det är stort att respektera människor. det är det. många människor strävar efter att bli mötta med respekt, inte alla på smarta sätt.

jag bor i umeå sedan lite mer än två år och kan väl inte säga att jag har lidit länge och väl av skräcken för hagamannen, men nog tusan var jag livrädd att råka på honom under en av hans vansinnesrundor. jag var rädd för honom, men respekterade inte en cell i hans kropp.
det var så skönt när han åkte fast, att man liksom kunde gå omkring och andas normalt igen, inte behöva se sig över axeln hela tiden.

nu är det gäng idioter som har gjort stan spänd igen. de gör folk rädda - inte respekterande. för man längtar inte efter att sätta skott i huvudet på den man respekterar, men åh, om jag finge chansen skulle jag inte tveka en sekund att fälla de som har som största nöje att gå och slå ner folk. misshandla människor för vaddå? en mobil och lite respekt. glöm det nollor. respekt kommer ni inte få. och vad gäller mobilen - prova att skaffa er ett jobb och tjäna era egna pengar som ni kan fara och köpa en alldeles egen mobil för. feels rewarding.

en så tragisk aspekt är att de är flera som ger sig på ensamma stackare. kom igen. det är ju så fegt, så grymt omanligt. och det hjälper liksom inte manligheten att man tar med sig en kniv, liksom för att verkligen lyckas med överfallet. aah! jag fattar inte hur man tror att man ska få respekt. jag fattar det inte.

jag kan inte begripa vad vissa har för fel. är man så sjukt tragisk att man "samlar respekt" genom att oprovocerat slå ner folk och misshandla tills kropparna går sönder, alltså.... det känns som att hjärnan är ganska dysfunktionell om man inte kan komma för sig att göra vettigare saker.
småpojkar. småpojkar som inte fattar vad det innebär att de sätter sig själva i en kass sits för en lååång tid framöver. vem tusan skulle någonsin få för sig att anställa en som tycker det är ballt att slå ner folk? inte jag. och sen - vilka tror de att de är? som om de skulle komma undan?

helt allvarligt känner jag att det är lika bra att sätta en skott i dem nu så slipper de vara en ekonomisk och social belastning på samhället i 20-40 år framöver. det är min instinktiva känsla (och tanke).
och sluta snacka segregation och taskig barndom. det handlar om val man gör i livet. har man det kasst kan man välja att söka hjälp. kanske inte så ballt, men det är iallafall något som bygger upp människan istället för att bryta ner ännu mer. kanske känner du att: "hårt hon dömer, de är ju som sagt bara småpojkar." och då kontrar jag med att de är gamla nog att veta vad som är rätt och vad som är fel och väljer det sistnämnda.

och tusan. föräldrar, vänner och bekanta, när ska ni sluta blunda? räcker det inte med åtta överfall på en helg?