imorse vaknade jag, gick till badrummet och i badrumsspegeln betraktade framför allt min frisyr. jag tänkte att, för att somna med nytvättat och just så pass kammat hår såg det rätt bra ut. godkänt, liksom. där tog det stopp. jag såg att det varit dags att få håret klippt för ett par månader sedan, jag såg att det håret utstrålade varken "älskat" eller "omhändertaget".

jag tror att jag ska bry mig mer om de impulser jag får, det har visat sig bli bra då. det var inget drastiskt idag, det bara var. impulsen sa: "kära annelie. kolla om de har en drop-in-tid efter jobbet hos frisören på mariehem." ska jag dra in mitt ratio i det hela, så säger mitt ratio nej. man går liksom inte och klipper sig hos umeås motsvarighet till skobertils lena i bua. man gör det bara inte. men då tänkte jag att marty hade varit där, och hon blev ju fin. jag tänkte att en jobbarkompis går dit och hon ser också fin ut i håret. jag följde impulsen och gav en av mariehemsfrisörerna en chans. jag ringde och kunde komma dit klockan tre. noll minuter efter att jag slutat jobbet. lyckligtvis ligger jobbet ungefär tre minuters promenad i sakta mak från mariehems centrum, så  jag skolkade mina sista fem.

jenny hette hon. jenny från skellefte. hon lyssnade och klippte. stannade upp, frågade något och sen klippte hon vidare. "känns det bra, annelie?" frågade hon när hon tänkte att hon var klar. "jo, det känns riktigt bra! som jag ville ha det. toppen!" så sa jag, och för första gången på länge sa jag det helt uppriktigt till en frisör. jenny var ingen skobertils lena. hon var liksom bra. hon fattade att hon var tvungen att prata lite med mig för att få veta vad jag ville ha och hur det hon klippte passade mina ambitioner om mornarna. hon fattade att jag ville vara tyst och inte lyssna och bara vila huvudet och njuta sen. för jag är sån. jag är en ganska tyst kund hos frisören. hos frisören och massören. då vill jag bara känna och helst inte prata alls. jenny, jenny. nästa gång jag ska klippa mig ska jag göra det hos jenny. då räcker det nog med hej och ett leende och ett svar på frågan "hur vill du att jag ska klippa dig?". vackert.

det blev kort och jag blev nöjd. och om jag fick till en helt okej morgonfrilla med frisyren jag hade i morse, då jag jag lova att det kommer bli spännande mornar framöver. kanske ska börja med en "dagens morgonfrilla"? det vore något. bild på frisyren som den ska se ut kommer nog imorgon. då är det förresten onsdag, och imorgon vid lunch är halva arbetsveckan avklarad. men vem räknar, egentligen?