det händer så förtvivlat lätt att dagarna bara flyter ihop när man har semester, har jag förstått. till en början hade jag för avsikt att skriva dagbok om varje dag för att minnas. de dagboksskriverierna reducerades snabbt till noteringar i almanackan. det höll i ett par dagar. sen tänkte jag att det egentligen var lugnt, eftersom jag bloggar varje dag. mm. som ni har märkt har det också skitit sig, så nu sitter jag här, glad att åtminstone minnas att jag var på bodegan i gott sällskap i torsdags och firade att vi inte hade fått lön än och i lördags var vi på stand up och jag blev lite kär i özz nujen. fast kär är en kraftig överdrift och att det handlade om özz som person är inte heller sant. det var nog mer det han sa. ett riktigt feel good- stand up-framträdande för alla kvinnor med ett bmi över 19,5. och det har jag.