Skenet bedrar. Ty även om det utstrålas självsäkerhet, styrka och trygghet, så råkar det vara så att bakom den skölden finns det en rätt känslig, mjuk och lätt ångestladdad person. Det är ingalunda så att det som syns utanpå är icke existerande - det är liksom en del av mig. Men det andra finns där också, även om jag drar mig för (understatement) att visa det utåt. Jag har således två sidor. En som är lättlättlätt att se, en annan som inte är för allmän beskådning. Fast egentligen. Vore det så illa att visa upp det där som inte är så Kajsa-kavat-jag-klarar-mig-minsann-själv? Vem skulle jag bli i andras ögon? Och framför allt, vem skulle jag bli i mina egna ögon? Oj, så mycket kvar jag har att lära mig. Måtte livet mitt bli en lång och insiktsgivande resa.