året var 2000. jag befann mig för tillfället i staterna, medan min familjs liv rullade på hemma i sveriget. lyckligt ovetande om vad som komma skulle svarade min mor i telefon då det ringde den där februarikvällen. det var gunilla*. gunilla är en godhjärtad men starkt udda personlighet i det lilla samhället bua, vart jag kommer ifrån. vid tidpunkten för telefonsamtalet var hon gift med aram**. aram är en studsig pakistanier som var gift med gunilla för att få stanna i undersköna sverige. detta visste gunilla givetvis om, och det hela handlade om en deal de hade gjort. nu var det dags att skilja sig - de hade varit gifta länge nog för att hans medborgarskap skulle vara säkrat. i och med skilsmässan tog gunilla det på sina axlar att finna en ny fru åt aram. 

min mamma hade förbarmat sig mer än en gång över gunilla och hennes manier och gunilla hade fattat tycke (ett mycket platoniskt tycke, naturligtvis) för vår familj. framför allt hade hon spanat in mig och min syster. eftersom att man traditionsensligt (jo, enligt pakistan) vill gifta bort äldsta dottern först (såvida det inte är några grava fel på henne, och det är det inte på mig. inga som syns iallafall) tänkte gunilla att jag skulle vara en lämplig gemål åt hennes soon-to-be ex-make.

innan jag går vidare vill jag ägna ett par rader åt aram. vid tidpunkten där och då var han typ 27-28 år. när jag skrev att han är studsig så innebär inte det att han har studs i tempramentet, utan i benen. under min gymnasietid åkte han med samma buss som jag många mornar och hoppade av tidigare än jag, vid sitt jobb. alla i bussen satt spända av förväntan när det var dags för honom att kliva av, eftersom det såg så galet roligt ut. han liksom hoppade-gick, lite hjulbent och allt. och nog för att uppträdandet inte är allt, men det gäller kanske att kunna kommunicera i ett äktenskap. även detta var lite kaotiskt, för när vi råkades och han sa något till mig på en väldigt indisk (jag vet, pakistansk) indisk-engelsk-accent fick jag lov att fråga vad han sa både tre och fyra gånger innan jag log och nickade utan att ha förstått ett ord av vad han sagt. jag tror att det hade kunnat bli bekymmersamt om man lever med varandra, att inte kunna kommunicera. dessutom hade jag tyckt att det vore extremt drygt att gå ut på promenad med någon som bara studsar fram.

nåväl. gunilla ringde min mor, och berättade hur det låg till. efter utläggningen kom hon till skott och frågade: "din äldsta tös, vore det inte en bra idé att hon och aram gifte sig?" mamma visste inte om hon skulle skratta eller gråta. min mamma är lite (mycket) konflikträdd och skulle aldrig i världen få för sig att gasta tillbaka "är du dum i huvudet eller? vi bor i ett sekulariserat land och våra döttrar väljer själva vilka de vill gifta sig med, fuckface!" och slänga på luren. istället svarade hon att "nä men du vet gunilla, hon är ju i usa nu och hon ska ju plugga en del år framöver och så. jag tror inte att det vore så bra med giftermål för henne nu." istället för att tacka för sig säger gunilla då: "men din andra tös då?"

jag har aldrig fått veta exakt vad min mamma sa då, för vi har kiknat av skratt vid det laget och inte kunnat, vare sig höra mer eller mamma kunnat berätta mer, men uppenbarligen sa mamma nej till det med eftersom att min syster fortfarande är en ogift kvinna.


*namnet är fingrerat
**även detta namn är fingrerat