om vikten av att varva ner

jag har stressat lite för mycket, och jag är den typen av människa som faktiskt inte tål så mycket av den varan. stress, alltså. jag slutar helt sonika att njuta av livet som jag gör annars. maten smakar inte lika gott, sömnen blir inte vad den ska och jag ser inte längre de där småsakerna som gör vardagen så fin. det hela beror på att jag så innerligt vill hinna med så mycket efter det att arbetsdagen är slut, helst utan att flytta fram läggdags-tiden. där kommer vi in på en annan sak, nämligen det dåliga samvetet jag får för att jag inte hinner med allt jag vill och dessutom kommer i säng för sent vareviga kväll. jag har dock funnit min lösning för att varva ner. pilates. jag som skrattade åt mamma och retade henne när jag var liten för att hon såg så fånig ut när hon stod där och gympade mol allena framför en tv som visade en träningsvideo med hurtiga kvinnor, jag ligger nu själv framför datorn och följer pilateskvinnans rörelser, lyssnar på vad hon säger, tar i allt jag kan, men framför allt känner jag lugnet. är just klar med dagens pass och känner mig så lugn, så lugn. tillfreds. närmre den kvinna jag vill vara än jag var för en halvtimme sedan.

i all stress och hast blir jag så uppe i allt att jag glömmer bort att jag faktiskt inte måste göra allt jag har tänkt. det gör mig inte till en sämre människa om jag lämnar något åt en annan dag, eller helt enkelt struntar i att göra det. det gör mig inte mindre hel eller mindre älskvärd. det innebär bara att en sak inte blev gjort, och det spelar inte någon roll.

jag vill verkligen inte glömma bort att leva. därför, just därför, är det livsviktigt för mig att varva ner.

Kommentarer
Postat av: mammalena

Skönt Annelie att du tänker så. Det finns såååå mycket som man inte måste göra. Njut av dagarna istället för att gräma dej över saker som inte blir gjorda. Jag har fått lära mej av livet att allt faktiskt inte är så viktigt, medans att ta vara på livet och varandra är viktigast!

2009-03-31 @ 08:17:45
Postat av: Annie

Du skrev nästan ner mina tankar i detta inlägget. sjukt...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback