jag skulle hemskt gärna vara en sån där given överlevare, men det är jag inte. alltså, jag vet inte om jag skulle kunna skilja en asp från en asp eller giftiga svampar från ogiftiga. jag vet inte hur man fixar sötvatten från ingenstans och var sjutton skulle man kunna sova trygg om nätterna på en öde ö. hur gör man upp eld utan tändstickor? hur länge skulle jag klara mig som vegetarian, med tanke på att jag inte skulle veta vad för grödor man kan äta utan bekymmer och vilka man dör av? skulle jag bli så galen att jag skulle kunna döda djur och göra allt det där nasty man måste göra för att kunna äta djuret sen?

jag skulle behöva lite hjälp på traven där. jag behöver underhållning, ett myggnät och någon som håller mig sällskap. och det där sällskapet behöver kunna en massa saker och ha en positiv inställning. kanske kan denne någon stå för underhållningen? kanske är sällskapet grym på att berätta berättelser eller kan sjunga lugna sånger om kvällen så att det är det man somnar till? kanske kan man ta med sig någon mat då? som hjälp i en trevande start, liksom.

sällskapet känns viktigast. kvinnligt eller manligt? eftersom jag inte är stark alls behöver jag med mig en individ som inte klagar ihjäl sig om den behöver ta i och nästan alltid dra det fysiskt tyngre lasset. jag tror bestämt att det blir en kille. visst finns det starka kvinnor också, men då gillar jag rakheten med vilken de flesta killar kommunicerar och att man liksom inte svårar till saker i onödan. man kan bli riktigt arg på varandra och less och allt, men när man bestämmer sig för att sluta sura, då slutar man sura och det är bra igen. denne någon måste vara något intresserad av friluftsliv, vara öppen och ha både självdistans och förmåga att analysera saker som händer, situtationer som uppstår och sig själv. vem är han? jag måste klura på det lite, det kommer inte till mig bara sådär.

ris. en påse ris behöver jag. eller ska jag hellre ta en kniv? det är kanske mer värt?

myggnätet är givet. inget myggnät - ingen bra sömn, kanske till och med sjukdom - ingen ork - ingen mat - svältande annelie som nog dör. det vore ingen hit.

1. ett trevlig man med insikt i både sig själv och friluftsliv som antingen sjunger lugna sånger eller berättar bra berättelser.

2. myggnät.

3. kniv.

jag tänker att jag inte behöver vara den snyggaste bilen i stan, men ändå liksom vara rätt oemotståndlig i personlighet. det låter ju duktigt drygt, men alltså... jag vill verkligen att människor ska tycka om mig - det känns faktiskt lite jobbigt om de inte gör det - så jag tänker att det måste återspegla sig i bilpersonligheten. jag måste vara en enkel bil att laga, eftersom jag inte är piss i motvind om någon vill reda ut något med mig. det torde ganska direkt göra mig till en lite äldre bil som inte är så rackarns datoriserad. jag måste låta lite respektingivande också.

jag måste vara en bil som är roliga att köra, tveklöst så! jag är intensiv och lugn på samma gång, så en stabil bil som ger sug i magen vid accelleration. inte snyggast i alla lägen, men ändå absolut något som sticker ut från mängden. något som liksom fångar ögons och örons intresse.

jag tror jag kommer att vara min favoritbil. jag skulle vara en gammal mustang från 65. okej. rätt snygg ändå. väldigt snygg ändå.

vem skulle jag helst bjuda hem på teatime i hela världen?

så vilka är mina kandidater?

runar eldebo är en. han är säkerligen en ordentlig doldis för de flesta av er, men en av de bästa föreläsarna jag någonsin har hört. känns otroligt sund och trygg.

hanna hellström. ni vet, hon i morgonpasset i p3, hon som skriver krönikor åt dn och hon som har gett ut någon bok jag inte minns titeln på. den hanna skulle jag så gärna vilja bjuda hem på teatime och vi skulle sitta och prata och vi skulle uppskatta livet och det fina runtomkring. för det gör hanna, har jag fått för mig.

underbaraclara. för att hon är både jordnära och himmelsnära och får det att gå ihop så självklart. och hon är pysslig och bakig och sånt. jag tror vi skulle slänga i hop väldigt rara sju sorters kakor.

jamie oliver, och han skulle få berätta så mycket om ekologi och insikt om vart maten kommer ifrån tills det rök ur öronen på mig. och i allsin dar, som jag skulle vilja veta. nog är det säkert intressant att höra om alla hans resor och erfarenheter och så, men mest av allt vill jag hälsa på hans höns och kolla läget i hans trädgård. sen vill jag äta middag med hans familj.

barack obama. sen jag kollade på 7 pounds har jag ganska jätte-osökt kommit att tänka att barack obama är en genuint bra människa. jag vill ta reda på om det är så eller inte. teatime, mr. president?

min livskamrat. det är bara ett litet krux: jag har ingen aning om vem han är. jag vet inte ens om jag har träffat honom någon gång. jag skulle vilja bjuda hem honom på teatime, och det kommer säkert tids nog. bara inte idag. nåväl.

jag har samlat ihop 6 ganska vettiga kandidater, väldigt spontanihopslängda, ska jag ju säga att de är. men ändå. jag känner mig nöjd. jag skulle vilja bjuda hem var och en av dem på en kopp te, men mest av allt står det nog mellan clara och jamie.

rent spontant känner jag att det nog är jamie. men då har han nog många projekt på gång och jag är rädd att hans telefon skulle ringa stup i kvarten. det kanske det skulle göra med clara också, men jag tror att hon skulle kunna stänga av sin och säga att "nu är jag här". fast vad vet jag? jag skulle hemskt gärna dricka te med båda två, men kanske ändå att clara ligger närmast till hands idag. jag tror jag behöver någon att baka söta muffins med. eller schackrutor, för den delen.

om jag vann 5 miljoner skulle jag...

...betala av mina lån

...ta den där weekenden i barcelona nästa helg

...dela med mig så vettigt jag kan till min familj och några noggrant utvalda vänner och andra jag ser som kan behöva lite extra

...sätta in en skön summa på mitt sparkonto

...nog inte bry mig jättehårt om jag inte fick jobb efter femte mars

...ta tid att åka iväg och ta reda på hur mina pengar bäst kan hjälpa

...köpa mitt torp, några hönor och en liten kissekatt. eller två

...ta tid att vara hemma och skrivaskrivaskriva tills min berättelse blir helt klar

...köpa en ny dator, tror jag

...inte undra hur i hela friden det ska gå ihop den här månaden

jag skulle förmodligen inte prioritera...

...en ny bil, ty jag älskar min jenny w. jag skulle nog däremot se till att få henne servad och behandla henne som den prinsessa och arbetare hon är

...att backpacka runt i världen

...att sluta jobba

...nya kläder och annat som hör flärd till. mest bara riktigt bra underkläder, det skulle jag köpa. det är en sån sak som alltid prioriteras bort nu.

...ny inredning

10. hälsingland. jag är egentligen lika bekant med hälsingland som jag är med georgia, men varje gång jag passerar där tänker jag andäktigt, att här måste jag bo någon gång. och em instämmer. där ska vi bo. någon gång.

9. vägen mellan umeå och nyåker. egentligen är det bara en alldeles vanlig, norrländsk väg, men jag åker den en gång om året och det är på midsommarafton. det är liksom magiskt. vartenda av de där sex åren har det under den sträckan gått från traditionellt midsommarregn till uppehåll och ännu en magisk natt när solen knappt hinner gå ner innan den går upp igen.

8. sönnerö. det är ön dit vi tar båten bara för dagen. där är de där klipporna som jag älskar och lättsamheten bland de som är där. hjälpsamhet med båtarna och snicksnack om ditten och datten. det är enkelhet fastän det bara är en halvtimme från vardagen.

7.tjeckiens landsbygd. alla pratar om prag hit och prag dit, och visst, jag förstår de som gör det! prag är utan tvekan den finaste stad jag har varit i. men landsbygden klår det där med hästlängder. kanske är det för att vi kom inkörandes i landet efter timmar på autobahn, timmar genom ett grått och trist tyskland, men den syn som mötte oss vid tjeckiska gränsen var lite som att komma till narnia när man hade spenderat en massa tid i calormen. ett calormen som helt saknar charm, vill säga. vi satt där i den fula, fula vanen, som var vårt hem, och förundrades mer och mer ju längre in i landet vi kom. när vi var på väg söderut efter att ha spenderat ett par nätter i prag stannade vi till i en liten by, och det ska ni veta, att aldrig har jag sett så välskötta hus och trädgårdar som där. där, i den lilla byn pratade vi med en man som berättade för oss att folk har så ont om pengar att semester bara är att drömma om. i stället lägger man semestern och det lilla överflödet av pengar på huset och tiden på trädgården. så by efter by var så vacker att vi häpnade och naturen var helt fantastisk med allt sitt gröna, den kuperade terrängen och de enorma träden. så stanna inte vid prag. åk ut på landet.

6. på rörö. men det går inte när som helst. i och för sig har jag inte varit där om vintern, om våren eller om hösten, men jag vet att det finns få platser som är så vackra som rörö i sen juli eller augusti. när ljungen blommar, hur det där rosa-lila bryter av mot klipporna och enbuskarna. hur solens nästan mörkgula färg vilar över allt det där. då tänker jag att det finns få platser jag hellre skulle vara på än just där, just då.

5. rakan längs nydalasjön. jag sparade alltid sidan som vätter mot kolbäcksvägen till sist när jag gick runt sjön, just för att det finns en liten stig där man kan gå istället för den där väg-stigen. där, längs den stigen har jag några ställen där jag hemskt gärna stannar till och tittar ut över sjön. syns inga höghus, syns inga lampor, syns skog, sjö och himmel. syns själslig rekreation.

4. hos bee och dee. det är så norrländskt, och så härligt med "när du vill vara dig själv för en stund". om man följer mitt resonemang i punkt tre kanske man inte tror att det är lika bra hos bee och dee, ty min dator hänger aldrig med dit. men hos bee och dee kan jag gå i långkalsonger, jag kan äta och spilla utan att skämmas, jag kan besöka badrummet hur länge jag vill och behöver utan att tycka att det är ens lite jobbigt. hos bee och dee kan jag skratta och prata, kan prata allvar, kan vara tyst, kan vara totalt asocial. kan vara bara jag. och det bästa är att jag vet att jag duger exakt som jag är och att jag är med mina finaste vänner.

3. hemma. annelie sundholm myntade uttrycket "mitt hem är där min dator är", och lite så är det. min dator är hemma hos mig, följer med till mamma och pappa, följer med till emelie och till några andra nära och kära. den följer med dit jag känner att jag kan vara bara jag utan några krusiduller.

2. hos farmor och farfar. men din farmor är ju död! hon dog ju i höstas! ja. men det tar tid att inte längre säga hos farmor och farfar. det tar tid att inse att farmor inte kommer sitta där och vara ryckig och virrig och ljuvlig på alla sätt och vis. det tar tid att inse att farfar inte kommer sitta bredvid henne och titta ömt och omsorgsfullt på henne och säga att det är för väl att man inte vet i förväg hur livet kommer att bli. det kommer att ta tid. och det får ta tid. ett tag till kommer jag gå till farmor och farfar, sitta ner med farfar och dricka kaffe i det där ljuvliga köket som alltid har ingett ett lugn, oavsett vad som händer i livet. där ska jag sitta med farfar i den oas det köket och det sällskapet alltid har varit. och jag ska tänka att farmor sover middag.

1. lainejaur. finaste, vackraste, ljuvligaste lainejaur. sommar som vinter, höst som vår. skoterkörning som bärplockning. bästa lainejaur med separett-toa, helly hansen och kusinerna rakt över sjön. lainejaur där mobilerna just har fått täckning. där. där i stugan i lainejaur matar och vilar och återupplivar jag mitt inre.