kom just upp från syrrans trädgård där vi har suttit och fikat och pratat om livet och kärleken. det finns en massa skränande måsar som cirkulerar över hennes hus och de har stört mig mer än en gång när jag har önskat sova och de har önskat skräna. våra behov clashar, så att säga. alternativet är att ha fönstrena stängda och slippa höra skränet, men då vaknar man lika svettig som om man har sovit i en kokhet ångbastu.

nåväl. nu ville måsarna också delta i vår fikastund. det ville inte vi. emelie började prata om att ta jägarlicens, så att hon fick ta ner ett gevär och skjuta ett par måsar med förhoppningen att de andra skulle välja att dunsta. mm, sa jag och t, det skulle säkert inte alls ge några runar-vibbar. emelie kom på bättre (?) tankar och hämtade en massa äppelkartar som låg på marken som hon skulle kasta på måsarna när de kom för nära.

till slut försvann måsarna ändå, men det fanns kartar kvar och hon kände ett brinnande behov att kasta allihop, så hon började kasta prick på en fjäder som låg några meter bakom mig. mm. man kan säga att hon inte är en så väldigt bra prickkastare. för helt plötsligt fick jag en ordentlig snärt av en kart, rakt på tinningen. jag fick ont som sjutton. då slutade hon att kasta kartar.

nu ska jag bara komma på ett bra sätt att hämnas. det ska bli riktigt roligt.