ett liv så vackert att tre grät när jag berättade om det

hundarna har äntligen kommit hemfrån undersköna lainejaur och de är helt och hållet slut. de hann faktiskt knappt genom dörren innan de först däckade på hallgolvet. nu har båda avancerat till soffan, men mycket mer action än en kortrunda blir det nog inte idag. kortrunda och middag, förstås.



eftersom jag så smått lever efter filosofin att två sorters bröd är trevligt att ha hemma har jag slängt ihop en deg som står och jäser i detta nu. det blir fint till kvällsmaten! amen.




karma, karma, karma

jag älskar mina hundar. även om en av de två har jagat upp en katt i ett träd (jag gick tillbaka och lockade ner stackarn som behövde lite peppning för att våga) och den andra drar i kopplet så man håller på att bli galen, så älskar jag dem. de är mina barn i nuläget. världens finaste och jag skulle inte önska mig några andra hundar. kanske fler, men aldrig skulle jag byta ut dem för allt guld i världen.

så läser jag om
hunden kita, den polishund som blev skjuten i söndags morse av några totalt värdelösa människor. och ja, jag gråter när jag läser artikeln. det står jag för. 

vi har förresten varit ute på en lång runda nu. runt sjön, och den rundan brukar ta knappt två timmar, men vi har stannat och haft roligheter för oss. min jobbarkompis hund insåg glädjen i att simma idag. abbas entusiasm smittade av sig, kan man säga. saga har grävt och grävt. jag, jag har mest njutit av livet och intressanta spörsmål med min arbetskamrat. nu sover hundarna, utslagna på soffan.

livet, livet.

mitt arma, ömmande hjärta

jag gör något jag egentligen inte klarar av. jag kollar på hundannonser på blocket, och vet ni? varje hund jag måste bläddra förbi gör att det värker i mitt hjärta lite grann. särskilt second hand-hundarna, för att de inte är lika lättsålda som valparna. för att de skulle passa så bra i våran familj. för att de skulle få världens skönaste familj om de flyttade hit. men även om hjärtat mitt rymmer alla hundar i världen, så gör inte min lägenhet det. och jag har inte tiden eller kompetensen för att få varenda av de där hundarna att må sitt allra bästa. bara hälften ungefär. hälften av hundarna, that is.

jag borde förbjudas att kolla på hundar där. så länge jag bor som jag gör får det vara bra med två hundar. sen, när jag bor i det där torpet, då kan fina familjen få utökas med en till. en stor. jag vill ha en ungersk vizsla tror jag, men det kommer nog aldrig hända. mitt hjärta kommer hinna fastna för någon ett- eller tvååring som inte kan bo kvar med sin familj före, en ljuvlig som behöver ett nytt hem, inte bara ett hem.

för övrigt kan jag meddela att mina fantastiska ligger utslagna, abba i biabädden och saga i soffan, efter en runda runt sjön. det är inte fullt en mil, men alltså. många steg för de näpna blir det.

idåg ska vii pråta om fiid back

jag rensade just i min kaos-låda i byrån och hittade igen en godbit från alla hjärtans dag nu i år. ett kort gjort, men inte signerat, av marty. hon avslöjade att kortet tillverkades på hennes praktikplats (ett fritids) och att hon roffade åt sig av godbitarna till material innan barnen hann blinka. resultatet, som ni ser, finns att skåda längre ner i det här inlägget.

marty är övertygad om att jag är görel i mia och klara och att jag, inom ett halvår, kommer ha en sån där hundägarväst med något klubbemblem på. därav utseendet på min drömprins. jag dementerar både införskaffandet av en väst och att min drömprins är en hund. att jag och görel är samma kan jag dock inte dementera.

jag ber er även att lägga märke till 2000-konfettit som fritidset har köpt in. vi (marty och jag) tänker att de måste ha fått det till ett kraftigt rabbatterat pris. man kan ju alltid hoppas.

   

som om inte alla hjärtans dag pryddes av tillräckligt många röda saker

idag är det alltså alla hjärtans dag. då ska man göra lite extra fina och snälla saker, stödja kommersialismen eller helt enkelt sitta hemma och pyssla ihop rara små kort som man ger bort. utan tvekan hör en god middag ihop med den här dagen, oavsett om det är med vänner eller en käresta. röda rosor, röda hjärtan, miranda-nallar (som jag verkligen genom-avskyr), rött godis, rött allt. blod. eller?

nej. kanske inte blod hör ihop med alla hjärtans dag. åtminstone inte i människornas bok, men i sagas bok är det uppenbarligen så. för idag knockade hon mig på näsan. eller skallade, för det var det hon gjorde. och jag blödde. löjligt mycket. hennes kärlekshälsning till mig. i love her.


den som har tax norr om snögränsen borde skjutas

sant. för igår när jag var ute med hundarna insåg jag att sagas mankhöjd är en tredjedel av snödjupet. då insåg jag att det inte är ens lite juste att ha taxar här uppe om vintrarna. funderar på att vinterförvara henne hos mamma och pappa i fortsättningen, men det är nog inte mamma så sugen på. eller abba. eller jag heller, för den delen. nä, vi får helt enkelt hålla oss till de upplogade gångbanorna tills vidare.

   
 

inte den vassaste kniven i lådan

jag har mer eller mindre hela tiden trott att abba är smartare än saga, men idag har motsatsen bevisats. klart och tydligt. see, abba är en glupsk en. det är saga med, men abba är inte så smart i sina försök att komma åt mat som inte är hennes egen. det är uppenbart att det, till exempel, är hon som har varit uppe och nallat mat på bordet (inte köksbord, än). idag hade jag en godispåse ståendes på golvet. tom. men naturligtvis luktade den ganska gott. när jag stod och diskade märkte jag att hon bara vankade av och an i lägenheten, och det är inte helt vanligt. hon brukar ta en vända genom lägenheten och sen gå och lägga sig. så jag avbröt diskandet, sökte rätt på henne och förstod direkt vad problemet var.


åttitvånollettio

jag har hamnat hemma hos linnea och anton och sitter och slösurfar. och jag känner mig förpliktigad att uppdatera bloggen varje gång jag får chansen, men faktiskt. idag har jag inte mycket att berätta för er. eller. jag har hemligheter för mig som bara är för mig och inte alls för er, och det är mest på den fronten saker händer. fast det förstås. jag kan berätta att jag har fantastiska vänner i bee och dee som verkligen ger allt för att göra vad de kan för att underlätta och förbättra sina vänners liv. jag har fler vänner som gör så, det var bara det att de två gick fyrtioåtta bildliga mil för att ta bort min klump i magen som har växt sig större och större ju närmare december kommer. med och av kärlek.

känner lugnet idag innan uppsatsskrivandet inleds under morgondagen. och jag andas bara och har det bra. fikar gofika mitt i veckan och allt. och jo! idag har det hänt något riktigt roligt. abba går nästan jämt utan koppel numer, och det är inte förutan att jag kan tycka synd om saga som inte fixar ett sånt förtroende, utan får snällt gå bredvid med vänskapsbandet som länk mellan oss. men igår, när vi hade varit nere på ängen och lekt lite, tänkte jag att jag skulle strunta i att hålla i kopplet, utan låta henne gå och dra det i backen efter sig. det gick bara fint och hon sökte kontakt mest hela tiden (för folk som har tax är det uppenbart att det är en STOR grej, för icke-tax-ägare låter det nog som en baggis) och var lyhörd som tusan. så jag tänkte att jag provar det hela jättelånga promenaden idag. och det gick så bra att jag blev alldeles rörd och framför allt ungefär hur stolt som helst. det är ju en jättelång väg kvar till att kunna ha henne lös, om jag någonsin kommer kunna ha det, men ändå. jag tänker att det är mer stimulerande för henne att få strosa och springa lite i sitt eget tempo. och få mer uppmärksamhet av mig än hon får då hon bara går i koppel. lovely ones. jag är verkligen asstolt över mina fina jyckar! de gör framsteg varje dag, och det är en fin lön för en sån som jag.

sent om kvällen

när kvällspinken var avklarad och lugnet hade lagt sig satt vi, alla tre, i datorrummet. jag i min stol och hundarna delade på joes. de sov och jag väntade in john blund.


mina små hjärtan!

inte helt världsfrånvänd och med nya insikter kring hundarna



där kom den tillbaka. första nutidskrysset på ett bra tag och dessutom avklarat med godkänt resultat.

vi var ute igår och började träna spår med saga. stod och valde mellan husse/matte-spår eller godisspår. det blev det första, men det visade sig att hon mest slarvspårade, växlade mellan sök och spår. nästa gång blir det godisspår, så hon blir motiverad att ha nosen i marken och följa spåret som är där. med abba tränade vi ovillkorlig inkallning och det gick bra. insåg att vi behöver träna bort hennes bollfixering dock, så det är väl något som kommer tränas dagligen framöver. planen är också att träna sök med abba, men vi behöver läsa på lite innan vi börjar med det så vi inte gör några stora fel i inlärningen.

söndag idag och sista lediga dagen fram tills nästa helg. min lediga vecka gick fort. den var skön och bra, men jag har inte gjort mina måsten än. det är lite trist, får jag lov att säga.

kanske middag i sävar idag, kanske en tur runt nydalasjön om det behagar sluta regna. just nu står det som spön i backen. bra för jorden, inte så roligt för oss. klurar på om jag ska börja kolla på silver fang. vi ser väl.

hasta luego!

en midsommarnattsmardröm

regn, torde den mardrömmen kunna innehålla. och det gör den. jag menar, det är inte så ballt och somrigt att grilla ute i ösregn. jag hade en förfärlig tur innan faktiskt när jag var ute med hundarna. för då duggregnade det bara. just när vi klev innanför dörren kom ösregnet. lucky us.

saga blev biten igår av en annan hund. rätt åt henne, kan man säga, eftersom det var hon som betedde sig som en hund med någon social störning. hon skulle fram och vara dominant gentemot den andra hunden, och den andra vek sig inte utan tjafsade emot. bra nog var det bara den hunden som fick in ett hugg som orsakade ett sår. den andra hundägaren var helt lugn och tyckte inte att det var en så stor sak, och ville gärna följa upp så att det hela kunde avslutas positivt. skönt, men ett major misslyckande från min sida, känner jag, och tänker att när hon slutar vara så spak som hon är idag blir det till att ordentligt ta tag i spårträning och först efter det, när hon är slut i huvudet och kroppen, hundmöten. tills dess läser jag cesar millans bok som heter cesar och hans hundar. hoppas att jag ska veta precis hur jag ska göra sen, för det här är liksom inte ens litegrann ett okej beteende från sagas del. vi tejpade såret, förresten. tänker att det nog ska se rätt bra ut om ett par dagar. sagas stora straff för sitt beklämmande uppförande blir att den stora narrbilden av henne läggs upp här.
 


midsommar 2008 so far:

koll från ballis

   
  

är det en hund eller en liten prärievarg vi har köpt?

ringde och försäkrade abba idag. hon på andra sidan tråden var uppenbarligen mäkta förtjust i hundar hon med. hon hade också en blandras och de två var ett team i agility. jag vill också träna agility med våran blandras. men first thing first. har börjat träna lite smått med henne, hon kan snart "pang"-tricket. och om en stund ska vi ner på ängen, saga, abba, jag, sammi och hans matte och träna lite passivitet. blir spännande! ska ladda upp med en massa godis och hoppas på det bästa. det fina var att jag kan träna det inomhus med abba samtidigt som jag tränar något annat med saga. snacka om multi-tasking!

   

helt plötsligt fick saga en vän

vår familj består numer av fyra individer. eller, vår flock består numer av fyra individer. abba föddes den första september förra året och är en blandning mellan jack russel och border terrier. liten, söt och kontaktsökande. vettig. söt, som sagt. rangordningen är inte huggen i sten än, men den jobbar vi på. som ni ser saknar saga en passion för arrangerade foton. abba, däremot, verkar gilla den grejen.

  
 

i think we're two of a kind

Att livet kan förändras, få en ny
Början, ett nytt utgångsläge
Bara sådär, det är väl livet?
Att känna att allt inte har stagnerat, att känna att man rör sig framåt.

Och att nya saker kommer, att saker allt mindre
Cirkulerar kring en själv, det
Har en förlösande effekt på livet.

Somliga säger
Att jag tar ut mycket i förskott, att jag riskerar att
Glädjen byts ut mot besvikelse. Det bryr fröken
Albertsson inte sig särskilt mycket om. Hoppet är en del av livet. Drömmarna bygger det.


hej och hå

vi har hemligheter på gång. jag kanske delger er dem en annan dag. när hemligheterna får träda ut från tystnaden och min och joes munnar. när det liksom är dags att kläcka nyheten. om det ens blir någon. vi får se. jag berättar om det i så fall.

jobbat idag. ätit amerikanska pannkakor på traditionellt vis. inte vilat. längtar efter sängen.

puss på er, mina fina läsare!

lugn hund - stressad mage

Hon ringde och
Undrade om vi kunde vara hundvakt. vi sa ja och hon sa att vi kommer  
Nu nu nu.
Det går bra, sa
Vi.
Att få hit en söt hund som dessutom vill leka med saga och sno hennes ben än inget annat än
Kalasbra.
Tycker jag, alltså.

Åkte med lady-j igår och hundarna var med. vi (lady-j och jag)
Talade om livet som det varit so far.

Saga och sammi rastades inför natten under natten
Albin blev minst sagt förvånad när han,
Minuten efter promenaden, hittade färskt och alldeles nybajsat hundbajs på golvet.
Mattan i köket tvättas av samma anledning, fast efter en fin upptäckt nu på morgonen.
Inte lätt att vara hund och med alla dessa omställningar...


nästa inlägg ska jag nog skriva vanligt. fast det är roligare att skriva som ovan, men jag förstår att det kanske blir så att helheten i det jag berättar försvinner. så kan det vara, livet. men som sagt. nästa inlägg - vanligt inlägg.

så nära döden hon har varit hittills

Det var så nära att mitt eller sagas liv var
Över igår kväll.
Det var egentligen
Saga
Som var riktigt illa ute.
Kunde gått illa men hon haffades av en
Rasande och livrädd
Annelie på någon främmande människas farstubro.
Ja, hädanefter kommer det bli hårdträning enligt Barbros skola.

ibland sysslar jag med angiveri

en otrevlig busschaffis kom i min väg i dag, krävde att jag skulle lösa biljett för saga trots att det är en princip för hans arbetsgivare att små djur som ryms i knä åker gratis. stora hundar ska åka på barnbiljett. gissa vad saga fick åka på? vuxenbiljett. jag var så himla arg när jag kom hem, dels att han varit så fruktansvärt otrevlig mot mig och dels för att han gjorde en vacker tabbe. såhär trevlig var han mot mig efter att jag löst biljett med mitt busskort:

B: Du ska betala för hunden också.
A: Oj, det visste inte jag.
B: Det ska du göra utan att någon ska behöva påpeka det för dig.
A: Jaha. Jag har nämligen frågat om det innan och då sa de att jag inte ska betala för hunden.
B: Det är bara att göra det fortsättningsvis.

hade det nu varit så att jag faktiskt skulle betala för saga också kunde han ju sagt det på ett trevligare sätt. i stället lät han skitotrevlig. så på bees inrådan ringde jag och berättade detta för arbetsgivaren hans. ringde och han som jag pratade uppmanade mig att skicka ett e-mail, så att de kunde ta tag i det hela omgående. "busschaufförer kan vara nya och sakna kunskap, men otrevliga ska de absolut inte vara!" så sa han. vackert.

jag är så trött att jag mår illa. kommer vara i säng före 21, det kan jag garantera. mobilen kommer, som vanligt, vara avstängd. kunde inte somna igår kväll, vilket resulterade i fem timmars sömn. alldeles för lite för en 26-åring som jag. i natt ska jag ta igen det, det är så sant som det är sagt.

livet är fint, även om det inte alltid är uppenbart.


modet till närhet kommer lika säkert som det kommer sakta.

image496
yra och saga. ljuva söndagsro.

Tidigare inlägg