igår fick jag en så fin komplimang att jag nog kommer att leva på den en månad. minst. i sin blogg skrev malin att "Solen sken på gräsmattan imorse när jag klev upp, nu faller regnet och jag sitter ihopkurad under täcket i soffan och läser ikapp flera månader på bloggar jag sällan ser, varför är en bra fråga, för till exempel Annelufs blogg är hemskt bra och fin och klok, fast jag känner inte henne, jag tror nog att jag skulle gillat henne om jag kände henne". inte nog med det, hon satte ihop en spotifylista med bra musik och tillägnade mig den. ja, jag blev så glad att mina ögon blev tårfyllda för en kort stund. malin i sin tur är en mästerlig fotograf som lyckas med att låta bilderna berätta om hennes dagar, minst lika mycket som texten.

jag minns inte om jag har nämnt det, men jag har gått upp i vikt sedan jag började jobba. egentligen vill jag vara en kvinna som inte bryr sig det minsta om sånt där, så länge kroppen mår bra och jag inte begränsas nämvärt av mitt omfång i min vardag. jag eftersträvar en sundhet, men inser att trender och ideal inte går mig obemärkt förbi. jag vet så väl att det inte betyder något, om jag går upp eller ner eller ser likadan ut i kroppen i femtio år, ingen kommer att älska mig mer eller mindre baserat på det. så jag har gjort uppror. varje gång jag sett mig själv i spegeln och negativa och destruktiva tankar om mitt utseende har jag tvingat mig själv att tänka "stopp! du är en hälsosam människa och du ser precis ut som en kvinna ska se ut. perfekt.". jag förstår att det låter självgott, och jag menar inte på att jag ska bli det nya idealet på något vis. snarare vill jag att varenda tjej och kvinna ska tänka och känna så rent spontant när de ser sig själva i spegeln. för vi är inte stöpta i samma form, var och en är vacker på sitt sätt. och det hjälper. nu kommer di där tankarna av sig själva, och jag får känna glädje istället för missnöje när jag ser på mig själv. snälla, vackra ni, se inte ner på er själva. ni är verkligen alldeles för bra och vackra för det. ta ingen skit och gör det ni mår bra av. njut här och nu.

lite på tal om utseende så fick jag höra av mina arbetskamrater att jag var så fin igår. glad blev jag av det, såklart, men togs snabbt ner på jorden av ett femårigt barn som sa: "fröken, har du klippt av dig håret? du ser ut som en man. en som är flintskallig." såhär såg jag ut i håret då. och gör så även nu.