om mina, martinas och fuglesangs austronautambitioner
pappas bugari och mina drömmar om att bli astronaut kan te sig som två vitt skilda ting, men det är det inte. you see, då pappa köpte sitt nya dragspel fick jag en kassett med barnsånger, och sist på ena sidan sjunger nicklas wahlgren (tror jag det är) jag är en astronaut. det blev genast min favoritsång, och 4-5 år gammal var jag helt övertygad om att det var mitt kall att åka raket och landa på månen.
genast började jag förbereda mig för vad som komma skulle, och jag började med att lära mig planeterna i ordning, från solen och ut. merkurius, venus, tellus (jorden), mars, <andetag> jupiter, saturnus, uranus, neptunus, pluto. fast pluto räknas inte längre. den är för liten. nåväl. jag hörde att man skulle vara bra på matte, så min lille professor kom väl till pass. jag låg långt före de andra ljushuvudena i klassen på både rymdkunskap och matematik.
11 år gammal, och drömmen om att bli astronaut var fortfarande vid liv. under detta levnadsår var det dock något som grumlade den. ni förstår, jag var lat redan som barn. pappas kusin kerstin sa att man måste vara väldigt vältränad för att bli astronaut. samma dag sadlade jag om, kvävde astronauten inom mig och slöt mig till den stora skaran som ville bli lärare. därav min livssituation idag.
jag kan berätta att även martina den fina hade ambitioner att bli astronaut, men 4 år gammal drog hennes föräldrar med henne på en konsert med hon, den där panflöjtisten. martina blev så trollbunden av typ dana dragomirs spelande att hon beslöt sig för att bli världens andra kvinnliga panflöjtist.
vart vill jag komma med det här? jo, mammor och pappor där ute:
1. barns astronautdrömmar är sköra. vill ni att barnen ska tacka er när de sitter i rymdfarkosten, så måste ni göra lite för att intresset ska hållas vid liv.
1.1. köp en lille professor till barnen så de blir bra på matte.
1.2. tvinga barnen att idrotta, åtminstone lite grann. och se till att det är träningsformer barnen själva trivs med. bara för att ni tycker att yoga eller innebandy är störtskönt betyder inte det att barnen uppskattar det.
1.3. även om ni önskar ha kultiverade barn kanske ni ska låta bli att dra med dem på panflöjtskonserter. sådana toner kan sätta griller i huvudet på vem som helst.
fuglesangs föräldrar gjorde allt rätt. eller så gillade han matte och fysisk aktivitet, och skydde dana dragomir som pesten. välj själv.
genast började jag förbereda mig för vad som komma skulle, och jag började med att lära mig planeterna i ordning, från solen och ut. merkurius, venus, tellus (jorden), mars, <andetag> jupiter, saturnus, uranus, neptunus, pluto. fast pluto räknas inte längre. den är för liten. nåväl. jag hörde att man skulle vara bra på matte, så min lille professor kom väl till pass. jag låg långt före de andra ljushuvudena i klassen på både rymdkunskap och matematik.
11 år gammal, och drömmen om att bli astronaut var fortfarande vid liv. under detta levnadsår var det dock något som grumlade den. ni förstår, jag var lat redan som barn. pappas kusin kerstin sa att man måste vara väldigt vältränad för att bli astronaut. samma dag sadlade jag om, kvävde astronauten inom mig och slöt mig till den stora skaran som ville bli lärare. därav min livssituation idag.
jag kan berätta att även martina den fina hade ambitioner att bli astronaut, men 4 år gammal drog hennes föräldrar med henne på en konsert med hon, den där panflöjtisten. martina blev så trollbunden av typ dana dragomirs spelande att hon beslöt sig för att bli världens andra kvinnliga panflöjtist.
vart vill jag komma med det här? jo, mammor och pappor där ute:
1. barns astronautdrömmar är sköra. vill ni att barnen ska tacka er när de sitter i rymdfarkosten, så måste ni göra lite för att intresset ska hållas vid liv.
1.1. köp en lille professor till barnen så de blir bra på matte.
1.2. tvinga barnen att idrotta, åtminstone lite grann. och se till att det är träningsformer barnen själva trivs med. bara för att ni tycker att yoga eller innebandy är störtskönt betyder inte det att barnen uppskattar det.
1.3. även om ni önskar ha kultiverade barn kanske ni ska låta bli att dra med dem på panflöjtskonserter. sådana toner kan sätta griller i huvudet på vem som helst.
fuglesangs föräldrar gjorde allt rätt. eller så gillade han matte och fysisk aktivitet, och skydde dana dragomir som pesten. välj själv.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Skitbra inlägg! fruktansvärt rolig!! haha... ja hade önskat att det var DU som klev in i Discovery, och att på lappen du visade upp i kameran innan du tog plats i ditt säte, skulle det stå "Heja Lille Professorn! Heja Sverige! Jag blev en astronaut! Jag lyckades springa varvet på slingan! Kärlek till min älskade lillasyster!"
Trackback