det ska vara raka puckar
det ska vara raka puckar. om det ska vara som det ska vara, alltså. men det är inte alltid helt lätt att hålla sig till präktiga mallar, så jag kör med lika raka rör som annelie sundholm när hon hamnar i en knivig situation. jag skippar mallarna, kör med puckar med skruv och hoppas att det funkar. det är mycket med de där svängiga puckarna som rör sig i huvudet mitt. fast allt utan att fara med osanningar. jag gillar verkligen inte lögner, så sånt kör jag icket med.
det är rätt gött att vara solo, alltså. nog för att jag, på lång sikt, vill leva i tvåsamhet, men nu har singellivets fina sidor börjat träda fram allt tydligare. och jag gillar det. definitivt.
nästa gång hoppas jag att det blir från vittervägen 176.
i'm in the front row
tisdagsfunderingar
som i övriga landet har det kommit en massa snö. abba är störtförtjust, saga inte lika imponerad. och nog kan jag förstå det när snödjupet motsvarar längden på taxens ben. man kan säga att hon går i mattes fotspår numer :)
det var mörkt när jag åkte till skolan idag, det kommer vara mörkt när jag åker hem. istället för att sura över det tänker jag tända ljus och fika lussebullar ikväll. och innan det ska det bli middag av. frågan är bara vad.
jag är kär i robin b
robin om sitt kärleksliv, enligt tv4.se
(man ska väl egentligen inte behöva förklara sig i sin egen blogg, men med risk för missförstånd och dylikt vill jag klargöra att jag inte är som när man var fjorton och var beredd att bygga en religion på en blick med sug i. jag tycker att robin b är skitfin, och är endast lite dagskär. som man kan bli ibland, i brist på annat.)
livet, livet.
jag är kär i livet. det är fantastiskt och bra och givande på så många sätt. jag älskar att skriva uppsats, eftersom det innebär att jag kan vara vrålflexibel vad gäller tider. det som har blivit är många och långa promenader med hundarna (mina barn), häng med kompisar och en maaaaassa mys. jag myser så fort jag får tillfälle, tänder ljus och fikar, löser korsord och lyssnar på musik. jag är en livsnjutare och drömmare och jag inser att jag har det rackarns bra i mitt sällskap. och det är ju rätt så väsentligt. :)
nä. nu ska jag hänga vidare med och hos linnea och anton och hela hundflocken. förresten. det är om nio dagar som jag ska flytta och förhoppningsvis krånglar det inte med internet då.
hasta luego!
tänder vita som snö
måndag och jag ska ha en liten kickoff med uppsatsen genom ett första möte med min handledare. det känns helt okej. ska på ett vis bli fint att komma igång. känna att jag är på väg i alla fall.
vardagen har lugnat ner sig lite, men det är inte annat än att hjärtat fortfarande sitter kvar i halsgropen. trots allt här och nu gillar jag ändå att vara singel, trots att jag saknar livet med joe som tusan nu och då. men utifrån att det livet inte längre är aktuellt för mig att leva så väljer jag definitivt att vara jag och hundarna framför att söka rätt på en ny livskamrat. en sån får vänta. för första gången är jag direkt osugen på att kasta mig in i ett förhållande. och jag förstår väl det, jag också, att det inte är mer än sunt, men ni som känner mig vet ju mycket väl om att jag inte har tvekat inför en möjlig tvåsamhet förut. har räknat ut att sedan jag var arton har jag inte varit singel mer än ett år allt som allt, och det är inte mycket. just av den anledningen är min inställning något till och med jag själv förvånas av. och njuter av.
sitter hos marty nu, bjöd in mig själv och hundarna på fika, men ska strax pallra mig hemåt. marty ska till tandläkaren, och enligt rykten sägs hon ha nydalahöjds bästa munhygien*, så hon bör väl knappast få någon utskällning av den kalliber buas tandläkare pia brukade ge mig. lucky her.
* bevismaterial (detta tvingar annelie mig att skriva)
tandtråd x två
borst x fyra
listerine x ett (alltså listerine som i listerine the deeeeeepest clean)
colgatetotal-skölj x två
toppat med fyra bananflourtabletter i ett huj
som färdkost påväg till tandis: två ballerinakakor
good night dark continent, i love you /marty
turbulens
åttitvånollettio
känner lugnet idag innan uppsatsskrivandet inleds under morgondagen. och jag andas bara och har det bra. fikar gofika mitt i veckan och allt. och jo! idag har det hänt något riktigt roligt. abba går nästan jämt utan koppel numer, och det är inte förutan att jag kan tycka synd om saga som inte fixar ett sånt förtroende, utan får snällt gå bredvid med vänskapsbandet som länk mellan oss. men igår, när vi hade varit nere på ängen och lekt lite, tänkte jag att jag skulle strunta i att hålla i kopplet, utan låta henne gå och dra det i backen efter sig. det gick bara fint och hon sökte kontakt mest hela tiden (för folk som har tax är det uppenbart att det är en STOR grej, för icke-tax-ägare låter det nog som en baggis) och var lyhörd som tusan. så jag tänkte att jag provar det hela jättelånga promenaden idag. och det gick så bra att jag blev alldeles rörd och framför allt ungefär hur stolt som helst. det är ju en jättelång väg kvar till att kunna ha henne lös, om jag någonsin kommer kunna ha det, men ändå. jag tänker att det är mer stimulerande för henne att få strosa och springa lite i sitt eget tempo. och få mer uppmärksamhet av mig än hon får då hon bara går i koppel. lovely ones. jag är verkligen asstolt över mina fina jyckar! de gör framsteg varje dag, och det är en fin lön för en sån som jag.
framför allt om giftemål
det var ett tag sedan, men jag tänker inte ursäkta mig. jag har ingen anledning till det, eftersom jag inte har internet hemma än. det får jag först den första december när jag bor i min alldeles egna lägenhet. min andra alldeles egna lägenhet. den första låg på källarplan, var på tjugoåtta kvadrat och hade bara en liten modell av ett halvt kylskåp och ett litet frysfack i det. jag var väldigt glad och stolt över min lägenhet som den var där och då, men jag skulle ogärna flytta tillbaka dit. mest för det otroligt opraktiska köket, faktiskt. min nya är bara fem kvadrat större, men köket är större och det finns halv kyl och halv frys och ordentligt med bänkyta och allt. och den är på markplan, vilket gör att den inte känns så bunker-lik.
som singel drömmer jag mycket om framtiden. eller. det gör jag när jag är i ett förhållande också, men nu är det liksom så mycket som är öppet och så pyttelite som är bestämt. men till stor del handlar dagdrömmeriet om min to be-livskamrat och hjärtevän. och jag har egentligen tänkt väldigt lite på bröllop, eftersom jag inte är så bröllopsfixerad, men jag har tänkt på vad jag gärna skulle vilja ingick i mina föräldrars tal på den stora dagen. det ena är att de får se till att officiellt hälsa den nye familjemedlemmen välkommen in i familjen. det andra är att jag gärna skulle vilja att de skulle avsluta det hela med att hålla om varandra och säga till min nyblivne äkta hälft att "det är vi som är hemgiften" och le. det vore faktiskt roligt. och på tal om det, så väntar en föreställning med det namnet på onsdag om en och en halv vecka. klungan strikes again, så att säga. ser fram emot det.
nu doftar det nybakta scones. det är bee som har bakat till vår frukost. lyxigt värre!