jag minns inte hur gammal jag var, men knappast var jag över tio år. vad jag minns är att vi hade varit på gekås i ullared, det måste ha varit ett par veckor innan jul. eller någon gång i november. jag minns att andy hade köpt en lp-skiva som han ville spela så fort vi kom hem. nere i gillestugan stod skivspelaren och dit gick vi, jag och andy. packade upp våra grejer. lyssnade på en av låtarna på skivan. just like a prayer med madonna. det var mörkt ute och jag kände mig oerhört glad över att få hänga med storebrorsan sådär när han premiärspelade sin nya skiva. där satt jag på golvet och kollade igenom vad jag hade köpt. nöjd. det var liksom mysigt att vara till just då.

jag hade bland annat köpt en mina-vänner-bok. några veckor senare skrev andy i den. där skulle man fylla i både vad man älskar och vad man hatar. andy hatade madonna. för hon var så snuskig så det förslog. men skivan, den var ju redan köpt, så det var det inte mycket att göra något åt.

kom att tänka på det här idag när jag hörde just like a prayer på radio. sveptes tillbaka till den där kvällen efter gekåsbesöket. jag måste säga att det var väldans fint då, livet. fint nu också, men väldigt, väldigt annorlunda.