nåväl. det är helt idiotiskt med åldersnojjor. det är ju liksom oundvikligt att födelsedagarna ska komma och gå. jag kan, mig veterligen, inte stanna tiden, så det är minst sagt onödigt att sitta här och nojja och känna ett styng av... inte besvikelse... snopenhet, över att det inte alls blev som jag trodde, över allt som jag borde ha gjort. alla tankar jag borde ha tänkt. allt jag borde ha. med facit i hand är jag ju ändå förtvivlat glad över att livet har tett sig som det har. över att jag har gjort det jag har, kommit fram till det jag har klurat ut, över allt jag faktiskt har. det är liksom det outgrundliga och synnerligen oförutsägbara livet det handlar om. jajks livet, överraska mig. bring it on. jag fyller snart tjugoåtta år. bring it on.

men om jag kommer att fira 28? nej, men jag kommer ha ett nätt kalas då. eller en inflyttningsfest, som svägerskan föreslog.