sedan jag blev dumpad har jag sovit dåligt. för att jag är ganska trasig och orolig och måste dölja att jag egentligen är jätteledsen. inte minst inför mig själv.

jag drömmer mardrömmar varje natt. v a r j e  natt. och inatt behövde jag egentligen en trygg famn att somna om i när jag vaknade av skräcken jag kände genom drömmen. men den famnen fanns inte längre. inte där för mig.

jag har fått konstant ont i magen. som ett molande som inte vill ge med sig. och det gör alltid som ondast där när jag vaknar tidigt, tidigt om mornarna. långt innan väckarklockan ringer. oro-ont-i-magen. min lista på torsdag skulle kunna handla om saker jag är orolig över. vart jag ska bo, att jag känner en sådan ilska så fort jag tänker på att någon ens skulle kunna vara lite intresserad av mig, hur jag ska ha råd, hur allt.

genom pappa och farfar har jag fått lära mig att det alltid finns lösningar på alla problem, att det ordnar sig alltid. och det gör det. och det svåra, tunga och sorgliga lättar. men det vore skönt att få sova ordentligt en natt, att faktiskt bli väckt av väckarklockan och inte klumpen i magen eller mardrömmarna. att slippa mardrömmarna. att inte ha ont i magen. att kunna säga att allt är väl. men det kommer. jag hoppas bara att det inte dröjer så länge, för jag är så trött.

det går i vågor. ibland är det uppriktigt bra och det är väldigt skönt.