om att älska robin thicke

syrran har just haft sin lunch och vi lyssnade på min "bra skit"-lista. när jag kollade igenom vilken låt jag ville skulle börja lyssna på föll mitt val som så ofta på superman med robin thicke. vi båda blir totalt euforiska när vi hör låten och samtalet leddes inte helt osökt in på kärlek.

vi konstaterade ett par saker utifrån musikvalet.
1. em, som i vanliga fall har långt till tårar, skulle börja stortjuta om låten skulle framföras under hennes vigsel. samma gäller mig, fast jag är lite blödigare än syrran, så det räknas nästan inte. jag är som mormor, goddammit.
2. jag, som det senaste mer eller mindre har bestämt mig för att aldrig knyta några hymnens band, skulle överväga att göra det om mr. thicke närvarade vid vigseln och sjöng just superman. på riktigt. (sen skulle äktenskapet annuleras och vi skulle leva tillsammans, ogifta och lyckliga resten av våra liv.)
3. skulle en kille sätta sig vid ett piano/en flygel och börja plinka lite soft under första dejten eller så, och då spela superman skulle vi vara sålda. skulle han dessutom sjunga bra när han nynnade till skulle jag fria. jag som inte vill gifta mig. jag skulle be om att få gifta mig samma kväll, han skulle få framföra superman och jag skulle inte ens kräva att äktenskapet annulerades. skulle han vara robin thicke, alternativt robert pattinson (hellre han faktiskt), skulle det inte vara något snack om saken.

allt detta på grund av superman. eller robin thicke. välj ni.

för er spotify:are som inte ids leta rätt på låten själva finns låten inte längre bort än en knapptryckning
här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback