PRO har skickat ut en inbjudan och jag har tackat ja
Min bror skrattade åt mig i morse. Jag har sovmorgon varenda tisdag (en sån lyx!!), börjar inte förrän elva, prick. Hela skolåret har jag sovit så länge jag har kunnat, för att sedan klä på mig, kasta i mig frulle och, i bästa fall, kamma håret och sen hasta iväg till jobbet. I helgen vaknade jag av mig själv så tidigt att jag varken visste in eller ut. Kvart i nio på lördagen (obs! 08.45 på mobilen. känns väldigt tidigt.) och kvart i åtta (07.45!) på söndagen. Grejen var den att jag kände mig utvilad, så det var ingen idé att försöka somna om någon timme.
Åter till morgonen idag, eller kanske gårdagkvällen. Jag ställde klockan, fast inte på nio eller så. Nej, fröken präktig ställde klockan på 07.00. Låg kvar och läste, levde i slow motion hela morgonen, kändes nästan som en lördagmorgon så lång frukost jag fick! Så ringde Andy, och jag berättade. Han tyckte inte att jag var riktigt klok. Knappt jag heller, fast ändå alltså... Jag gillar det. Jag gillar vakentid, och hellre på morgonen än på småtimmarna. Så blir jag piggare och nöjdare än på länge.
Bevis på att vårens ljus och tidiga mornar funkar för mig:
1. Jag är nere på TVÅ prillor om dagen. TVÅ. Det är faktiskt helt fantastiskt. Två prillor utan någon formsvacka under arbetsdagen. En bedrift. Det hela känns mycket lovande.
2. Kom hem, tog med mig en kollega hem på middag, lagade mat, skurade ugnen, bakade muffins, gjorde köttbullar och jobbade lite efter att kollegan knatat hem till sig.
3. Klockan är 22.24, och jag börjar bli gott trött = en vettig dygnsrytm.
4. Jag har nästan kommit ihåg att ringa Erik. Provar nu och ser. Med lite tur är han fortfarande vaken. Med tur för mig alltså. Inte för honom. Ska man upp halv5 är det tur om man sover 22.25.
Kommentarer
Postat av: Em
I like your style! :) Från den andra pensionären... hihi.
Trackback