när ska grymheten nå sin bortersta gräns?
hade tid över för lite förkovring idag på jobbet och läste om hedersrelaterat våld. det var en liten bok som fanns på skolan, och jag försöker förstå. och visst förstår jag resonemanget, men jag tycker också att det är helt idiotiskt. inte undra på. jag menar, finns det någon som egentligen känner att hedersrelaterat våld är en bra grej? tror knappt att de som utför det heller egentligen, innerst inne, känner att det känns bra i hjärtat, utan gör det mer av plikt och tvång. tvånget att göra någonting som förväntas av en. men ändå. det är helt värdelöst. det gör världen till en mer kärlekslös plats.
så läser jag om ett uppmärksammat fall i turkiet på dn.se och känner hur hela mitt väsen vill få ett slut på eländet. jag tänker på flickan, som bara var 16 år. jag tänker på den ångest och förtvivlan och sorg. mina närmaste gör det här mot mig. mitt eget kött och blod dödar mig på grymmast tänkbara vis.
när ska grymheten nå sin bortersta gräns? när ska kärleken bli viktigare än stoltheten?
Kommentarer
Postat av: Emma Brissman
Var det hon som begravdes levande? Det är ofattbart hur man ens kan komma på tanken att göra något sådant mot en medmänniska, ännu mindre mot en familjemedlem. Kärleken först säger jag!
Trackback