idag var min första "riktiga" dag på skolan. förra veckan hade vi en planeringsdag, men de räknas liksom inte. finns det inga barn på skolan räknas knappt arbetsdagen som arbetsdag. sant. åtminstone sant i mitt huvud.

så idag var första riktiga dagen, och vet ni? jag blir nästan lite hög av glädje över mitt jobb. det är världens roligaste, måste vara världens roligaste att vara lärare. även när det är piss i motvind. det var det förstås inte idag. idag var det bra. inga sura miner, bara en början på en smekmånad som kommer att gå över och det kommer med all säkerhet bli duster och genom de där dusterna ska jag älska var och en av de där eleverna. för det är så jag gör det, det där lärariet. tycker man inte om sina elever (tycker om på riktigt), ja, då har man det tufft. då är det svårt att göra det bra. svårt att lägga hjärtat i det man gör.

ibland har jag haft förtvivlat svårt att tycka om någon elev. åtminstone har jag trott det, men det har inte stämt. för hur odrägliga de än är och hur mycket jag får kämpa för något som ser ut som ingenting, så vill jag ändå att det ska gå väl för dem. jag vill liksom bara det bästa för dem. och just i den insikten förstår jag att jag visst tycker om dem.

det kommer att bli fantastiskt, det här. för jag har ett jobb som är det roligaste jag vet.