hon och elvis har tydligen haft rajtan tajtan i ett tidigare liv.

jag glömde att berätta att jag har myntat ett uttryck om mig idag. såhär lyder det: "jag är en snäll människa. jag har bara distans till min snällhet."

det är syndast om mig i hela världen

idag har jag gjort två bra saker. jag har släpat med mig marty till kupan så vi kan börja jobba där, helt gratis. det hade varit en bra sak om jag inte hade varit så kvick med att berätta saken på min blogg och dessutom såhär fort. nu sket det sig, men å andra sidan spelar det inte så stor roll. röda korset blir glada, för att inte tala om monica som värvade oss.
den andra bra saken jag har gjort är att jag har klippt liv. hon blev fin, tycker jag. jag hoppas att hennes man också tycker det.

nu till det syndaste: jag har blivit lite sjuk och it ain't pretty. alldeles ont i huvudet och seg i hela kroppen och min enda glädje är min blogg, ty albin tycker inte synd om mig. nu söker jag era sympatier, så snälla, rara: give it to me.

ajöken.

mina bekännelser

jag är ledig nu i två veckor innan jag återgår till det hårda universitetslivet som till hösten kommer innefatta både kunskaper om islam och uppsatsskrivning. under de här två veckorna har jag bara några få saker inplanerat, och det enda egentligt tråkiga har jag redan avklarat. det var att skriva och skicka in uppgifter jag hade kvar sedan i våras, och det satte jag och bee oss med i måndags. skönt att ha ryggen fri, vad gäller just det.

andra saker jag har planerat in är att jag och bee ska börja motionera och det har vi gjort, med råge dessutom. igår var vi tokaduktiga och gick nydalasjön runt, och förbrände 461 kalorier. för att göra det krävs det att man går ungefär en mil. (jag vet att redan i nuläget håller min familj på att måla fullt med kors i taken, men tro det eller ej: det kommer mera.) idag körde vi igång med pilates. fantastiskt. mitt i en övning sa instruktören att det var sista övningen av just den sorten. då sa jag: tur. det var det enda jag sa. min mage orkade inte med att jag skulle yppa ett ord till, så seg var den övningen. och jag andas felfelfelfelfel. jag drar naveln mot ryggraden i helt fel fas. kanske är pilates min grej, jag tror det, och om det kanske inte gav mest idag kan jag lova att det kommer kännas fint om tre gånger till. jag räknar med att ha instruktörens kropp och grace om ett halvår.

det var fina och nästan präktiga bekännelser, men här följer en mycket förödmjukande.
jag är en sucker för sjunde himlen. och då snackar vi serien och inte dejtingsidan. hade jag levt i min utopi hade sjunde himlen gått på tv hela dagarna och jag hade aldrig behövt lämna tvn. seventh heaven, when I see their happy faces, smiling back at me, seventh heaven, i know there's no greater feeling than the love of family, seventh heaven, ooooh, seventh heaven, mm, seventh heaven.

lite på tal om serier, jag kollar på oprah om jag slår på tvn och programmet går. igår tänkte jag att jag önskade att jag och oprah var vänner, och gayle också, men så kom jag på att jag har en bättre oprah-väninna. marty. hon är min oprah, och hon är bättre för att hon ändå är roligare och kan dra de roligaste parallellerna och hon är bra at prata med och allt. och jag tror att jag kan få med henne på en road trip om jag garanterar att vi sover på hotell. (jag har även en vän som är gayle, men om jag drar in henne i ekvationen finns det ingen plats för mig på road trippen eftersom oprah och gayle åkte själva (+filmteam), så därför lämnar jag bee utanför den här gången.)

nog för idag.

jag lever

men jag har inte längre internet hemma, därav min frånvaro.

liv, jag kan klippa dig nu i veckan! jag ringer så fort jag har fixat ditt nummer från martina.

ni andra får vänta med uppdatering. men jag kan lova att jag är en lycklig donna!

varberg och ett vackert år




bildorgie alt. europa nästa

                 

that's it- fågelpitt. nu blir det inget mer om europa.


då kunde dansken sko sig

resan hade förflutit oväntat smärtfritt, vi hade rest genom sverige, tyskland, österrike, tjeckien, italien, slovenien och kroatien, så kom vi till danmark. där tog det smärtfria slut. en säkring på 80 ampere hade gått och det resulterade i att batteriet inte längre laddades. det, i sin tur, resulterade i att vanen dog i mitten av en tunnel och gick därefter inte att få liv i. lyckligtvis hade vi såpass med fart att vi rullade genom tunneln och tack vare lite draghjälp hamnade vi tillräckligt vid sidan av vägen så vi inte utgjorde någon fara för övrig trafik. hur vi tog oss vidare? i ungefär två och en halv timme väntade vi på en bärgare som tog oss till en verkstad där en man ordnade med en albertsson-lösning: en 160-ampere säkring eftersom han inte hade någon 80-ampere hemma. det fick han betalt för, och vi kunde i samklang med folklivsfanatikern job (mammas nya kille, p3) konstatera att dansken återigen kunde sko sig. men vi tog oss hela vägen till bua och dagen efter det till uppsala och dagen efter det hem till umeå. 

så varför har jag inte uppdaterat bloggen trots att vi har varit hemma i en och en halv vecka? jo, grannen som vi snålsurfade på, han var less på att dela med sig. trist för oss som måste bita i det sura äpplet och skaffa eget internet. trådlöst? a l d r i g!