I fredags var jag asocial och inte den mest spännande personen på jorden, kanske, men det var en skön kväll. Sov gott, vaknade utvilad, hann greja lite och sen, sen började det. Två rara på frukost, umgås, en timme för mig själv, kalas, biltvätt, lek med barn, krascha i en fåtölj efter tacos-middagen, kompisens dotter följer med mig hem och sover över för att vara med i söndagens badmintonturnering (fint, båda två, fastän att jag kom sist av damerna). Hem igen, fixa middag, äta middag, norskan hit, Jessica hem, norskans sambo hit, syrran hit, syrran går och lägger sig, jag bakar bullar, norskan och sambon åker hem, jag går och lägger mig bredvid syrran. 06.00: väckarn ringer och vi ska upp. Hon ska till jobbet och jag ska bara upp och hoppa (har påsklov). Frukost, och sju minuter senare slår dörren igen, bam!

De här kontrasterna kombinerat är en rikedom. Utan det ena skulle det andra vara en sorg, utan det andra skulle det ena vara ett fängelse, men tillsammans blir det kryddor som gör livet så fint att leva. Jag är lyckligt lottad. Att säga något annat vore ren och skär lögn.