det har gått tio år sedan jag gick ut högstadiet. jag och klass 9A  och B. jag har tänkt på det det senaste, alltså, de senaste två veckorna. idag fick jag en väldigt konkret påminnelse om det i form av en inbjudan till en klassfest. en så kallad reunion. denna företeelse väcker helt andra känslor i mig idag än de gjorde igår. see, igår visste jag med bestämdhet att jag inte skulle gå, eftersom jag mest skulle känna mig som en misslyckad människa. precis som i högstadiet. men när jag fick se kopiorna av våra klassfoton idag kände jag att jag minsann ändå ville gå. jag vill veta vad de andra har för sig. jag vill veta hur de mår och hur de ser ut. och hur de är. jag menar, högstadietiden är inte direkt representativ för hurdan man är som person i vuxen ålder. det skulle vara spännande att vara där. trist nog är återträffen en helg mellan sommarjobb och tandläkarbesök. ni hör ju. jag är besviken. mucho besviken. man skulle liksom haft en massa pengar så det inte vore en stor grej att bara flyga ner över helgen. för att få träffa dem igen. men återträffen är i den snålaste månaden av dem alla. det är inte mycket att göra något åt. 

jag har jobbat idag. mina fötter är trötta. mitt huvud är det inte så farligt med. min mage kurrar och mina fötter väntar pedikyr i afton. eller a. jag ska måla tånaglarna för första gången på länge. fint ska det bli. 

köttfärssås och spagetti - here i come.