imorgon bär det norrut igen till ett hem som i nuläget inte alls känns som mitt hem. men så är det alltid. samma sak när jag ska hit ner, att jag känner att det känns omständligt att åka hemifrån för att åka hit. jag får helt enkelt inse att jag har flera hem. eller som a. sundholm sa: home is where my computer is.

jag har sagt nej till en till flockmedlem idag. en liten, söt jack russel-kille som ser ut som en tax i ansiktet. vansinnigt fin, både i sättet och utseendet. men nej. sånt ska tänkas och kännas igenom ett tag innan det genomförs. mitt nej idag betyder definitivt inte nej för alltid, men för nu. jag har två fina som också behöver jobbas med, så det bli bra så. dessutom verkar det inte bättre än att dexter ska bli veckoboende hos mig när jag kommer hem. det ser jag fram emot väldigt mycket!

nu är det god middag med en stor del av familjen sista kvällen hemma. tacksamtacksamtacksam för tiden här och familjen och vännerna som jag har fått spendera såpass mycket tid med.