I had a dream, that I was your neighbor about to give birth
Hade en sån där konstig dröm just innan jag vaknade i morse. Jag drömde att jag låg inne på förlossningen för att föda, men mitt där insåg jag att jag inte hade någon gravidmage. Den hade funnits där, men aldrig växt efter några månader, som att en spontan abort hade inträffat. Jag skämdes så förtvivlat över att ligga på förlossningen utan att faktiskt skulla föda. Hur hade jag inte kunnat märka något?? Varför säger inte sköterskorna något? Jag kände mig förståndshandikappad.
Det är en sån dröm som inte försvinner i samma ögonblick man vaknar, så den var central i mina grubblerier där kring frukost. Så kom jag på det. Hela Matt-grejen. Att så mycket var på gång, men att jag avbröt allt. En spontan abort av en potentiell framtid och ett högst märkligt förhållande till följd av total stiltjé i mitt känsloliv. Det där fostret är borta nu. Jag tog kål på det fostrets liv och möjlighet till en framtid. Känslorna drabbades av en spontan abort och efter en sen sådan måste man skrapas. Skrapas = göra slut. Fast förvirrad på någon förlossning skall jag icke vara. Nej, jag vet utgången. Fosterlös för nu.
Jag har startat en karateklubb, men den andra medlemmen fattar inte vad den går ut på.
Det här har varit en av de mest turbulenta veckorna på väldigt länge. Så långt ifrån ett lugnt påsklov man kan komma, men jag har kommit fram till några viktiga saker. Det första är att jag inte är en särdeles god människa, men jag gör så gott jag kan. Det andra gäller vad som är absolut nödvändigt för att jag ska vilja lägga ner energi på ett förhållande och faktiskt tro på det där förhållandet. Det tredje är att jag är alldeles fantastisk i det att jag slutar snusa och inte tar upp det igen trots att jag har genomgått ett känslomässigt hiroshima och en tillvaro så spänd att man med enkelhet hade kunnat lägga en flageolett på den strängen. Det fjärde är att jag måste läsa boken Hemligheten, och inte den som alla snackar om, utan relationsboken Hemligheten. Jag har börjat på den. Det femte är att ärlighet är en fantastisk sak, och att jag är glad att jag inte kompromissade med den eller mig själv för att göra massan glad.
Det har varit så upp och ner i veckan, men helgen fick ett fint slut med Animasola-releasefest, häng på olika ställen längs kusten med nyfunna vänner, gamla bekantskaper och syrran, häng i bokskogen med lite drygt en tredjedel av min familj och grillning i systra mis trädgård.
onsdagsbestyr
Till att börja med vill jag berätta att jag hade fått dela ut 20-lappar hejvilt igår om några hade vågat sätta emot. Jag hade jättefel.
Sen tänkte jag på det där med bröd. Jag borde bli bagare, mest för att jag tycker att det är riktigt roligt att baka, men också för att jag gör fint och gott bröd. Som det här morotsbrödet, till exempel.
Låtom oss slå vad
Jag tror att några knoppar kommer slå ut idag. 20 spänn sätter jag på det. Någon som sätter emot? Hur mycket?
En vit tisdag: solig, och pelargonsticklingens knoppar slår nog ut idag
Hej, hej. Igår skrev jag i min FB-status att jag skulle syssla med livsnjuteri och omdömeslappar. Mm, det blev inte riktigt så. Jag la inte mer än tre tankar på omdömen. Däremot drog jag ner till en prilla. Dagens ska bli det sista för den här vändan beroende. Känns fint. Fast man ska försiktig att sia om framtiden, eftersom att man aldrig riktigt vet. Planer har man ju, förstås. Planen är att smaka sista prillan. Planen är att se pelargonknoppar slå ut. Planen är att hämta Matt på flygplatsen 11.05.
Vita tisdagen är en gammal benämning på tisdagen i Stilla veckan, den sista veckan i fastetiden, eftersom det var den sista dagen man fick förtära vitt mjöl och ägg före påskhögtiden. Liksom måndagen har tisdagen fått namn från fastlagen och tisdagen kallas ibland även svartatisdag och stinnkaketisdag.
Lugnet efter stormen
Jag gillar verkligen när mina vänner kommer hem till mig. Visst trivs jag att vara hos dem också, men mitt hem är min borg, så är det bara. Den där strida strömmen av vänner som kommer och går ger mig en massa glädje, men också en massa inspiration att fixa och greja. Baka är liksom aldrig så roligt att göra som när jag har folk hemma. Det är nog bara städning som jag föredrar att göra i min ensamhet. Utöver det: Diska, tvätta, stryka, plantera om blommor... Jag bara gö
r det, och trivs med det samtidigt.
I fredags var jag asocial och inte den mest spännande personen på jorden, kanske, men det var en skön kväll. Sov gott, vaknade utvilad, hann greja lite och sen, sen började det. Två rara på frukost, umgås, en timme för mig själv, kalas, biltvätt, lek med barn, krascha i en fåtölj efter tacos-middagen, kompisens dotter följer med mig hem och sover över för att vara med i söndagens badmintonturnering (fint, båda två, fastän att jag kom sist av damerna). Hem igen, fixa middag, äta middag, norskan hit, Jessica hem, norskans sambo hit, syrran hit, syrran går och lägger sig, jag bakar bullar, norskan och sambon åker hem, jag går och lägger mig bredvid syrran. 06.00: väckarn ringer och vi ska upp. Hon ska till jobbet och jag ska bara upp och hoppa (har påsklov). Frukost, och sju minuter senare slår dörren igen, bam!
Lugnet. Tystnaden. Dricka upp mitt te. Läsa Stinissen. Lyssna på ett av fjolårets sommarprat. Fundera. Planera för förmiddagsfika.
De här kontrasterna kombinerat är en rikedom. Utan det ena skulle det andra vara en sorg, utan det andra skulle det ena vara ett fängelse, men tillsammans blir det kryddor som gör livet så fint att leva. Jag är lyckligt lottad. Att säga något annat vore ren och skär lögn.
Imponerad, frusterad och andra sinnesstämningar
Jag kom just på ett upplägg till middag. Tänk kyckling, kikärtor, honung, persilja, ris, lite, lite mjölk och du är ungefär var jag är i tanken nu.
Det är äntligen påsklov. Jag har hållt på och greja hela veckan, nästan. Städa ugnen, hålla hyfsat god ordning, fixa fram noter till långfredagsgudstjänsten, laga mat, baka bröd, baka bullar, och idag var det fixa en pallkrage, fast i pil och sätta kryddor däri. Har sått lite olika frön som det förhoppningsvis blir spenat, sallad och persilja av. Det ska bli fantastiskt att få äta hemodlad sallad om ett tag!
Tvättmaskinerna i husets gemensamma tvättstuga går för fullt, och det är mina grejer som snurrar för fullt däri. Har tvättat trasmattan som prydde min altan förra sommaren och ska göra så även i år (om Gud vill och vi får leva).
Bilen. Den är ett helt kapitel för sig själv, egentligen, men jag nöjer mig med två stycken och en lista. Jag är bäst på att lägga saker i bilen och sämst på att ta tillbaka saker in i lägenheten. Allvarligt talat. Att vinterdäcken låg där var inga konstigheter - pappa la in dem i baksätet igår efter att han hade bytt till sommardäcken åt mig - men bagaget... I mitt bagage hittade jag idag:
Mina stövlar
Ett par täckbyxor
3 tomma (tack och lov) matlådor
En mosad innebandyboll (från förra ägaren)
En halv dunk spolarvätska
Mina skridskor
Min fleece-jacka (undrade senast förra veckan var den hade tagit vägen)
En möglig, inplastad ostsmörgås
Syrrans cykelhjälm
Två tomma, svarta plastsäckar
Halva plastgrejen som normalt sett sitter under främre delen av en Mitsubishi Galant
Varningstriangeln
Raggsockar
Två par fingervantar
Nu är skuffen nästan helt tom, sånär som på spolarvätskan och varningstriangeln. Men alltså, fattar ni? Det hela är ju sinnessjukt! Imorgon ska jag ut till Bua och då ska jag passa på att dammsuga min bil, och därefter ska den aldrig mer bli så sunkig som den har varit fram till idag.
Var jag ville komma fram till var inte att berätta att jag är så värst flitig hela veckan lång (får finfrämmat på måndag, så jag känner lite att ordning i var vrå är en sak som hänger över mig), utan att jag minsann inte tänker vara duktig alls ikväll. Det enda jag ska göra är att laga och äta en god middag och hämta tvätten från tvättstugan. Mol allena, alltså. Och med det sagt, så vet jag inte om det är bättre eller sämre än att åka ut till Fredda Lajt. Måste vara mindre PRO med Fredda Lajt, eftersom det ändå innebär en social tillställning. Äh, va tusan. Ni kan kalla mig fredags-eremit.
En muta värd att överväga
Efter jobbet for jag hem till Rydmans och käkade kladdkaka i deras trädgård. Solen sken och innan jag for hem hade jag hamnat på en filt jämte bror min och vi försökte uppdatera varandra om tillvaron. Jag tycker alltid att det är lite besvärligt, för så ofta tänker jag att "det här måste jag berätta för X", de senaste dagarna har X varit min bror, men när jag väl har chansen har jag helt glömt bort vad jag hade på hjärtat. Känns kanske lite väl ansträngt att komma dragandes med en lista med saker jag vill berätta för honom, när det i själva verket handlar om saker som att jag vill så och plantera så att jag har min egen kryddträdgård i sommar.
Det var en sak jag ville berätta, och det var det här med snusandet. (I allsin dar, jag har faktiskt inte tänkt så mycket på snus någon gång tidigare som jag gör nu, men jag törs säga att det är av förklarliga skäl.) Att bonnläppen, som han kallar mitt snusande jag, lägger ner skräpet. Sa att målet är att vara snusfri innan påsk, för det har det blivit. Jag har liksom insett att det är möjligt. Så sa svägerskan "Så bra! Då får du en present på onsdag!" Jag sa att jag nog hade tänkt mig innan påskafton. Då frestade hon med att det skulle vara en fin present om jag är snusfri på onsdag, och efter en kortare terapisession med min syster kom jag fram till att jag kan fixa det. Två prillor om dagen fram till på söndag, sen bara en om dagen måndag och tisdag. Onsdag kommer att vara min första snusfria dag. Smart, va? Jag har hållt mig till planen idag. Två prillor, varken mer eller mindre.
Ghandi och Hitler på samma tillställning, pratar om att acceptera sig själv
Maskerader, alltså. Jag gillar att klä ut mig, tycker att det är riktigt roligt. Det är en fin ice-breaker när det är en tillställning med en massa folk som inte känner varandra sedan tidigare. Ingen kan liksom gå omkring där och leva på sin coola image, ingen behöver ha klädångest (såvida man inte är nöjd med sin outfit).
Men så kommer man till den punkten när man har slagit sig ner med någon och börjar prata på riktigt, allt för att plötsligt inse att "här sitter Usama bin Laden och pratar om livets gåtor med Frihetsgudinnan". Åh, jag längtar efter att gå på maskerad snart igen!
Bakslag: 3 prillor, den 3:e dessutom av gammal vana och inte av nikotinsug. Bummer. Aja. Det blir bättre imorgon, får vi väl hoppas.
PRO har skickat ut en inbjudan och jag har tackat ja
Min bror skrattade åt mig i morse. Jag har sovmorgon varenda tisdag (en sån lyx!!), börjar inte förrän elva, prick. Hela skolåret har jag sovit så länge jag har kunnat, för att sedan klä på mig, kasta i mig frulle och, i bästa fall, kamma håret och sen hasta iväg till jobbet. I helgen vaknade jag av mig själv så tidigt att jag varken visste in eller ut. Kvart i nio på lördagen (obs! 08.45 på mobilen. känns väldigt tidigt.) och kvart i åtta (07.45!) på söndagen. Grejen var den att jag kände mig utvilad, så det var ingen idé att försöka somna om någon timme.
Åter till morgonen idag, eller kanske gårdagkvällen. Jag ställde klockan, fast inte på nio eller så. Nej, fröken präktig ställde klockan på 07.00. Låg kvar och läste, levde i slow motion hela morgonen, kändes nästan som en lördagmorgon så lång frukost jag fick! Så ringde Andy, och jag berättade. Han tyckte inte att jag var riktigt klok. Knappt jag heller, fast ändå alltså... Jag gillar det. Jag gillar vakentid, och hellre på morgonen än på småtimmarna. Så blir jag piggare och nöjdare än på länge.
Bevis på att vårens ljus och tidiga mornar funkar för mig:
1. Jag är nere på TVÅ prillor om dagen. TVÅ. Det är faktiskt helt fantastiskt. Två prillor utan någon formsvacka under arbetsdagen. En bedrift. Det hela känns mycket lovande.
2. Kom hem, tog med mig en kollega hem på middag, lagade mat, skurade ugnen, bakade muffins, gjorde köttbullar och jobbade lite efter att kollegan knatat hem till sig.
3. Klockan är 22.24, och jag börjar bli gott trött = en vettig dygnsrytm.
4. Jag har nästan kommit ihåg att ringa Erik. Provar nu och ser. Med lite tur är han fortfarande vaken. Med tur för mig alltså. Inte för honom. Ska man upp halv5 är det tur om man sover 22.25.
saker en 4.0:a gör och inte gör
Det är så vansinnigt lätt att säga att det är mycket som har hänt, mest för att saker händer hela tiden. Frågan kanske snarare bör riktas in på vad som har förändrats och inte. Jag menar, så mycket kan ske, men är personen det händer inte öppen för förändring spelar alla de där händelserna absolut ingen roll.
Mycket har hänt, och några av sakerna jag har upplevt, läst, hört, tänkt och känt har förändrat mig. För att redogöra lite skillnaden mellan Annelie 3.0 och 4.0 gör jag helt sonika listor.
Saker Annelie 4.0 gör som Annelie 3.0 inte skulle få för sig:
1. Äter korv. Korv gjord på lammkött (köper korven i gårdsbutiken som hör till fårfarmen).
2. Går in för att göra bra omdömeslappar inför de stundande utvecklingssamtalen.
3. Dricker kaffe och gillar det.
4. Åker ut till Friday Light (eller Fredda lajt om man lyssnar på de äldre i kyrkan), själv. Jo, jag är fortfarande under 30.
5. Väljer tålmodighet före att brinna av i tid och otid. Därmed inte sagt att jag har slutat brinna av - det finns gränser för allt, inklusive tålmodighet.
6. Tänker efter före när det kommer till att inleda förhållanden.
7. Läser Stinissen nästan varje morgon. En andaktsbok av Wilfrid Stinissen i egen hög person. Kolla in 1994s verk. Det är den som ligger på mitt köksbord.
8. Undviker fläsk och pasta.
9. Inreder med rosa saker. Inte överallt, förstås, men i köket lite grann, och jag har fått en engelsk pelargon med rosa blommor som jag tycker om väldigt mycket.
9. Använder versaler. Till storebrors stora glädje, får jag tillägga.
Saker Annelie 4.0 och 3.0 har gemensamt:
1. Båda röstar på miljöpartiet.
2. Båda tycker att det är viktigt att handla ekologiskt och/eller närproducerat.
3. Båda snusar, fast 4.0 jobbar på att sluta med det.
4. Båda är väldigt familjekära, den senare än mer än den tidigare.
5. Båda två pratar lite för mycket och lyssnar lite för lite.
6. Båda bakar gärna. Och virkar och plockar och gillar loppisfynd.
7. Båda finner gamla människor väldigt trivsamma och spännande att prata med. Det är inte fy skam att få lyssna på folk med livserfarenhet och få lära sig av de, vars berättelser man får ta del av.
8. Båda trivs väldigt bra i skogen, och då helst lövskog.
9. Båda när drömmen om torpet åt Dagsås till, med höns, hundar, barn och en juste skriv-ateljé. Och en fin man, förstås.
10. Båda uppslukas helt av musik.
10.
jag. är. tillbaka.
jag har bestämt mig för att börja om. låta det gamla finnas kvar, men bygga på med nytt. tiden har gått, mycket har hänt och jag är har blivit ANNELIE 4.0. Håll tillgodo.
