jo, jag undrar hur långt man kan dra det här med att skylla på hormoner...
 
 

1. jo, det är klart att jag äcklas lite av mig själv när det är såhär det blir. eller. äcklas gör jag ju inte. men jag skäms. det gör jag. inför mig själv, liksom. jag trodde att jag var bättre än så här. (don't we all?) jag har dock ätit lunch, så det är inte i stället för riktig mat. men ändå. nä. det här blir svårt att rädda. 

2. älskling. åk inte härifrån mer och lämna glass kvar. jovisst, det finns en halva mangosorbet kvar, den tänkte jag lämna till dig. men det är inget jag kan lova. uppenbarligen.