det upptar lite tid ändå. tänkadet på om och i så fall när jag kommer träffa min livskamrat. jag funderar på vem han är. i sanningens namn längtar jag efter honom, men känner mig inte så säker på att jag vill träffa honom nu, nu, nu. jag vill nog snarare veta att då och då kommer jag träffa honom, då behöver jag inte klura på om han ens finns. eller om vi någonsin kommer att ses. vissheten om att han finns och att våra vägar kommer korsas och sammanflätas skulle göra det lättare att leva hundra procent i nuet.

jag inser att min blogg har blivit en singelblogg. det vill jag absolut inte att den ska vara. jag avrundar det här temat för här och nu med salem - it's only you (part II).