)
b: jag råkade tappa lilla jesusbarnet i toaletten idag. jesusbarnet i krubban var det.
a: men oj! det var illa! var det före eller efter att du hade kissat?
b: inte jaaag! mamma hade kissat!
a: jaha! vad hände sen med jesusbarnet då? spolades han ner i toaletten?
b: nä, mamma plockade upp honom.
a: jaha ja. fick han kanske bli lite tvättad sen?
b: ja, lite tvättade vi honom.
luciafirandets luzilla
vi kommer in, stilla och vackert och barnen sjunger det ljuvaste de kan. föräldrarna tittar på och väldigt många tar kort. efter andra sången avbryter vår egen luzilla (lucia+bridezilla) hela uppträdandet:
- fröken! varför är fönstret öppet?
svaret spelar egentligen inte så stor roll, eftersom alla barns fokus har flyttats från uppträdandet till det öppna fönstret. efter lite sjå kommer vi tillbaka till ursprungsläge och sjunger den tredje sången. efter det var det dags för luzilla igen.
- men mammaaa! har du inte kameran med dig?
mamman nickar.
- men då måste du ju ta kort!! ta på oss nu!
alla vuxna fnissar lite diskret och vi tar snabbt till ton igen. (vid det här laget har en av stjärngossarna bestämt sig för att göra piruetter hela sångerna igenom, med ögonen stängda.) sång fyra och fem hinner vi sjunga innan fröken luzilla, som nu har övergått till att vara lite polis i sammanhanget, tar till orda igen:
- fröken, du sjöng fel! varför sjöng du "är nära" när det skulle vara "ska komma"? det är faktiskt "ska komma" i slutet på den versen!
då fnissades det inte så diskret längre. inte undra på, liksom. men vi fick sjungt färdigt alla sånger utan några vidare störningar i programmet (utöver den snurrande, blundande stjärngossen förstås) och till slut var showen över. tackar för det, men roligt hade jag tusan!
torsdagslistan
ibland, när vi pratar om ålder och sånt på förskolan, frågar vi barnen när man är barn och när man är vuxen. det finns inget rätt eller fel svar på det där, eftersom det ju beror helt på hur den svarande tänker. kan man vara vuxen och samtidigt spendera massa tid och massa pengar på tv-spel? ja, uppenbarligen kan man det. kan man vara barn och veta vad man vill? ja, o ja, svarar jag på det. när svaren är så öppna känns det så genomlöjligt när pedagogen ändå ska vara så snusförnuftig och liksom sitta inne med ett "rätt" svar. jodåtack, vuxen är man när man tar ansvar för sitt liv. ja, men i allsin dar, då kan man ju fråga sig från vems åsikt man ska utgå. och så är man tillbaka till: kan man vara vuxen och samtidigt... ja, ni fattar.
jag har två alternativ som man kan svara. fler egentligen, förstås, men från idag lever jag liksom upp till dessa två. håll i hatten, för det är vuxenpoäng på de två så det förslår!
1. man har frikort på landstingsvård.
2. man äger en symaskin.
och nog finns det väl fler saker jag känner att jag kan kryssa för och till slut bli mamma mogen, fastän att är singel och fortfarande blott tjugosju år gammal. nåväl. jag har dock några kvar.
lista över vuxenpoäng jag har att se fram emot:
1. dubbelsäng. min är en och tjugo. alldeles lagom för en sån som jag.
2. kombi. min bästa sedan duger väldigt gott åt mig.
3. att äga sin bostad. det ligger en bit bort.
4. en livskamrat. you can't live without them, you can't shoot them. glada singeldagar nu dock, utan någon stress att binda mig.
5. garage. nej, men motorvärmarstolpe som inte utnyttjats en endaste gång än.
6. bridgeblandning. det är inte så gott. däremot funkar allt från riesen till violtablettask, marianne och skolkritor.
7. danskurs. kommer mest troligt aldrig att hända.
8. dejtingsajt. alltså. inget fel på dem, men jag börjar hellre i andra änden. med en rykande stabil vänskap, alltså.
9. fast jobb.
10. barn. jag har ju noll egna, men sjutton på jobbet. fast de är ju inte mina på riktigt, så de räknas inte.
jag har två alternativ som man kan svara. fler egentligen, förstås, men från idag lever jag liksom upp till dessa två. håll i hatten, för det är vuxenpoäng på de två så det förslår!
1. man har frikort på landstingsvård.
2. man äger en symaskin.
och nog finns det väl fler saker jag känner att jag kan kryssa för och till slut bli mamma mogen, fastän att är singel och fortfarande blott tjugosju år gammal. nåväl. jag har dock några kvar.
lista över vuxenpoäng jag har att se fram emot:
1. dubbelsäng. min är en och tjugo. alldeles lagom för en sån som jag.
2. kombi. min bästa sedan duger väldigt gott åt mig.
3. att äga sin bostad. det ligger en bit bort.
4. en livskamrat. you can't live without them, you can't shoot them. glada singeldagar nu dock, utan någon stress att binda mig.
5. garage. nej, men motorvärmarstolpe som inte utnyttjats en endaste gång än.
6. bridgeblandning. det är inte så gott. däremot funkar allt från riesen till violtablettask, marianne och skolkritor.
7. danskurs. kommer mest troligt aldrig att hända.
8. dejtingsajt. alltså. inget fel på dem, men jag börjar hellre i andra änden. med en rykande stabil vänskap, alltså.
9. fast jobb.
10. barn. jag har ju noll egna, men sjutton på jobbet. fast de är ju inte mina på riktigt, så de räknas inte.
shitty onsdag
idag har varit ganska vidrig, faktiskt. både på jobbet och privat har det varit så mycket piss i motvind som jag kan ta på en och samma dag. i alla fall så mycket jag kan ta idag. less och rätt arg ringde jag dee när jag parkerat bilen hemma och sa "jag kommer över nu". han blev lite förvånad och frågade om jag redan hade hunnit äta middag. "näe, och jag skiter i det idag. jag är för less för att både laga mat och sen äta den." ganska bittert sa jag det. mm. tre minuter senare klev jag in genom dörren hos bee och dee och herrn i huset mötte mig och sa att jag har två alternativ. (dee är lite av en mathitler. väldigt bra sådana här dagar.)
1. crepes till middag
2. kyckling och ris till middag.
det handlade om färdiga matlådor, bara att värma på. lika bittert som innan sa jag "ris och kyckling". kort och gott. sen kräktes jag ut all skit med idag, bröt ihop, åt, grät, åt och sen kaffe på det. jag fick dricka ur finaste-mumin-muggen. sen fick jag lyssna på ane brun fastän dee inte alls tycker att hon är bra och jag blev kliad på ryggen i säkert tjugo minuter.
för en pytteliten stund sen gick jag hem. mätt, bra mycket mer nöjd och nästan med lite hopp om livet. nu ska jag packa lite mer och lyssna på världens bästa timo. när jag blir stor ska jag gifta mig med come sunshine. fast den finns inte så bra på youtube, iallafall inte så jag hittar den. det finns däremot my valentine. det är den nästbästa tillsammans med 16, så här får ni: my valentine.
1. crepes till middag
2. kyckling och ris till middag.
det handlade om färdiga matlådor, bara att värma på. lika bittert som innan sa jag "ris och kyckling". kort och gott. sen kräktes jag ut all skit med idag, bröt ihop, åt, grät, åt och sen kaffe på det. jag fick dricka ur finaste-mumin-muggen. sen fick jag lyssna på ane brun fastän dee inte alls tycker att hon är bra och jag blev kliad på ryggen i säkert tjugo minuter.
för en pytteliten stund sen gick jag hem. mätt, bra mycket mer nöjd och nästan med lite hopp om livet. nu ska jag packa lite mer och lyssna på världens bästa timo. när jag blir stor ska jag gifta mig med come sunshine. fast den finns inte så bra på youtube, iallafall inte så jag hittar den. det finns däremot my valentine. det är den nästbästa tillsammans med 16, så här får ni: my valentine.
proxy
tidigt upp och tidigt hem, ett one tree hill-avnitt och promenad på det. allt detta bara för att komma till aftonen med madde, luviz och å. om ni tycker att å låter som ett nästan nonchalant nedkortat namn är jag högst beredd att instämma, men det är så han kallas. å, kort och gott.
det var bestämt en träff på kajen för att sen gå vidare och äta. harrys blev det. väl där var vi väldigt mesiga - alla åt burgare. men vad gör man? det är gott, och eftersom vi svek vår vanliga restaurang (max) kände vi oss kanske nästintill lite tvungna att åtminstone köra på det gamla vanliga, det trygga. så där satt vi, pratade dagen och dået och yttepyttelite framtiden. framför allt kände vi lugnet och trivseln.
halvåtta hördes en röst i högtalarna som annonserade veckans pop-quiz, eller quizmas som det hette den här veckan. det var inte så konstigt att vi bestämde oss för att vara med, tre av fyra är smått insnöade på musik. det spelade inte så stor roll att vi gissade fel på elvis första skivbolag eller aldrig kom på första strofen i sommarnatt, det väsentliga var att vi satte julian som john lennons första barn och johnny logan som den som vunnit esc tre gånger och att vi faktist är världens bästa killer-gäng på väg mot revansh nästa tisdag.
det var bestämt en träff på kajen för att sen gå vidare och äta. harrys blev det. väl där var vi väldigt mesiga - alla åt burgare. men vad gör man? det är gott, och eftersom vi svek vår vanliga restaurang (max) kände vi oss kanske nästintill lite tvungna att åtminstone köra på det gamla vanliga, det trygga. så där satt vi, pratade dagen och dået och yttepyttelite framtiden. framför allt kände vi lugnet och trivseln.
halvåtta hördes en röst i högtalarna som annonserade veckans pop-quiz, eller quizmas som det hette den här veckan. det var inte så konstigt att vi bestämde oss för att vara med, tre av fyra är smått insnöade på musik. det spelade inte så stor roll att vi gissade fel på elvis första skivbolag eller aldrig kom på första strofen i sommarnatt, det väsentliga var att vi satte julian som john lennons första barn och johnny logan som den som vunnit esc tre gånger och att vi faktist är världens bästa killer-gäng på väg mot revansh nästa tisdag.
om livsnjuteriet och de tolv
livet är livet, så är det bara. det är underbara ungar som jag älskar över mitt förstånd, det är finfina arbetskamrater och ljuvliga vänner. det är pausen mellan jobbet och livet, då jag sitter kvar i bilen en minut eller två på hemmaparkeringen och det är letandet efter nycklarna i jackfickan som, på en given signal, gör att jag blir vrålkissnödig. det är längtan efter långkalsonger och glädje över att kunna fara vartsomhelst i gummistövlar. om man inte skäms? ha! det är umeå vi pratar om. här skäms man varken i långkalsonger eller gummistövlar, ens om gummistövlarna är gröna och rejäla. det är att vara hungrig som en varg utan att vara ens lite sugen på att göra middag och det är en trötthet som gör att allt jag vill bara är att ta en tupplur. det är flyttlådor som är proppfulla och det är flyttlådor som gapar tomma, som om de ville säga mig något. jag hör dem.
men det byggs upp en spänd förväntan hos mig i detta nu. jag vet nämligen att kvällen med all säkerhet är räddad. jag ska på maxi. jag ska bannemej på maxi och det är det nästbästa, efter en kväll med vänner och handarbete och fika. maxi är mitt säkra kort. stressad? far på maxi. trött? far på maxi? utan inspiration? far på maxi. hungrig? far på maxi, köp potatismos och apelsinläsk och titta på folk innan det är dags för ett besök i butiken. ledsen? far på maxi. ja, ni fattar.
man måste ta det lilla lugna, se till att ha tid, helst två timmar eller så. så går man bland inredningen och bara tittar. där kan man möjligtvis köpa något om man hittar något riktigt bra, men det händer inte varje gång. ganska sällan faktiskt att det blir någon förälskelse i någon sak där. nej, på inredningsavdelningen ska man framför allt gå omkring och titta. i synnerhet i jultider. efter inredningen är det böckerna som gäller, för leksaker och servetter hoppar man över, såvida inte bee är med. servetterna är hennes favorit där. inte min. men böckerna, där fastnar man ett tag. kanske, kanske köper man något litterärt verk, men helst av allt bara tittar man. sen går man vidare en snabbis till frukt, grönsaker och annat ätbart, men film och musik är liksom nästa mål. där kan man botanisera! mer mat efter det, sen inte mycket mer.
det fina med livsnjuteri på maxi är att det liksom inte handlar om att spendera så mycket man kan på kort tid, utan om att bara vara och titta. uppskatta nuet. och det gör man faktiskt absolut bäst i gröna, rejäla gummistövlar.
ikväll ska jag fara på maxi. eller åka till maxi, som man säger hemmavid. jag lovar dyrt och heligt att aldrig sluta säga "fara på maxi", hur länge jag än må bli bosatt på västkusten.
om tolv dagar blir jag göteborgare. det är faktiskt lite konstigt. bra konstigt och vemodigt konstigt på samma gång. idag är jag umebo. västerbottning. granne till bee och dee.
men det byggs upp en spänd förväntan hos mig i detta nu. jag vet nämligen att kvällen med all säkerhet är räddad. jag ska på maxi. jag ska bannemej på maxi och det är det nästbästa, efter en kväll med vänner och handarbete och fika. maxi är mitt säkra kort. stressad? far på maxi. trött? far på maxi? utan inspiration? far på maxi. hungrig? far på maxi, köp potatismos och apelsinläsk och titta på folk innan det är dags för ett besök i butiken. ledsen? far på maxi. ja, ni fattar.
man måste ta det lilla lugna, se till att ha tid, helst två timmar eller så. så går man bland inredningen och bara tittar. där kan man möjligtvis köpa något om man hittar något riktigt bra, men det händer inte varje gång. ganska sällan faktiskt att det blir någon förälskelse i någon sak där. nej, på inredningsavdelningen ska man framför allt gå omkring och titta. i synnerhet i jultider. efter inredningen är det böckerna som gäller, för leksaker och servetter hoppar man över, såvida inte bee är med. servetterna är hennes favorit där. inte min. men böckerna, där fastnar man ett tag. kanske, kanske köper man något litterärt verk, men helst av allt bara tittar man. sen går man vidare en snabbis till frukt, grönsaker och annat ätbart, men film och musik är liksom nästa mål. där kan man botanisera! mer mat efter det, sen inte mycket mer.
det fina med livsnjuteri på maxi är att det liksom inte handlar om att spendera så mycket man kan på kort tid, utan om att bara vara och titta. uppskatta nuet. och det gör man faktiskt absolut bäst i gröna, rejäla gummistövlar.
ikväll ska jag fara på maxi. eller åka till maxi, som man säger hemmavid. jag lovar dyrt och heligt att aldrig sluta säga "fara på maxi", hur länge jag än må bli bosatt på västkusten.
om tolv dagar blir jag göteborgare. det är faktiskt lite konstigt. bra konstigt och vemodigt konstigt på samma gång. idag är jag umebo. västerbottning. granne till bee och dee.
vet ni varför engelsmännen säger loo om toaletten?
jo, ser ni. det är för att långt bak-i-tiden, då man imponerade med tyngst revolver eller fluffigaste underkjolen, då var det så hemskt fult att fråga var toaletten var. eller säga att man behövde besöka toaletten, för den delen. fiffig som engelsmannen är, fanns det en enkel lösning på detta. till vilket värdshus eller hotell man än kom, så var toaletten i room number one hundred. 100. loo.
med den här berättelsen dagas det åter i fröken annelufs blogg. innan skrev jag för familjen i söder. från nu och framåt skriver jag för bee och dee i norr. med lägenheten full med flyttlådor och ett humör som växlar lättare och oftare än hos en gravid kvinna säger jag: godmorgon bloggen!
never forget that you are awesome.
med den här berättelsen dagas det åter i fröken annelufs blogg. innan skrev jag för familjen i söder. från nu och framåt skriver jag för bee och dee i norr. med lägenheten full med flyttlådor och ett humör som växlar lättare och oftare än hos en gravid kvinna säger jag: godmorgon bloggen!
never forget that you are awesome.