här kommer den läskigaste upplevelsen hittills som jag utlovade i förra inlägget.

vi kör en dodge van genom europa. flowerpower-vibbarna vi skickar ut hade än så länge inte försatt oss i några krångliga situationer. det tills vi ville komma in i kroatien. gränspolisen, en relativt ung man, bad oss att stanna och kiva ur bilen. jag fick följa med in i något litet slags förhörsrum och där han förklarade för mig att han ingick i en specialstyrka som motverkar att droger förs in i landet. han gav mig två alternativ. antingen skulle vi ge honom det vi hade samt en liten summa pengar och då skulle vi kunna åka vidare utan att någon får veta något, eller så skulle vi neka till innehav och vanen och våra kroppar skulle då genomsökas/visiteras. skulle han då finna något beslagtar de vanen, vi hamnar i finkan, får betala böter och han skulle ringa våra föräldrar. det kändes lite hopplöst, för vi hade ju ingenting och jag kunde ju inte annat än neka. så frågade han vad jag gör (studerar) och vad de andra gör. jag hann inte längre än till albin och då bad han honom komma in och jag fick vänta ute med david och linnea. samma grej drogs för albin och även han nekade till innehav. till slut kom albin och gränspolisen ut och vi fick tillåtelse att åka vidare.
lättade hoppade vi in i vanen och körde ner mot istria-halvön. vi pratade lite om det som hade hänt och ju mer vi tänkte på det, desto mer skrattade vi. varför? jo:

1. hur många som ingår i en specialstyrka mot droger erbjuder sig gladerligen att ta drogerna under bordet bredvid en muta i form av likvida medel? oj, vad han ville införskaffa lite inför helgen!
2. vi är mellan 22 och 26 år gamla. vi hade inte pratat med våra föräldrar på ungefär en vecka. de skulle nog bli mer glada att veta att vi har det bra och att vi lever, om än, minst sagt, besvikna över att vi höll på med skräp.
3. återigen, vi är mellan 22 och 26 år gamla och vi är inte så förfärligt brydda om vad våra föräldrar anser om våra val i livet. visst respekterar vi deras åsikter, men vi väljer ändå våra egna vägar och står för dem.
4. vem ger gränspolisen numrena till våra föräldrar?

nåväl. vi kom in i landet och nu är vi ute ur det, närmare bestämt i österrike, wien, för att vara mer exakt. mer om det i nästa inlägg.

tusen tack for alla kommentarer! det ar jatteroligt att lasa!

det var ett tag sedan nu. vi har inte haft nagot tradlost nat att surfa pa sedan vi lamnade prag. nu sitter vi pa ett internetcafé i krk, kroatien. vi har akt genom osterrike och fran osterrike via alperna till italien, dar vi sov en natt pa en bensinstation tillsammans med andra campare och lastbilschaffisar. dagen darpa akte vi vidare genom slovenien ner till kroatien, till istria-halvon. dar hittade vi en gigantisk camping som fungerade mer eller mindre som ett eget samhalle. poreæ var den narliggande staden dit vi akte pa kvallen och at. lyckliga jag fick ata inhemsk cevapcici med ajvar till.

nu ar vi pa on krk i staden krk och det ar varmt som tusan, 35 grader i skuggan ungefar. det ar nastan plagsamt, men vi haller oss i skuggan pa stranden och badar halva tiden av dagen. vi har blivit bruna och fina. :)

imorgon ger vi oss av uppat igen. det ar trangt pa campingarna har och efter imorgon ryms vi inte langre. sa slovenien upp och mot wien, tanker vi oss. sa snart vi kan ska jag ge en rapport pa vad som hander dagarna framover och jag ska aven beratta om aventyret med granspolisen nar vi skulle in i kroatien. det blev lite trubbel och vi ar overlyckliga att vi ar vart vi ar nu!

bilder kommer senare!

kram pa er!

nu kan vi allt om prag, trots att vi inte har en aning om vad hälften av det vi har sett är. och vi har också fått lära oss vad det är att vara helt slut i fötterna. men vi är överlyckliga ändå! vi är ju äntligen iväg på vår resa och solen skiner och nu, 20.39 är det fortfarande så varmt att vi svettas. det kallar vi semester!

det vi vet om att vi har sett idag är bland annat den judiska kyrkogården och ett par synagogor, slottet och karlsbron. så det bockar vi av på prag.

imorgon åker vi vidare mot alperna och sen ser vi vart vi landar. vi satsar på att vara i kroatien på måndag eller tisdag och faktiskt stanna där närapå en vecka. glassigt va? då får vi se när vi bloggar nästa gång.

ni som är här och kollar, vi blir jätteglada för kommentarer! vi är lite nyfikna på vilka det är som läser!

ha det gott och simma lugnt!

jag ska försöka fixa fram bilder på vanen innan vi lämnar bua. tålamod, gott folk, tålamod.

dagen för avresa ut till europat är här! eftersom vi åker från trelleborg far vi från bua redan vid lunchtid, just efter att pappa har klivit upp (han har jobbat natt). innan dess ska vi återinstallera oss i vanen, inte glömma något i huset här, jag ska övningsköra och vi ska kolla in ringhals infocenter. jag och albin behöver en ny tandkrämstub. det var nog det för nu. jag är tokahungrig och tvätt måste hängas. loverly!

vi har kommit ett steg närmre kontinenten. igår bokade linnea färja som tar oss från trelleborg till rostock. halv tolv på onsdag kväll går färjan och är framme i rostock runt halv sju på morgonen. i priset vi betalade ingår inte hytt, så linnea föreslog att vi får sova i baren eller något sånt. det blir urtjusigt! :) allt känns spännande och väldigt bra!

det finns stunder då jag är väldigt glad att jag har min blogg. nu är en av de stunderna. klockan är, enligt min dator, 07.13, jag har semester och är ändå uppe, alldeles pigg. see, hemma i bua finns det tre gästsäng-alternativ. den lyxiga varianten är bäddsoffan i gillestugan. det är en bäddsoffa för två, och där sover david och linnea. budgetvarianten finns i lilla rummet på vanliga våningen i form av en sänggavel med tillhörande, fast ny, madrass ärvd av morfar med gavel vid både fötterna och huvudet vilket resulterar i att den är för kort för varje människa som råkar vara över en och sjuttio. den sängen är 90 cm bred. katastrofalternativet (som mamma först föreslog till mig) är en gästsäng i form av en fejkbyrå som man fäller ut till en 80 cm bred säng. madrassen i den sängen är så mjuk att man ligger som en banan i den, och när man vaknar nästa morgon gör man det med ryggskott och med problem med ishiasnerven och alla kotor ligger som om någon har kastat dit dem. så känns det i alla fall.
som redan nämnt fick david och linnea lyxvarianten, jag tvärvägrade katastrofvarianten å både mina och albins vägnar och därmed kvarstod alternativet budgetvariant. vi delar alltså en 90 cm bred säng, i vilken jag kan ligga raklång, men albin måste sova dubbelvikt. där sover vi två, i husets minsta rum (okej, någon kvadratmeter större än klädkammarn, men det är just såpass) med dörren stängd och fönstret pyttelite på glänt. i dag resulterade det i att jag vaknade halvt helt inknödd i väggen och med så lite syre i rummet att vem som helst hade kolat där. så jag gick upp och ställde upp dörren och här är jag nu.

albin berättade för ett tag sedan för mig att han hade hittat en husbåt på blocket som han vill ha i stället för hus. jag vägrar, trots många tokfina somrar på båt i bohusläns skärgård. det finns två starka skäl:
1. jag trivs med en trädgård, alternativt innegård, och är inte så sugen på att leva med att diverse tankar ska fyllas och tömmas. det är trivsamt två veckor under högsommaren, men inte mer än så.
2. albin kan inte ens kliva ombord på vera när hon ligger i småbåtshamnen i stiltje utan att börja må illa. hur i hela friden ska man orka leva med någon som är konstant sjösjuk? menar, man blir inte roligast eller som mest effektiv då.
nåväl. vi for ner till hamnen igår för att titta på snipan och väl ombord blev david och linnea imponerade främst över teakgolvet som pappa la in i våras. i övrigt blev de imponerade över att båten faktiskt var så stor som den var och jämförde den med en husvagn, på samma sätt som båtfolket här jämför vanen med en båt. man har lite olika utgångspunkter :) hur som helst, både albin och david blev lite svajiga och jag tänker att det är inte klokt, för albin fortsätter ändå vara ihärdig med pratet om husbåten. men gosse, tvisten om en hund eller två (jag vill helst ha en i taget, albin vill ha två) tror jag att jag kommer förlora inom en inte alltför avlägsen framtid, men en husbåt, det kan han glömma.

jag har en liten kris. en brunett-kris. jag har nämligen insett att det är sant som de gamla grekerna sa när de menade att blonds have more fun. det jag framför allt kan meddela är att blondiner känner sig snyggare än brunetter. i alla fall är det så i mitt fall. som brunett känner jag mig som en 35-årig sliten morsa, även om jag passar i färgen och allt ser bra ut, men som blondin känner jag mig liksom mer... snygg och lite roligare. hur som helst, jag hoppas att jag kan solbleka håret på semestern söderöver.

tjenare. så gammal kan jag bara inte vara, inte 35. jag är ju helt wild (not) som ger mig av på en roadtrip ner mot kroatien om endast fem dagar. inte klokt. resonerade med min chef idag och kom fram till att detta är den första semester under sommaren som jag har haft sedan jag började sommarjobba (typ 13 år gammal). därför, mina vänner, känns detta oerhört stort.

har klippt svågern och frugan är på ingående med chokladbollar som muta för att jag ska klippa även henne. jag ska erkänna att jag hade klippt henne även utan mutan, men den är helt klart uppskattad!

marty ringde nyss (det som kommer får mig att undra om hon är mer av en stalker än en vän) och sa "jag ser att du har banankartonger över. är de bortlovade?". gott folk, får jag lov att påpeka att det är mindre än fem minuter sedan jag uppdaterade min blogg där jag berättade om både banankartonger och förkylning. hur som helst. banankartongerna var inte bortlovade och hon undrade om hon fick tipsa sin jobbarkompis om banankartonglagret som bortskänkes. ja, sa jag. snart kommer jobbarkompisen och hämtar så många hon kan.

marty erbjöd även mig röda, polska piller mot förkylningen. hon vet inte riktigt vad det är men säger att man alltid mår väldigt bra av dem. jag tar allt jag kommer över.

usch och fy och tvi och äckel. jag är förkyld, och inte nog med att näsan rinner och jag väser lika mycket som rod stewart, nu har jag blivit förkyld i huvudet också. för er som inte vet min exakta definition av begreppet så kan jag berätta att det innebär att man har ont i huvudet och är sådär frånvarande som man blir med en förkylning. och jag vill bli frisk. jag kan ge mit själv illusionen av att jag blir bättre om jag knaprar lite alvedon, vilket jag kommer göra så småningom under dagen, men det finns en liten problematik i det att jag starkt ogillar att äta piller såvida jag absolut inte måste. men det finns så mycket att göra och så lite tid, att det får bli såhär.

mitt il sedan gårdagen har växt sig starkare igen. det är nämligen lite mulet för tillfället och jag har en bulldeg på jäsning. ska även baka muffins och kanske, om jag orkar, limpor. jag är så flitig att man nästan smäller av.

flip:
1. kakor i frysen
2. bröd i frysen
3. stor lägenhet
4. albin kommer hem idag
5. sandra och david kommer hem idag

flop:
1. förkylning
2. ouppackade banankartonger
3. hallen full av tömda banankartonger (någon i ume-trakten som vill ha? kom och hämta!)
4. förkylning
5. butikslös på tomtebo. mjölken är snart slut och jag har ingen bil. eftersom jag behöver laktosfri kan jag inte utnyttja kiosken här.