från femtioen till trettiotre
bee och dee har varit här och ätit lördagfrukost nu på förmiddagen. lördagfrukost à la albertsson med kokt ägg, skinka, ost, juice och annat som liksom hör dessa frukostar till. snart kommer de tillbaka och då ska vi gå en lite längre runda med hundarna (de fick bara en kvarts promenad innan frullen). jag är hundvakt i helgen. albins föräldrars hund yra bor här nu. hon är nästan lika söt som saga, fast på ett helt annat sätt. just nu ser hon ut som en ungersk gatuhund, men hon är fin att ha hemma ändå. en border terrier. jag kan bjuda på en bild senare idag.
middag hos bee och dee, sen melodifestivalen. imorrn kommer albin hem. sweet! fast jag må säga det, det är en lyx att få vara själv också. förra året kändes det som en smärre katastrof när han skulle fara bort, det här året var jag skitglad för hans skull och för min skull. jag behöver ju inte ens ta lite hänsyn till honom när jag tänker ut vad jag vill göra de här dagarna. i like it! men det ska ändå bli fint att återse min älskling. trots att han och allt han äger kommer lukta skoter.
hasta luego.
hej lilla kaksmulan, jag läser såklart. :)
And guess what!? Jag läser också!
Jag läser också ibland. Hoppas du har en bra helg! Kram Emma
Jag läser din blogg nästan varje dag. Kul att veta vad mina barns kusiner har för sej. Avståndet är ju så långt upp till dej, visst finns det telefon men man får ju försöka hänga med i datavärlden. Enda gången jag får tillgång till datorn är tidigt på morgonen eftersom jag har 3 st killar (barn) i detta hus, tur att jag är morgonpigg.
Vi hörs
Kramar från Marie H
Jag läser din blogg såklart! Gillar din inställning till saker och ting och ditt sätt att uttrycka det.
hehe jamen eller hur.. men himla töntigt av polisen. Jäklar va du har skrivit sen sist jag kolla =)
Jag läser hos dig när du påminner mig genom att ge mig kommentarer på min blogg. =) Ibland annars också om jag har tid över. Men jag är ju en ganska upptagen kvinna..!
Och jag såklart! *vinkar*
Jag är här :)
Jag hitta din blogg av en slump när jag googla på MNK-citatet "...och dansken kunde sko sig" (underbart radioprogram förresten).
Läste lite, läste lite mer, sen var jag bara tvungen att läsa allt.
Ok, jag erkänner att jag bara skumma igenom den senare hälften av 2007, så allt har jag inte läst ordentligt. Tycker sakerna du skriver är kul för det mesta, och tittar in ibland när inget annat händer.
Vem är jag då? En enkel kille från skåne född på tidigt 80tal. Mobilbloggar ibland, mest för att jag gillar att visa upp bilder när jag ser nått kul eller tråkigt.
Nåja, ha det bra!
Har tänkt på det här med att man inte vet vilka som läser... När man bloggar får man (en del vill det gärna, andra inte) känna lite hur det är att vara kändis. Som kändis vet man inte vilka svenskar som gillar en och vilka som inte gör det. Man vet inte vilka som läst de där hemska lögnerna om ens bråk med pojkvännen i Hänt Extra. Man vet inte heller vilka som läst intervjun där man "talade ut" om lögnerna i Hänt Extra. =) Man vet helt enkelt nästan ingenting. Jo, man får ju en massa god respons också förstås, och det är ju det man lever på. Men i övrigt är det nog ganska tufft att vara känd. Jag värderar min anonymitet och frihet alldeles för mycket för att vilja bli det. Visst skulle jag vilja bli författare och bli läst, eller skriva låtar som alla tycker om... Men jag skulle vilja på något sätt ändå fortsätta att vara tryggt superokänd och kunna gå in på ICA osminkad och rufsig i håret utan att få en kamerablixt i ansiktet och rubriker dagen därpå om att jag börjat knarka. Jag är också för mycket känslomänniska för att klara av att hålla skenet uppe när allt känns tungt. J bryter ihop: "Jag orkar inte mer!" :-D
Eller vad säger du?