Det finns en clash mellan två sidor av mig. Den lättsinniga och den eftertänksamma. De kan inte komma överens. Jag vill mata den lättsinniga för att inte ta mig själv på för stort allvar. Jag vill mata den eftertänksamma för att vara rädd om mig. När den lättsinniga får för mycket utrymme blir nästan inget på allvar och jag blir inte en vidare sympatisk person. Får eftertänksamheten ta för mycket plats blir jag introvert och till ingen glädje för någon. Jag undrar just när jag kommer leva i balans mellan de två. Kanske när jag är 42. Det vore onekligen något att sträva efter. Misslyckas jag finns det mer tid att ta av. Det känns gott.